Om och om igen

Sa hur har helgen varit?

• I lördags fyllde irländskan Elie (tror jag hon heter) ar. Hon och hennes kompis bjöd pa isglass, chips och choklad. Hennes ditflugne pojkvän var full och jobbig. Vi hamnade pa en mexar-fest i en villa proppfull med diverse icke-fransmän (mest irländare, tror jag) och kondensfläckar i taket; Jag träffade en tjock holländare sa "Svenska flickor knullar bra". Jag svarade honom att det var som att träffa en thailändsk taxicahufför som bara kan säga orden "fina" och "fitta" pa svenska, och använder dessa i samma mening.
• I söndags fick staden celebert besök av the Rapture. Jag var där, och det var naturligtvis spedoinkel: de inledde med I need your love och spelade Olio som extranummer, jag utser härmed saxofonen till ett häftigt instrument, tillsammans med koskällan, ukulelen och tereminen. Dessutom sag jag familjen hipp, där sonen sag ut som om han var medlem i nat av de franska garagerockbanden som Bon skrev om nyligen, och pappan sag ut som Marc Jacobs. Som om inte detta var nog la DJ:n pa Heartbeats efter spelningen. Det blev inget Hot Chip, men jag vagar säga att ett av varje var bättre än tva av samma.
• Tänk er en riktigt bra dag, eller en riktigt dalig. Det spelar ingen roll vilket, tisdagen käkar alla andra dagar till frukost. Sex timmar föreläsningar, tre timmar seminarium, med svarighetsgraden svart, lite lättare och svart. Sadana dagar är den lilla rösten inom mig som fragar vad jag egentligen haller pa med extra stark. Konstigt nog känns allt lite lättare idag, trots att jag anmält mig till att halla en redovisning om tva veckor. tänk vad en god natts sömn (och drömmar om mördarsniglar) kan göra.

För att ha nagot att göra om jag bestämmer mig för att aka hem till varen har jag försökt anmäla mig till kurser genom studera.nu, men har det funkat? Icke! Om allt skiter sig ska jag skylla pa högskoleverket. Men allt är naturligtvis inte svart, i morgon har en av tyskorna födelsedagsfest, och till helgen kan jag kanske locka med mig nan pa gratisfestival i Amiens.