Ni som känner mig vet säkert redan att jag är rädd för:
1. Ensamhet
2. Tjejer
3. Cancer och andra lömska sjukdomar
Därför kommer ni säkert inte att förvånas när jag säger att jag i måndags, efter att ha haft ont i bröstet (inte outhärdligt, men oroande) i två veckor stegade in i receptionen på Polyclinique Courlancy för att boka in ett läkarbesök. Damen i receptionen hänvisade mig dock till akuten (sic!), där jag fick fylla i ett papper och sedan kom en sjuksköterska och gjorde ett EKG, kollade blodtryck, hjärtrytm och sedan tog de även blodprov, vilket var ett litet äventyr i sig: det var inte ett litet stick i fingret, utan gummiband runt armleden, stick i en ven och en ren tappning på blod, jag tror de fyllde tre (förvisso små) provrör med blod. Jag trodde jag skulle svimma, och det syntes. Efter att ha återhämtat mig (ja, jag är fysiskt känslig, värsta Dennis Lyxzén-fysionomin) var det dags för lungröntgen och sedan kom en doktor och lyssnade på hjärta och lungor. Efter en viss väntetid blev jag skickad till kardiologen för att genomgå ett nytt EKG och ultraljud av bröstkorgen, men han hittade ingenting, så läkare nr 1 skrev ut några smärtstillande tabletter åt mig.
Allt som allt var jag på kliniken i kanske fyra, fem timmar, men jag fick ju hjälp. Och det kostade en del pengar, men det mesta tror jag kommer betalas tillbaka av franska försäkringskassan.
Om nån undrar om själva smärtan så har den inte försvunnit. Jag misstänker att det är nåt rent psykosomatiskt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
1 comment:
ont i bröstet kan kännas läskigt.
de är inget ovanligt för mig men har nog inte haft det konstant längre än några dagar.
en gång när ja var på väg till Fest i valen hade ja så ont att ja inte kunde gå mer än tio meter innan ja var tvungen att stanna o vila.
detta var bara Premotorax (luftbubblor i lungsäcken) och efter ennatt på sjukan o en vecka i säng var de lugnt.
dr. åzcar
Post a Comment