Som ni har längtat

Nu har jag äntligen gatt och skaffat bilddagbok. Tyvärr behärskar jag inte riktigt den moderna teknologin, sa alla bilder hamnade pa samma datum. Jag har fler bilder i kameran, sa titta gärna in nan gang ibland för att se om jag har uppdaterat. Det blir en del gammalt nu i början, men det är ju nytt för er, eller hur?
I fredags träffade jag ännu en svensk, eller rättare sagt en halvsvensk (och andra halvan schweizare, vilket ju maste vara den ultimata kombinationen eftersom de flesta utanför Sveriges och Schweiz' gränser ända inte haller isär länderna). Min la Suède par excellence-teori fortsätter, eftersom hans mormor bodde - just det - i Norrköping, och hans familj hade sommarstuga i Krokek. Dessutom pratade han östgötska.
Jag träffade även polacken Matteus, som jag först trodde var fransman, eftersom han ser ut som valfri medlem i Phoenix. Det finns en polack i Erasmusgruppen (Janek heter han), och det är svart att hitta nan likhet dem emellan, bara en san sak som Janeks accent: det later som om han har ett ramande som gar runt runt i hans mlun hela tiden och kommer ut sa fort han öppnar den: "Möö-I-shouldn't-möö-be-möö-too-ambitious (sic!)-möö-with-möö-alcohol." Men jag gillar honom, han är ju trots allt en nörd, och vi nördar hänger ihop.

Det tar sig, sa han som hade eld i håret

• Jag är inte ensam svensk i Reims! I fredags träffade jag Linda från Örebro, som läser franska på CIEF (universitetets avdelning för franska för utlänningar). Naturligtvis är hon lång, smal, blond och har blåa ögon, Jenny Hellström-tröja och stuprörsjeans. Baris tyckte att hon var det snyggaste som gått i ett par skor, jag påpekade att hon var "la suédoise par excellence" (låter det gubbsjukt? Jag är gubbsjuk, jag läser Houellebecq, lyssnar på Hefner och Serge Gainsbourg och gillar Oingo Boingos Little Girls), att alla svenskor inte ser ut som hon.
• Samma kväll hade jag chansen att på nära håll studera den franska preppy-kulturen, eftersom jag, Baris, tysk-mauritiern Hans och den sistnämndes franska kompisar var på handelshögskolefest på Vogue, där jag faktiskt fick mig lite techno till livs i form av If you wanna ride a white horse (heter den väl? En gammal dänga tror jag) och nånting som jag tror var Yuksek (inte Jusek, och inte techno, men bra ändå) . Sen fick man stå ut med en massa mindre bra också, och ett konstigt podium som kändes väldigt apberg mitt på dansgolvet, och öl som var så dyr att jag inte köpte nån, men inträdet var gratis.
• Stop the presses baby girls drop your dresses (eller nej, behåll dem på, men jag har alltid velat säga det): tysk humor existerar. Jag vet inte vad som hänt med embed-funktionen, men jag antar att ni kan leva med länkar.
• Alltså: vad är dealen med folks frisyrer här? Jag tror en tredjedel av tjejerna här nere har fula frisyrer, vilket ska jämföras med ingen i Erasmus-gruppen. Sen ska jag inte säga för mycket egentligen, men min hållning känns som den enda möjliga.
• Danieles kompis har bott med Erlend Öye i Madrid, enligt Daniele var han "fou".
• Engelskan Helen fyllde år i lördags. Jag hittade Izabellas "Shame" och Melodie MCs "Dum da Dum" i en skivaffär, den sistnämnda dessutom fortfarande inplastad! Så naturligtvis köpte jag dem till henne. Jag berättade om svenskan och de ställde den klassiska frågan om svenskors påstådda skönhet. Jag svarade att jag tycker att de flesta tjejer, oavsett nationalitet, är snygga, och de fick ett tonfall som om jag var världens bästa människa.
• Idag har jag ahft den bästa lektionen sedan Europas konst och kultur på gymnasiet: ett seminarium i nationalekonomi med en lärare som fick fradga i mungiporna (och inte bara en gång, hein) när han pratade om Marx' analys av det kapitalistiska systemet. Tyvärr verkade jag vara den ende i klassen som tyckte det. Jag har tänkt läsa alla LAP-ämnen nästa år, men ska nog ompröva det beslutet, mest eftersom alla i klassen verkar så tråkiga.

Hanna Sveen - sagofén

Jag har kommit till insikt om att jag (förutom en hel drös andra människor, naturligtvis) är kär i Hanna Sveen, som jag hade i engelska. Det känns okej att säga det, eftersom hon (eller nan annan som deltagit i engelskundervisningen på Södertörn) knappast kommer att läsa det här. Eller så har hon som hobby att googla sitt namn. För säkerhets skull: Hanna, jag vet att du är gift, jag har sett ringen.

Jag funderar på att köpa ett par blåa seglarskor, vad tror vi om yacht rock-stilen till sommaren?

Sexism, porr och tantsnusk

• Generaliserande omdömen av typen "tjejer ska alltid..." är, som det ju heter, inte riktigt min påse. Men trots detta måste jag instämma i Danieles citat från i torsdags (men herregud, är det så länge sen? Tiden går fort när man har roligt.) som gick ut på att tjejer ändrar sig hela tiden. Där kan jag inte annat än hålla med.
• Igår var jag och såg Parfymen med Flaminia, spanske kungens oäkta son och ett helt gäng tyskar. På sina ställen var den så lökig att den blev riktigt underhållande, på sina ställen var den det osmakligaste och mest överdrivna jag sett sedan Italiensk Lolita 3 (som jag inte är speciellt stolt över att ha sett), ibland var den allt detta på en och samma gång. Jag kommer att tänka på ett citat från Erokai-bloggen: "[porrfilmen] måste ta hänsyn till vad som säljer, till vad som ser bra ut på film, (...) 'översätta' vissa ofilmbara händelser (kvinnlig orgasm) till någonting som syns på film (skrik, stön, språk, kvinnlig ejakulation)." Parfymen hade lite samma problem: hur filmar man lukt? Ibland lyckades de, ibland inte, och när filmen (OBS: spoilervarning) slutar i ett gigantiskt groppeknall (men enbart konstellationerna man/kvinna och kvinna/kvinna, inget bögeri-bögera här inte) kände iaf jag att någon sorts gräns var passerad. Om ni vill spara era pengar föreslår jag att ni kollar på det här och sen surfar in på pornotube. Om det inte räcker kan ni ju alltid läsa en Harlekinroman också, sammantaget bör det ge ungefär samma effekt.

Veckans citat

"Det jag trodde var kriterier för personlighetstörningar visade sig vara personlighetsdrag."
(Ja, jag har snott det.) Min dröm i livet är att komma till samma insikt en dag, och att kunna relatera till texten till "Teenage Kicks."

La Suède par excellence

Rumänskan Lucia fragar mig, varenda gang jag träffar henne, om jag hittat nagra svenskar att prata med. Men icke: Södertörn är den enda högskola i Sverige som har ett avtal med universitetet här, och ärligt talat: hur manga av er vet var jag är just nu? Men igar hade jag en av mina största stunder nagonsin, eller iaf sedan början av maj: jag var pa lill-Antonios födelsedagsfest och fick fragan av en mulatt-tjej fran Troyes om det var jag som var svensken, pa vilket jag svarade ja. Varifran i Sverige fragade hon, Norrköping svarade jag. Ah, där har jag varit, sa hon. Hur cleant är inte det? Sen hade hon iofs tagit del av ett utbyte med Ebersteinska (riksbekant fran dokumentären om nollning), men man kan ju inte fa allt här i världen.

Le week-end

• Arianna har vad jag vet aldrig figurerat i mina drömmar, men natten till igar drömde jag att Inti ringde mig. Jag tror även att Erik Malm var med pa ett hörn. I sanning märkligt.
• Vill ni se bilder (mina ligger fortfarande i min kamera och väntar) pa folk i gruppen kan ni kolla här.
• Det här är vad livet handlar om, nagot annat finns inte; ingen rök, inga speglar, inga specialeffekter, ingen kärlek (iaf inte besvarad till art och omfattning) och definitivt inget sex.
• Nu har jag köpt biljett till Montpellier, blir borta 24-26 november, sa om ni har tänkt komma och hälsa pa, gör det inte da.
• Nu har jag sett Thank you for smoking, och fragan inställer sig: har William H Macy nagonsin varit med i en dalig film?

Camus och Speedo

-Älskar du mig?
-Nej, men det har ingen betydelse.
Albert Camus, Främlingen (citerat ur minnet)

Idag har jag, förutom en fantastiskt lärorik lektion med Mme Delaplace (de där neoklassisisterna är fan inte kloka), varit och simmat i simhallen med det förtroendeingivande namnet "Chateau d'eau". Nyduschad och fräsch steppar jag in i simhallen i mina pösiga speedoshorts, och möts av en man som säger att man inte får ha badshorts där inne; endast badbyxor är tillåtna. Det här var jag iochförsig lite beredd på, det var likadant i Aix-en-Provence, berättade Emilie B. Jag fick iaf låna ett par små tajta badbyxor utan ben, som ni förstår var min uppenbarelse av det slag man betalar mycket för att slippa se, och jag som tycker det är lite jobbigt att visa upp någon kroppsdel över huvud taget. Därfôr är det nu bestämt: idag ska jag köpa ett par speedosar MED BEN, nån måtta får det vara på förnedringen, och man ska ju visa hänyn mot sina medmänniskor också. Det här med små små byxor får mig för övrigt att tänka på det här (tack till Sicilien-Antonio som visade den för mig).

Om och om igen

Sa hur har helgen varit?

• I lördags fyllde irländskan Elie (tror jag hon heter) ar. Hon och hennes kompis bjöd pa isglass, chips och choklad. Hennes ditflugne pojkvän var full och jobbig. Vi hamnade pa en mexar-fest i en villa proppfull med diverse icke-fransmän (mest irländare, tror jag) och kondensfläckar i taket; Jag träffade en tjock holländare sa "Svenska flickor knullar bra". Jag svarade honom att det var som att träffa en thailändsk taxicahufför som bara kan säga orden "fina" och "fitta" pa svenska, och använder dessa i samma mening.
• I söndags fick staden celebert besök av the Rapture. Jag var där, och det var naturligtvis spedoinkel: de inledde med I need your love och spelade Olio som extranummer, jag utser härmed saxofonen till ett häftigt instrument, tillsammans med koskällan, ukulelen och tereminen. Dessutom sag jag familjen hipp, där sonen sag ut som om han var medlem i nat av de franska garagerockbanden som Bon skrev om nyligen, och pappan sag ut som Marc Jacobs. Som om inte detta var nog la DJ:n pa Heartbeats efter spelningen. Det blev inget Hot Chip, men jag vagar säga att ett av varje var bättre än tva av samma.
• Tänk er en riktigt bra dag, eller en riktigt dalig. Det spelar ingen roll vilket, tisdagen käkar alla andra dagar till frukost. Sex timmar föreläsningar, tre timmar seminarium, med svarighetsgraden svart, lite lättare och svart. Sadana dagar är den lilla rösten inom mig som fragar vad jag egentligen haller pa med extra stark. Konstigt nog känns allt lite lättare idag, trots att jag anmält mig till att halla en redovisning om tva veckor. tänk vad en god natts sömn (och drömmar om mördarsniglar) kan göra.

För att ha nagot att göra om jag bestämmer mig för att aka hem till varen har jag försökt anmäla mig till kurser genom studera.nu, men har det funkat? Icke! Om allt skiter sig ska jag skylla pa högskoleverket. Men allt är naturligtvis inte svart, i morgon har en av tyskorna födelsedagsfest, och till helgen kan jag kanske locka med mig nan pa gratisfestival i Amiens.