Kärlek och kloner (del 1 och 2)

Et l'amour, où tout est facile
Où tout est donné dans l'instant
Il existe au milieu du temps
La possibilité d'une île

Jag har varit i Gössäter, för första och antagligen enda gången denna sommar, och jag kan säga direkt att det var betydligt bättre än när jag var där på Midsommar förra året. På tåget dit läste jag ut Michel Houlllebeqs La Possibilité d'une île. Och jag rekommenderar alla att läsa den. Man får hugga sig fram genom tjocka lager av idékritik, porr och cynism, precis som vanligt när man har att göra med samtidslitterturens Gossen Ruda. Men under allt detta, tillsammans med små underfundigheter om hur man kan bli sedd som humanist och vänsterman när man gör karriär på att smäda muslimer, och om hur mycket man kan få upp en Mercedes i, finns de bästa aforismer jag någonsin läst, en blandning av la Rochefoucualt och Stephin Merritt.

Sedan idag, på tåget hem (diskussionen om var jag känner mig mest hemma tar vi en annan gång) avslutade jag Kashuo Ishiguros Never let me go. Även den behandlar kärlek, och kloning, fast den är en helt annan typ av bok; trots att den handlar ganska mycket om sex (ah, detta förhatliga begrepp!) blir det aldrig den minsta tillstymmelse till porr. Jag vet inte vilken av böckerna som berörde mig mest: Houllebecq är ju alltid just Houellebecq, men jag har en känsla av att även Ishiguros bok kommer att följa med mig, precis som t ex Gabriel Garcia Marquez' Patriarkens höst har gjort, eller för den delen vissa passager i Liftarens guide till galaxen (ja, faktiskt, jag är en nörd och jag har ingen smak, även om jag låtsas det ibland). Jag blev sugen på att läsa The Remains of the Day, och jag tror dessutom att Never let me go skulle kunna bli en utmärkt film.