Voilà l'Angleterre

I onsdags var jag och såg This is England. Frågan är om jag någonsin sett en film med så många klyschor i (bara en sån sak som att det var mer Yann Tiersen än punk och gammal reggae på soundtracket, eller alla "vi lajar bara runt, men vi är jävligt snygga när vi gör det"-scener); klyschor som ändå användes på ett kreativt sätt (de är ju jävligt snygga, alla utom nazi-bikern och gubben med glasögon, jag återkommer till honom). Jag önskar att jag också haft skinhead-polare när jag gick på högstadiet, det första skinhead-gänget i filmen framstår som världens finaste människor (samtidigt som Shane Meadows har smugit in en brasklapp om den hierarki som finns i alla gäng). Dessutom befäster filmen ytterligare min uppfattning att åren 1978-83 var de mest välklädda i mänsklighetens historia (kolla bara skolgårdsscenen i inledningen). Förutom gubben med glasögon då, jag förstår fortfarande inte varför han var med.