I helgen var jag på 90-talsfest i Örebro, igår köpte jag en gubbig väst (tänk lerduveskytte på ett engelskt gods), i natt drömde jag om min morfar (som varit död i tolv år). Och idag, när jag satt och åt lunch i skolan läsandes Maken av Gun-Britt Sundström, dök det upp en kör som sjöng Bellmans Bort allt vad oro gör.
Det är tur att jag har en blogg, och ska titta på True Blood snart, annars hade jag nog inte vetat i vilken tid jag lever.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment