En visitant la ville spedoinkel

London var precis vad jag behövde: svenskar och så kallad skarpkultur (töntigt ord, jag vet, men efter några månader på kontinenten har jag insett att det faktiskt fyller en funktion, lite som begreppet SoFo kan göra ibland med andra ord). Rent konkret innebär detta att man kan säga "Såg du snubben som gick förbi, han var som stigen ur en dokumentär om hip hop-kulturens rötter? Back in the days, Bronx 1981!" Ni som känner mig vet att jag lever för sådana ögonblick. England gav mig även ett osökt tillfälle att studera lad-kulturen, trodde jag: jag åkte och hälsade på Hugh och hans sambor i Leicester och de tog med mig ut på en klassisk engelsk kväll med take away-curry, pubar och ett ställe som hette Zanzibar där det var studentkväll, som tydligen gick under namnet "Shag", vilket illustrerades med banderoller på väggarna där två streckgubbar (eller en gubbe och en dito gumma, snarare) förevisade diverse samlagsställningar som jag inte lyckades begripa mig på. Frågan är om jag skulle förstått mer eller mindre om jag inte druckit snakebite. Zanzibar som helhet var dock ganska lamt: inget folk (till slut var vi ensamma på dansgolvet) och jag tror att jag dessutom lyckades ådra mig mildaste graden av tinnitus -jag hör ett svagt sus i örat när det är tyst omkring mig - det kan jag leva med, men tinnitus ska man få (om man nu ska få det alls) när Hot Chip spelar, alla tjejer har fina klänningar och det säljs knark på toaletten, under de omständigheter jag fick det är det väldigt mycket "HIV utan samlag" över det. Men fôrutom denna fadäs var allt bra âven i Leicester, och ingen jag träffade var grabbigare än att han kunde diskutera klimatförändringar och tycka att "Loose women" river ner allt som 100 år av feminism och kvinnokamp byggt upp. Ska jag vara helt ärlig hade jag betydligt trevligare än jag trodde att jag skulle ha.
Jag träffade Sofia som jag inte har en aning om var hon är ifrån (Sörping är min gissning) på indieklubben White Heat, hon bor tydligen i London nu och sa åt mig att skaffa Myspace (det är f ö gjort nu). Jag såg inte Gilbert and George-retrospektiven på Tate Modern, hamnade istället på en lam utställning på National Gallery med Picasso i titeln och en ynka målning av nämnde man. Utställningen hade dock den stora fördelen att den var gratis.

Bilder kommer på det vanliga stället när Flaminia kommit tillbaka från Rom.