Som en antenn mot himmelen

Jag brukar raljera om killen som en gång sa att det bästa han gjort var att pierca sig i ögonbrynet.

Jag har nog raljerat jävligt mycket om sagda uttalande.

Men nu är de slut med det.

Jag har nämligen insett att det bästa jag gjort i hela mitt liv var att bli smal, vilket skedde nån gång på högstadiet (jag växte minst 10 cm och gick antagligen ner ett kilo från sexan till trean på gymnasiet). Och det var inget som jag gjorde, i aktiv mening, utan bara något som hände.

Jag ser det så här: det är ytterst få saker jag gjort (välja de Geer-gymnasiet, börja läsa på Södertörn, flytta till Stockholm) om vilka jag klart kan säga att det är bättre att ha gjort dem än att inte ha gjort dem. Jag sitter knappat inne med några kontrafaktiska kunskaper om hur mitt liv skulle ha varit om jag inte valt det gymnasium jag valde, inte flyttat till Stockholm etc etc. Jag har mina aningar om att det skulle vara sämre, men det vet jag ju inte. På frågan "Skulle nånting varit bättre om jag varit tjock?" vet jag dock helt säkert att svaret blir nekande. Slutraljerat, som sagt.