På drift pt 1: Lille och Bryssel

Hej alla barn, idag blir det matblogg till att börja med. Det här är en rätt jag lagar minst en gång i veckan.

Spenatrisotto med getost
1 liten gul lök
3 finhackade vitlöksklyftor
ca 1 dm purjolök
1 grön paprika
2,5 dl ris
4 dl vatten
1 dl torrt vitt vin
1 buljongtärning
getost
crème fraiche



Hacka lök och paprika någorlunda fint, strimla purjolöken. Fräs i olja, tillsätt riset och sedan vin, vatten och buljongtärning. Låt vätskan koka in (rör om då och då), tilsätt sedan crème fraiche och getost (skuren i små bitar, kanterna bortskurna), rör om och servera.
Varför skriver jag det här? Förklaringen kommer strax.

Vad kan väl passa bättre som sista grej innan vårterminen börjar än en resa till Lille och Bryssel? svaret på den frågan är naturligtvis "intet!" Det var naturligtvis inte min idé utan någon helt annans, men när Constantin erbjöd mig en plats i sin mormors/farmors Golf var jag ju inte den som tackade nej. Han, jag och Alexandra packade in oss i den lilla bilen, Claudia, Helen, Daniele, lill-Antonio, Laura, Carlo, Shameem, Sophia och Maria i en hyr-van, och sen bar det av. Till Lille gick allt smärtfritt, fin stadskärna med nordkontinentala hus, vi ville kolla in citadellet men det var fortfarande i bruk för militära ändamål, så där ägde allmänheten ej tillträde. Schysst stad var det iaf, Arcade Fire ska tydligen spela där senare i vår, bara en sån sak.
Värre gick det när vi skulle ta oss från Lille till Bryssel. Belgare älskar en sak: rondeller; och hatar en annan sak: vägskyltar. Efter diverse felkörningar som resulterade i att jag nu har ett i det närmaste fullgott ordförråd när det gäller tyska svordomar och diverse skämt om rondeller hittade vi slutligen Bryssel. Men våra vedermödor var inte slut där: nu gällde det att hitta vandrarhemmet där vi skulle bo, vilket vi gjorde efter att ha åkt rue Royal fram och tillbaka fyra gånger. Nu skippar vi allt ointressant och hoppar framåt i tiden: jag träffade en svensk i baren på vandrarhemmet, en snubbe från Haninge som till vardags jobbade på en bank i Luxemburg. Jag tror han tyckte jag var en tönt, men han tog iaf min mejladress. Jag sa till Alexandra att det kändes lite Janek och Matteus att prata med svensken, hon svarade: "Ja, han är lite konstig." Jag sa: "Nej, jag menar att jag är Janek." Jag tror inte hon förstod vad jag menade. Vi gick iaf till en irländsk pub och sedan hamnade vi på en halvglassig klubb fylld med belgiska brats och tjejer som gillade belgiska brats. Vi kom tillbaka till vandrarhemmet klockan fem på morgonen och väckte de vi delade rum med.
Nästa dag skulle vi titta på stan och det blev uppenbart att vissa i gruppen är yngre än jag. Som tur var drog de andra vidare till Amsterdam på eftermiddagen, innan jag ballade ur och dödade nån (det går inte att hålla ihop en grupp på tolv pers, samtidigt vill man inte vara den gnälliga svensken). Vi åt en massa flott också, pain au chocolat, pommes frites (som belgarna kanske uppfann) och en pain au chocolat till, jag hoppas mitt kolesterol inte gick upp allt för mycket. Sen visade Kevin, som gjort praktik i Bryssel, oss kvarvarande germaner några EU-byggnader och lite annat smått och gott innan vi hämtade bilen och försökte hitta gatan där Constantins kompis bodde, vilket tog sin lilla tid det också. Efter vissa meningsskiljaktigheter med belgiska bankomater (Bryssel har blivit dyrt, dyrare än när jag var där senast, för sju år sen) hittade vi en restaurang, och sedan en bar, och sen dök Constantins kompis Annabelle och hennes syster Sabrina upp och tog med oss till en bar där vi var de enda som inte genomgick en medelålderskris. Jag tror vi kan kalla det en natt där, en helg t o m, så mycket mer intressant hände inte. Ett sista konstaterande är att vissa belgare klär sig sjukt bra, men jag tror det bara gäller flamländare.