Hjälp där man minst anar det

Ni som läser den här bloggen vet redan att jag har mild tinnitus, så går det när man lägger elitismen på hyllan och går på fulklubb i Leicester med sin Erasmus-vän. Nåja, det är inte hela världen, i Sverige är ju tinnitus socialt accpeterat och inget som folk höjer på ögonbrynen över. Annat är det på kontinenten; varenda gång jag haft öronproppar har någon frågat varför. "Parce que j'ai des problèmes avec les oreilles," har jag svarat då. Men nu är hjälpen, kommen, i form av genomskinliga öronproppar. Och hur fick jag kännedom om detta? Genom tidningen Café. Det ni, alla haters därute.