Mot nollpunkten och bortom denna

[11:51] An extrovery Hubert: what is the outstanding rumour about?
[11:52] Olle: what rumour?
[11:53] An extrovery Hubert: there is a rumour about some ppl in reims but i want to know who it's about....have u been involved in any ladykilling?
[11:53] Olle: nope. ladys, what are they?
[11:54] An extrovery Hubert: lol, if i was a woman i'd be all over u
[11:54] Olle: well you're not
[11:55] An extrovery Hubert: indeed

Jag tror jag vet vad probelemet är: jag behandlar inte tjejer som bruttor. Detta leder till att jag får många tjejkompisar (eller ganska många iaf), och ingen flickvän. Jag tror man vill bli bemött som den man känner sig som, och som heterosexuell kvinna vill man då känna sig som just en kvinna (att jag sen inte förstår dealen med kvinnlig heterosexualitet är en annan femma), och bli bemött som en, och där faller hela teorin om min förträfflighet (om inte s k kamratäktenskap à la Strindberg går mot en ny vår, fast jag vet inte om jag vågar hoppas på kamratäktenskap efersom jag inte vet vad det innebär).
Men bättring kan vara på väg: jag fick ändå inte mer än 22 poäng i Nöjesguidens neograbbtest, vilket gör mig till Martin Rolinski; jag vet inte ens vem det är. Men jag ska längre ner, förbi Ronnie Sandahl och in bland minuspoängen. Vad jag siktar på är det här:



Det känns f ö bättre än jag trodde att vara tillbaka, jag ändrar vad jag sa om Reims och säger: "Det är ganska ofta lika trevligt som Stockholm, men aldrig lika roligt."
Jag ska kanske direkt också komma med en rättelse beträffande min hemresa, den kommer förhoppningsvis att äga rum om 6 1/2 vecka; kanske rent av 7 1/2.