LOL LOL LOL!

Det här är det roligaste någonsin. Min nya frisyr kan gå och lägga sig, tillsammans med alla vitsar som någonsin berättades i Har du hört den förut? Notera framför allt den avslutande läsarfrågan.

13:02:17: Hur många könsorgan tror du att kvinnan har?
1 2 3 Fler Vet ej
Se resultat
13:02:19: hahahahaah guuuud
13:02:55: eftersom jag inte förstår innebörden i begreppet kvinnan säger jag "vet ej"
13:03:09: lol

Fuuuun-nyyy!

Inspirerad av Kristinas pojkvän har jag klippt mig i nån sorts kvasi-quiff. Jag har gått runt hela dagen och känt mig som en seriefigur, vet inte om det är bra eller dåligt
Annars är det här det roligaste på länge, framför allt Agnes kommentar om att hon och Johanna leker medelålders par, kanske bara den egentligen.

Scaaaary!

Saker jag är rädd för:
-tjejer
-sex
-dans på bardiskar
En större version av samma bild finns att se här.

Ångest och förnekelse

I morse vaknade jag kraftigt bakfull: jag fick inte i mig nånting (som stannade i magen) förrän vid halv sex i eftermiddags, om man inte räknar två Alvedon. Dagen har jag tillbringat med att vandra runt planlöst i affärer där jag ändå inte kommer att köpa nåt innan jag åker, sedan tog jag bussen hem och insåg hur många blanketter jag har kvar att fylla i inför Frankrikeresan, och många av dem skulle varit ifyllda för länge sen. Som lök på laxen är det i skrivande stund väldigt osäkert var jag ska bo efter den 1 september (då Rikard flyttar in här); för att inte tala om boendet i Reims.
Nåja, vad är det man brukar säga? Det ordnar sig nog, förutsatt att jag slutar förneka att jag har saker att ordna med.

Min barndomsstad

Jag är hemma i Norrköping, för första gången sen jag började blogga. Och det känns... sådär; det händer inte så mycket, förutom att de bygger en massa och gör om alla kaféer till pubar. En gång i tiden kallades Norrköping "Sveriges Manchester", sedan lade textilfabrikerna ner och IFK åkte ur Allsvenskan. Nu har Malin Baryards restaurang tagit över Guskelov också, OCH DE KOMMER INTE ATT DRIVA NÅN KLUBBVERKSAMHET, efter vad jag förstått. Så nu har vi inget Hacienda heller, om vi nånsin haft nåt. Eller vi och vi, det känns som att Stockholm är min stad, mitt hopp och mitt ankare, det återstår att se om Reims kommer att kunna fylla samma funktion. Jag har i alla fall hunnit med att träffa alla vänner som är/varit här samtidigt som jag, det känns ju som nåt att hänga i julgranen. Nu ska jag iväg och träffa Jenny, ni får hålla tilll godo med några bilder från staden.

Stadsbiblioteket, inte så snyggt kanske.

Det s k Strykjärnet, det artar sig.

Och så Industrilandskapet, det enda Norrköping försöker locka turister med, typ.

Samla och byt med dina kompisar

Del 1 i samlarserien "Nördhags i kändisfrisyrer": Jennifer i Lady Soveriegn-tofs.

Shit pommes frites

Om på dagen en månad drar jag till Frankrike. Läskigt! Det kan iochförsig bli det bästa jag gör i hela mitt liv, eller det sämsta jag gör i hela mitt liv (fransmän=folket som uppfann attityden och den nästan rumsrena extremhögern), men det sistnämnda kan även gälla att stanna kvar i Kungl. Hufvudstaden, så då är det väl lika bra att åka och hoppas att jag kommer hem som en lite bättre, lite snyggare och mycket mer språkkunnig människa.

Min jag-är-24-och-vet-ingenting-om-förhållanden-och-alla-mina-kompisar -går-in-i-seriösa-förhållanden-med-folk-som-de-säkert-kommer-att-gifta-sig-och- skaffa-barn-med-ångest har på sistone fått sig två törnar: de som ingår i den ångestgivande gruppen har på sistone minskat med två eller tre individer, beroende på hur man räknar. I det ena fallet eftersom de inblandade parterna inte var kära i varandra; jag tänker på bilden ovan och tänker att det är ett alldeles utmärkt skäl till att vara ihop: jag är kär i kanske fem stycken som jag aldrig kommer att bli ihop med. (Ibland undrar jag vad som är värst: att vara en obotlig romantiker eller en dito cyniker.)
Nu ska man väl egentligen tycka att det är tråkigt när förhållanden spricker, men om man som jag är nerkörd med huvudet före i singelträsket känns det trevligt att få sällskap, även om skabbvattnet bara når de andra upp till fotknölarna.

Att äta kakan och ändå ha den kvar

Igår jobbade jag dag på hemtjänsten, hade jag inte gjort det skulle jag ha medverkat i en Raymond och Maria-video. "Hur sa, svarte man?" säger ni nu, och det ska jag förklara: Anna-Fia som jobbar på Nitty Gritty hade blivit tillfrågad om hon ville medverka, och hon fick med sig Johanna Ö, som mejlade in en bild på sig själv där jag råkade vara med också, och då hörde de av sig från produktionsbolaget (antar jag) och ville ha med mig också. Nu kunde jag ju, min publicitetskåthet till trots, inte vara med eftersom jag redan sagt till min chef att jag kunde jobba i fredags, men på sätt och vis är jag lika glad för det: ärligt talat är ju inte R&M så mycket att hänga i julgranen (även om det är kul när de sjunger om Mazda 323, och det var väldigt mycket "Ingen vill veta var du köpt din tröja" över min 22-årsdag), nu har jag ju definitivt min värdighet i behåll och dessutom är det mest smickrande att de ville ha med mig, inte huruvida jag medverkade eller inte. Sen kan man ju ställa sig frågan vilket adjektiv som dök upp i deras huvuden när de såg mig. Ni kan ju ta på er era Tre Vänner-glasögon, titta på bilden nedan och fundera själva.
När jag umgås med (lill-)Johanna och Agnes känner jag mig ibland som Gordon Cyrus när han hängde med Latin Kings under inspelningen av deras första skiva. Som han säger i Mikrofonkåt: "Under en vanlig helg (...) var de ibland med om mer saker än jag var med om under hela min uppväxt."

Allt är Paula Abduls fel!

Någon gång i den grå forntiden - jag tror det var 89, men det kan även ha varit 90 - fick vi kabelteve på Bråddagatan, och glädjen var naturligtvis stor, framför allt över en spedoinkel-kanal som jag tror hette Sky (eller möjligtvis Super) Channel. Här visades G I Joe och annat cleant, men det som kom att påverka mig mest var nog följande:


En helt ny värld öppnades för mig: populärmusikens. En tid senare fick vi MTV (som på den tiden iochförsig mest spelade Genesis, Shakespeare's Sister, Annie Lennox och liknande) och den popkulturella snöbollen var definitivt i rullning, men det var alltså här det började: Hon dansar med en tecknad katt (de sexuella undertonerna gick mig helt förbi när jag var ett oskuldsfullt barn)! Hur häftigt var inte det? Jag minns att jag bara fick se ett visst antal teveprogram per dag (jag tror det var tre) för mina föräldrar, men lyckades förhandla till mig ett undantag för att få se den här videon också, de gånger den dök upp. Så nu vet ni vem ni ska sända en hatisk tanke de gånger jag namedroppar någon ni aldrig hört talas om.

Förresten måste väl frågan om vem som var först med linne, hängslen och byxor med hög midja nu definitivt anses vara besvarad?

Horn i pannan pt 3: Kuken dolmen Långholmen

Visst gör det ont när illusioner brister, men är det inte just det som kallas livet? En vän till mig, som jag inte träffat sedan jullovet, var här och hälsade på. Första dagen var, som det ju heter, spedoinkel: vi kollade på Spiderman 2 med varsitt halvt öga och pratade relationer in på de sena timmarna. Dag nummer två gick det sämre - halva min bekantskapskrets hade pratat om Trädgården, men det slutade med att ingen gick dit, så vi styrde våra steg mot Långholmen i jakt på mina kamrater. Där tog Norén-vibbarna över: risken för gräl kändes överhängande medan vi snavade runt bland rötter och sluttningar samtidigt som jag försökte få en vettig vägbeskrivning per telefon. Vi försonades dock till slut, men faktum kvarstår: jag tror inte att jag och min vän föstår varann, hon tycker att det är ett "spel" att träffa nya människor, samtidigt som hon inte tycker att det var taskigt av mig att lura iväg henne på en bendödande exkursion i mörkret som inte gav (henne) nåt. Det här kanske var en nyttig erfranhet för oss båda, men lite trist känns det. Här kommer därför en bild på Oskar, kanske den ende av mina vänner som jag är säker på aldrig kommer att tappa all respekt för mig.

En teaser inför framtiden

17:48:32: by the way. gillar din blogg. bög/nerd utläggningen är kalas. vill veta mer om nerdhags as opposed to faghags...
17:51:05: jag får göra nåt på det. tack för den konstruktiva kritiken

För er som undrar över den här bloggens namn