Tuesday, June 27, 2006

Så blev det

Jag har ingen som helst rutin när det gäller midsommar, min familj har inga traditioner.
Årets firande kommer att gå till historien av två anledningar:
1. Jag störde mig mer på min mamma än på min pappa.
2. Jag började omvärdera min kusin Lisa.
Men vi börjar från början: jag åkte till mina föräldrars nyinköpta sommarställe i Gössäter. Somnade på tåget och fick gå av i Herrljunga istället för i Skövde, som det var tänkt, och ta ett tåg tillbaka; till slut kom jag iaf fram. Huset är jättefint och aningen puttenuttigt, något som iofs vägs upp av 70-tals-mönster på golv och väggar. Dessutom ligger det jättefint, Götene kommun skulle kunna bli det nya Österlen. Någon borde följa med mig dit, det är ett typiskt ta med sig flickvännen till-ställe, synd bara att jag inte har nån. Jag får anordna läger med några kompisar.

Helgen firades med mor, far, moster, hennes sambo och deras ena dotter, Lisa. Fet mat, inställsamma skratt, konstiga konversationer (begreppet "irrelevant" existerar inte i min familj, och ja, jag vet att jag inte är bättre själv), anekdoter alla hört förut. Min pappa sa tre gånger på samma dag att han bara hade en jacka med sig, och sedan tyckte han att en ingift släkting som fått Alzheimer upprepade sig.
Far gräver.
Mor kväver.

Men pappa vinner ändå över mamma i den icke-existerande tävlingen, tyvärr har jag glömt alla bra exempel på varför. Så vi går över till kusin Lisa istället: fyller 17 i höst, har Harry Potter och Dorian Grays Porträtt som favoritböcker, tjatar på sina föräldrar att de ska köpa en bonjour och en säckpipa till henne. Hur många 16-åringar gör det? De flesta vill väl ha iPods och Replay-jeans?

Det blev iaf bara en nubbe, lite vin, medeltidsmarknad vid Läckö slott, midsommarfirande i Härlunda (sorry, det står inget på Wikipedia), en utläst bok (Je l'aimais av Anna Gavalda), långpromenader i omgivningarna och funderingar på ett lo fi-läger. Sorry, systrarna Syfilis, man kan inte vara på topp jämt. Nästa år ska jag fira med kompisar, sen får det bli hur pundigt som helst, om jag inte är kvar i Frankrike då och tentaläser, förstås.

2 comments:

Anonymous said...

Jag har en bonjour men den säljer jag inte! Nästa år är du med oss Olle!

Anonymous said...

hahaha, verkligen vår familj i ett nötskal! känns precis som jag var där. /syrran