Dagens nyheter

Fifa-anställd ville fixa träff åt VM-spelare. Det är visserligen lätt för mig att säga, men är inte det här den största storm i ett vattenglas-nyheten sedan Elitgate?

Klart med mobilfria zoner i T-banan. En fråga till alla som "inte vill lyssna på allt struntprat": är allt som inte sägs in i en apparat mer vettigt och hörvärt än allt som gör det? Ska man inte förbjuda folk att prata "strunt" i t-banan också när man ändå håller på? Frågan är väl bara vem som ska avgöra vad som är strunt. Lars Leijonborg kanske, eller Sverker Olofsson?

När vi ändå pratar nyheter: var inte mediernas rapportering om enkäten om ungas sexvanor jätteintressant? Som om det är 17-åringarna som går på swingersklubbar. Oäktingar har väl avlats länge, i alla fall enligt vad jag förstått. Jag kan inte låta bli att tänka på Dn På Stans artikel om heroin för jättelänge sen, där en kriminolog sa att droger inte sågs som ett samhällsproblem förrän ungdomar började med det. Frågan är om det säger mest om synen på droger eller synen på ungdomar.

En teori

Vad gör alla de som tidigare skrev noveller och liknande i Fib-Aktuellt, Lektyr, Aktuell Rapport och liknande publikationer? En teori är att de numera skriver bostadsannonser åt mäklarbyråer. Pengar luktar ju som bekant inte.

Dagens MSN-samtal

Ett urval:

Olle säger:

tja. är du där eller äter du?

---

Martin säger:

jag åt, nu är jag här, tada!

Olle säger:

spedoinkel. käönde du nån som hade känt hej kom och hjälp mig-Nils?

Olle säger:

kände ska det stå

Martin säger:

ja

Martin säger:

kristina i min klass

Olle säger:

okej. rikard nämnde det, han sa att denne nils varit en rödvinsdjup teatersnubbe.

Martin säger:

stämmer bra!

Olle säger:

jag satt bredvid honom på Invasion på stadsteatern förra helgen

Olle säger:

så ränderna ar nog inte gått ur helt. han var där med nån som antagligen var hans pappa, och han pratade om konstfacks elevutställning

Martin säger:

haha, ja, en bra kombination med dampigheten

Olle säger:

ja, men han satt still duktigt hela föreställningen. hans pappa behövde inte skämmas för att ha tagit ut honom bland folk

Martin säger:

marvelous. nu ska jag gå till tvättstugan, s'later!

Olle säger:jupp. vi hörs

Allla dessa frågor

Kan man lyckas med något utan att ens försöka?

Kan någonting beröra utan att vara bra?

Är någonting värt någonting alls?

Kan man påstå att någonting händer, eller kanske snarare inte händer, helt utan anledning?

Varför ser Björn af Kleen ut som Victor Andersson i nya Rodeo?

Kan man säga till någon "En av anledningarna till att jag är ledsen är att du är glad"?

Är jag den ende som tycker att tyska är ganska fint?

Popaganda

Popaganda handlar alltid om en tjej för min del: 2004 var det Sarah (realitet), 2005 Helena (utopi) och i år var det Arianna (utopi som varit realitet, höll jag på att skriva, men nu vet jag inte vad jag ska tro längre). Här kommer i alla fall en sammanfattning av min helg i populärkulturens tecken:

Torsdag
Jag och Rikard kommer till Universitetet vid halv fem för att se Everything is Illuminated. Kön är lång, en snubbe i manchesterkeps påstår att arrangemanget egentligen inte hör till Popaganda, och att bara de som är medlemmar i filmfestivalen kommer in. Men tjejen framför oss står på sig: varför skulle det annars stå i programmet? Och vi kommer mycket riktigt in i Allhuset; lita aldrig på snubbar i manchesterkeps, är sensmoralen. Filmen är sådär, men det hade vi väntat oss. Detta förhindrar inte att jag blir berörd ändå, eftersom jag har känslorna utanpå kroppen för tillfället. Slutbetyget blir därför "helt okej" för något som berör kan ju inte vara helt dåligt, även om ens känslor saknar smak och stil.
Utanför spelar Henrik Berggren akustiska covers på Broder Daniel-låtar, jag får en komplimang av sneakers-Nils för mina blå och gula Reeboks som kostade 250 kr på Intersports outlet utanför Visby.
Kvällens höjdpunkt är Final Fantasy. I princip allt positivt som sagts om denna kanadensare stämmer, bara en sån sak som att vakterna vid minst två tillfällen sneglar upp på scenen som vore han galen. Spelningen dras dock ner av:
1. Människan bakom mig som pratar hela tiden och säger allt två gånger, utom "Åh, det här är Acrctic Circle, den är skitbra," som han säger de fem första låtarna.
2. Inramningen och bristen på scenkläder. Ge Owen Pallett en kostym (här håller Helena med) och ställ honom på Chinateaterns scen så ska ni få se på grejer.
Tjejen som visar animationer på en overhead-projektor under FF-spelningen har nån sorts kaninsvans i tyll som sticker ut under tröjan, och tyll går igen i Jenny Wilsons scenklädsel (ja, jag vet att bildkvaliteten är dålig, men det där stora ljusblå är tyllärmar). En spedoinkel spelning det med, trots regnet.














Fredag
(Jag tar inte ett enda kort.) Lo-fi fnk är ganska bra, måste jag halvt motvilligt erkänna (sorry Matilda och Kim). Jag träffar Nils igen, denna gång tillsammans med Strip Squad-Martin. Jag tappar även bort dessa och ser New Young Pony Club (med kanske världens snygaste basist och keyboardist) tillsammans med en annan Martin, som iofs också är från Åtvidaberg, och Arianna. Sedan följer Sirqus Alfon, som repat in ett eurodisco-medley sen sist, annars är det mesta sig likt. Fast det räcker ju långt, men vad menar mannen som står bakom mig och kommenterar precis allt i raljant ton? Om det är så dåligt kan han väl gå därifrån.
Regnet har förvandlat gräsmattan till ett lerfält; när jag kommer hem ser mina skor ut som om jag gjort dem själv; av keramik.
Frida Hyvönen är allt som Final Fantasy inte var: snygga scenkläder, snyggt ljus, pretentiöst mellansnack. Och gäster; gäster gäster gäster på scen mest hela tiden. Robertsfors-Toronto 1-0. Vad som däremot är grejen med Embassy har jag lite svårt att förstå, eller egentligen har jag nog svårast att förstå mig själv. Ända sedan jag läste om Gavin McGraw eller vad han nu hette i Kupé drar jag öronen åt mig när jag hör ordet "äkta", men Embassy känns lite för beräknande och distanserade. Kan inte Håkan Hellström sjunga med dem, då skulle det nog slå gnistor. Le Sport har redan plockat in extrafolk, och blivit Meldy Club. Det är inte tillräckligt dåligt för att driva mig därifrån, men nästan. Dessutom dansar Sven och hans kompisar jönsdans, och Lars bara försvinner iväg hela tiden.

Lördag

Denna dags höjdpunkt är egentligen Emilies och Jons förfest på en innergård på Lappis. Jag dricker medhavd öl, nåns kvarglömda rödvins-slatt och vitt tetravin som luktar fotsvett och smakar ägg (nej, jag har ingen värdighet, vad trodde ni). Helena-som-dyker-upp-överallt (ej att förväxla med filmskole-Helena) är naturligtvis där också. Hennes kompis Vanja tycker att jag dyker upp överallt, det kan ligga nåt i det också (det är de på bilden, Helena till vänster). Jag har tagit det säkra före det osäkra och, i brist på gummistövlar , tagit på mig mina Lundhagskängor. Men vädergudarna räcker lång näsa åt mig: det är upphåll hela eftermiddagen och kvällen. Bättre förekomma än förekommas, dock; jag går fram som en Range Rover på ett fält med vitsippor, då får man ta att man ser ut som en hybrid mellan syntare och punkare.

Första bandet blir Whitest Boy Alive. Trummisen ser ut som Frej i Smk/50Hz. Folk är glada. Efter spelningen tillbringar jag tiden med att springa runt mellan Arianna, Linda, Albin och Emma och Hampus och Tove. Albin bjuder på öl, folk försvinner och dyker upp igen, min mobil går nästan varm, jag är full. Jag och Linda har en jättekonstig diskussion som typ går ut på att jag ska ha konversationer där jag säger "Jag är ledsen" och motparten säger "Jag är glad." Allt lugnar dock ned sig och folk försvinner strax före eller under Shout out Louds spelning; till slut står jag ensam långt ut till vänster och fäller nostalgitårar över senast jag såg dem (för två år sedan, på samma ställe). Men så dyker Arianna upp. Jag sätter punkt här, det finns ju en "Edit"-funktion så jag kan lägga till mer i efterhand.

La Rouchefoucauld, vous êtes mon homme!

Alltså, han var ju en levande citatmaskin! (Jaha, det var hans litterära projekt? Ja, men ändå.)
On n'est jamais si heureux ni si malheureux qu'on s'imagine. (Sen är ju frågan om det är bra eller dåligt)

La jalousie est en quelque manière juste et raisonnable, puisqu'elle ne tend qu'à conserver un bien qui nous appartient, ou que nous croyons nous appartenir; au lieu que l'envie est une fureur qui ne peut souffrir le bien des autres.

Idag har jag f ö skrivit världens lättaste hemtenta. Hanna Sveen, vad är det med dig, skriver alver så lätta hemtentor? Eller vill du bara komma snabbt och lindrigt undan så att du kan ta sommarlov sen?

Popaganda-pepp 2

Trailern för filmatiseringen av en ofilmbar roman. Notera Alexs chavstil, klär de sig så i Ukraina?

Gå dit om ni vill se om de har lyckats, Allhuset torsdag kl 17.

"Ll" som walesarna säger

Dans l'adversité de nos meilleurs amis nous trouvons toujours quelque chose, qui ne nous déplaît pas. (Francois de la Rochefoucauld)

Detta citat gäller tills jag kommer med ett nytt. Just nu känner jag mig som Wiley, fast i en källare medan Dizzee Razcal uppträder på Jah Rules födelsedagsfest, och utan större möjligheter att komma därifrån.

Australiensarna tar över

Det kan vara på tiden att jag omprövar mitt irrationella hat (finns det rationellt hat?) mot Australien. Detta sedan det visat sig att två av huvudrollerna (får man väl ändå säga) i två av mina favorit-tv-serier spelas av australiensare, Rachel Griffiths och Julian McMahon. Hur kan ett land bestående av ättlingar till straffångar och får frambringa sådana människor? Och på ett år dessutom (1968)! Australiensare, jag omvärderar er; jag vet inte om det är drömspåren, Vegemite, pungdjur eller invandrare från Malta som är att tacka, men ni är titaner.

Nip/tuck i söndags var f ö mästerligt, som en smocka som slungade upp mig mot väggen och fick mig att hänga kvar där. Mitt liv kan kännas skruttigt ibland, men så länge det inte överträffar fiktionen ska jag (försöka att) inte klaga. Min vän Grod kallade Triple Whopper för "ett torn av kött" och "det största som hänt Sverige på hamburgerfronten". Nu äter jag ju inte kött längre, men byt ut "kött" mot "ångest" och "hamburger-" mot "såpadramatik-" så är ni om inte annat ganska nära.

Popaganda-pepp!

Jag antar att bloggarna svämmar över av sånt här just nu, men jag kan inte låta bli. Kackigt ljud och dito bild, men det här var det enda jag hittade på youtube där ljudet inte verkar pålagt i efterhand, även om slutet får mig att undra. Det är i alla fall Final Fantasy som gör en cover på Mariah Careys "Fantasy". Lilla scenen, torsdag kl 20.30. Obligatorisk närvaro.

Det kom ett mejl...

... från Mony Carlsson (sic!) på Academic Work (för er som inte vet är det ett bemanningsföretag som hyr ut studenter). Däri stod följande:

Hej,

Academic Work söker Ett 30-tal golcaddies till vår kundgolf den 30 maj på Lindö Park

Ta tillfället & mingla med potentiella arbetsgivare under friare former. Du som söker är golfintresserad och har hög social kompetens. Du bör ha tillgång till bil då det är några kilometer att gå från närmsta busshållplats. Efter golfen bjuder Academic Work alla deltagare på middag & då får du gärna stanna kvar om du vill.

Ibland undrar man.

Ecorché vif?

Vad är det med mig? Ena stunden känner jag ingenting, strax därpå har jag vänts ut och in och alla känslor har hamnat utanpå kroppen.
Det fanns en tid när jag höll på att förvandlas till Carl Reinholdtzon Belfrage, men nu känner jag mig snarare som han i "Dans le goût des autres" ("I andras ögon"). "She came with ze seun, and my life became feun." Att det spökar i mitt maskineri är hur som helst höjt över allt tvivel. En hel värld och ett halvt liv ryms emellanåt i en centimeter luft.

Sommarjobb

Yes yes yes!
Nio veckor på Årsta postterminal, varav åtta nattetid. Ett problem mindre.
Som en del i min insocialiseringsprocess av er bjuder jag även på en spedoinkel låt med en dito video

Se den, ställ dig framför spegeln, se dig själv i ögonen och säg:
1. att all hiphop är dålig
2. att revolutionsromantik inte har någon som helst lockelse.

Blandade känslor-blanketten

Idag fick jag ansökningsblanketten till Universitetet i Reims. Nu återstår bara att hitta de kurser jag kan välja, hitta de bra kurserna bland dem, fylla i blanketten och ha ångest fram och tillbaka hela sommaren och tänka att jag inte borde åka/borde åka om vartannat. Nåja, det blir säkert bra, just nu känns det som jag har saker att åka ifrån i Stockholm, och ska man göra karriär på franskkunskaper måste man tillskansa sig sådana, och var gör man det bättre än i Frankrike?

Känsloknark?

I lördags funderade jag på att fråga personalen på systemet vad de rekommenderade för att dränka sina sorger i; men sen insåg jag att jag inte kände nånting alls. Igår började jag dock gråta när jag tittade på Nip/tuck, och det har varit nära tidigare, fast jag tror ändå att det har mer att göra med nuvarande situation än med att jag blev berörd på djupet av att se Sean skära sig i armen med en kökskniv.

Smygpremiär

Egentligen skulle jag ha väntat med att starta en blogg tills min Frankrike-tripp började närma sig, men efter påstötning från en av få människor som har omedelbar makt över mig så är den nu igång. Mycket nöje