Det kan vara på tiden att jag omprövar mitt irrationella hat (finns det rationellt hat?) mot Australien. Detta sedan det visat sig att två av huvudrollerna (får man väl ändå säga) i två av mina favorit-tv-serier spelas av australiensare, Rachel Griffiths och Julian McMahon. Hur kan ett land bestående av ättlingar till straffångar och får frambringa sådana människor? Och på ett år dessutom (1968)! Australiensare, jag omvärderar er; jag vet inte om det är drömspåren, Vegemite, pungdjur eller invandrare från Malta som är att tacka, men ni är titaner.
Nip/tuck i söndags var f ö mästerligt, som en smocka som slungade upp mig mot väggen och fick mig att hänga kvar där. Mitt liv kan kännas skruttigt ibland, men så länge det inte överträffar fiktionen ska jag (försöka att) inte klaga. Min vän Grod kallade Triple Whopper för "ett torn av kött" och "det största som hänt Sverige på hamburgerfronten". Nu äter jag ju inte kött längre, men byt ut "kött" mot "ångest" och "hamburger-" mot "såpadramatik-" så är ni om inte annat ganska nära.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
3 comments:
olle, du är "the fucking number one!"
grymt att du skriver.
puss åzcar
Jag visste ju det! (och lisa också) - att du bloggandes skulle bli en fröjd för hela människan. Tack för att du tagit ditt ansvar, ska bli roligt att följa ditt liv när inte längre stockholm är vår gemensamma fotpall. Kärlek! Bettan
Okej, nu fattade jag vad det var du skrivit! Haha, lite trög är jag... Grattis till jobb! ha det fint!
Kram Syrran
Post a Comment