Ett försök till något annat

Ja, det har varit väldigt mycket youtube-grejer här på sistone. Så jag tänkte att jag skulle försöka vara allvarlig och personlig; jag tror det blir intressantare att läsa då, förutsatt att jag lyckas; det kanske kommer att falla platt till marken, precis som Rodeos försök att vara allvarliga, som resulterade i ett långt gettoporrigt reportage om kambodjaner som växt upp i USA, utvisats till Kambodja och nu levde Crips- och Bloods-liv där. Trots denna risk gör jag ett försök, det kommer att handla om kroppshår och utseendefixering, enjoy.

Jag läser min kompis Andreas' flickväns blogg ibland: stundom är det bara en massa skryt om att hon har pojkvän, stundom fångar hon på pricken det paradoxala i att vara människa (jo faktiskt, och jag vet att jag låter som Horace Engdahl nu). Som i det senaste jag läste på hennes blogg: där skriver hon om att vara tjej och lägga gigantiska summor på kläder, bedriva hetsjakt på sitt kroppshår mm mm; kort sagt, att sträva efter att alltid vara fräsch och detta kanske främst för att vara killar till lags, killar som varken rakar ben eller armhålor, och att vara väldigt kluven till alltihop. Det är just det här med hårborttagning som fångar min uppmärksamhet, det känns som essensen av det konstigaste i hela det heterosexuella spelet. Jag börjar med att exemplifiera: en tjej skriver i en kommentar till inlägget:
Hade en pojkvän en gång i tiden som tyckte att det var jättemärkligt att jag inte vaxade överläppen, rakade bort könshåret, etc etc. När jag hade gått ner för mkt i vikt bad han mig att aldrig gå upp i vikt. Själv var han överviktig med hår på ryggen...

Jag skulle själv påstå att jag är medelhårig, och de två tjejer jag varit ihop med har varit ganska håriga båda två. Det störde mig inte nämnvärt, och även om det hade gjort det skulle jag inte ha vågat säga nånting, av rädsla för att den då aktuella flickvännen skulle bli arg.
Jag begriper mig nämligen inte på den här logiken - jag ska kanske påpeka direkt att jag inte skriver det här för att framställa mig själv som en sån där fin och snäll kille som accepterar tjejer som de är och läser Nina Björk och lyssnar på Le Tigre och allt sånt där och inte förstår varför jag inte får nån flickvän - det här handlar om någonting annat, som jag inte heller förstår, un point, c'est tout. Hur resonerar killar som tror att de kan ställa en massa krav på sina flickvänner? Och hur resonerar tjejerna som tror att det bara är att accpetera? Den här inställningen bland killar själva - killar som aldrig skulle säga att Anders Wendin/Pharell Williams/Peter Wolodarski/Håkan Hellström/valfri annan hunk är snygg, för det vore ju bögigt - att killar är så jävla snygga och tjejerna ska tacka, ta emot och anpassa sig, för tjejer är ju inte snygga i naturtillståndet, varifrån kommer den? Ja, jag vet att vi lever i ett patriarkat, jag vet att kvinnor objektifieras betydligt mer än vad de själva är bekväma med (ofta t o m mer än vad jag, en sexuellt frustrerad nörd, är bekväm med), men jag får ändå inte ihop det.

När jag bildgooglade armhåla för att hitta en lämplig bild till det här inlägget hittade jag en
artikel på yelah om en kvinna som bivit mordhotad av en man på en fest för att hon "flashat" sina orakade armhålor. Förutom att jag inte förespråkar hot, våld och dödande, och dessutom tycker att det är snyggt med håriga armhålor (Snyggare än rakade? Det vet jag inte, men snyggt tycker jag att det är; det kan vara så enkelt som att det signalerar att tjejen har roligare saker för sig än att raka/vaxa sig, eller så är det för att det är den kvinnliga motsvarigheten till skägg.) så förstår jag inte var hotarens problem ligger: att tro att man kan bestämma över sin flickvän/fru (/pojkvän/man också för den delen, men den diskussionen passar inte riktigt här) är illa nog, men att tro att man kan bestämma över för en själv okända människor på ett sätt som snarast för tankarna till iranska revoutionsgardister, det övergår mitt förstånd.

Och som sagt, det här handlar inte om att vara pk (nån annan gång ska jag göra upp med begreppet pk, men inte nu), det handlar om att inte begripa sig på sin samtid. Jag vet att jag är fulare än de flesta killar, men tjejer i allmänhet är betydligt snyggare än killar i allmänhet. Det kanske jag tycker i egenskap av heterosexuell man, men eftersom vi lever i ett patriarkat där den vite heterosexuelle medelklassmannen är norm blir det bara ännu svårare för mig att förstå hur det hänger ihop.