Sortie en boite

Igar sa en av italienarna nat i stil med: Det är sa fint att vi sitter här, hela Europa runt ett bord. Och ja, det är det väl. Jag tar mig härmed friheten att rescensera övriga nationaliteter i Erasmusgruppen:
1. Tyskar. Trevliga, och ibland förstar jag vad de säger när de pratar sinsemellan. En ser ut som Russell Crowe, en annan liknar Lars.
2. Italienare. Jättetrevliga. Sadär pa franska, ännu sämre pa engelska (inte som italienarna i Alden-Biesen), men de anstränger sig och umgas med övriga. Tre av fyra killar heter Antonio, den fjärde ser ut som J-P Belmondo, en tjej har Peaches-har.
3. Spanjorer. Umgas inte med oss andra, kan ingen franska. En liknar spanske kungen, det kanske är hans oäkta son.
4. Engelsmän. Tva till antalet, trevliga, och bäst av allt: att prata med dem blir lite av en ventil, för nan svensk har jag inte hittat än.
5. Irländskor. Se engelsmännen.
6. Slovakiskan. Kristina blev filmad av lokal-tv igar. Det är mycket möjligt att hon är gruppens solstrale.
(Sen finns det tre rumänskor och en sloven ocksa, men det far bli en annan gang.)

Veckan har gatt at till att lära känna varandra genom en fest som slutade med att fem poliser och en arg hund dök upp, öldrickande och igar utgang pa ett finlandsfärjeaktigt ställe med karaoke (italienarna dominerade) och en DJ som spelade Madonna, 50 cent och fulhouse. En gubbe sjöng Serge Gainsbourgs "Elisa", det tyckte jag var cleant.
Imorgon ska vi till Paris, och pa mandag är det inskrivning, som jag inte har nan aaaaning hur den ska ga till.