I gårdagens City, under rubriken Gatumodet, intervjuas en tjej iförd Pumajacka, svarta monokroma Chuck Taylors, Leejeans och bolerokofta. Hon säger: "Jag känner mig stark i mina kläder. De symboliserar mitt engagemang i feminism, för en rättvisare världsordning." Ursäkta? Och värre blir det: "Jag tycker att [mode] är ett lite konstigt begrepp. Som om man skulle vilja ha på sig någonting som någon annan tycker är snyggt. Kläder ska väl uttrycka vem man är."
Jag gud, Lee-jeans och conversedojjor, kom du på den kombon själv? (Inget ont om Lee och Converse, men nån måtta får det vara på själbedrägeriet). Jag är fanimig originellare, och jag kämpar (lite oklart mot vad, dock) för att vara som alla andra. Skärpning!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
på väg påväg, orginellare- stävan. kämpa emot eller för att få vara dem man är genomskinlig och glasklar - okränkbar och vacker.. eller bara naken och verklig? spröd och seg och stark? kämmpa för eller emot vad.. jag kanske emot mig själv samtidigt som andra lägger det på än. frid- önskar jag oss.
Post a Comment