Det nygamla macho

I en av de mer träffande stripparna i This is Stockholm lägger Fashionraggaren ut texten om stark indisk mat för American Apparel-tjejen (klicka här för en genomgång av karaktärerna). Då säger tjejen att hon tycker det är töntigt att hajpa stark mat; det är tuffare med mild mat. Varpå killen säger: "Har du testat Korma Karishma? Sjuuuukt mild! Så jävla mild så det hajar du inte!"
Och tjejen säger: "Ehum... Ögonblicken när ni killar tar kliv uppåt i evolutionsstegen är lite av en hel genusvetenskap..."

De senaste 2,5 åren har jag antagligen gråtit mer än vad jag gjort tidigare i mitt liv, undantaget mina 2,5 första levnadsår. Det har iofs blivit betydligt bättre, men när jag läste ut Kärlek i kolerans tid på en buss från Örebro fick jag bita mig i fingret för att inte börja böla, den slutar så fint.

Att skriva det här känns som att kokettera med hur fiiin och känslig jag är. Egentligen skulle jag kanske lika gärna kunna skriva nåt om saker jag slagit sönder när jag blivit arg. Inte för att det har hänt, inte än iaf, men skillnaden är kanske helt försumbar; det här kanske är det nya Jan Guillou:



Som en politisk kommentator sa efter ett riksdagsval någon gång på 90-talet: "Det händer väldigt mycket, och det resulterar i ingenting alls." Det är iaf fullt möjligt att det är så; jag undrar vad American Apparel-tjejen skulle ha sagt.