I natt...

...drömde jag om den här låten, platta tv-apparater, konstfackstudenter och asfalt i munnen. Jag har mina aningar om vad studenterna och tv-apparaterna syftade på, men resten är ett mysterium. framför allt låten, som jag inte kan påstå att jag har någon närmare relation till.

Poesi! I kursboken!

I arbetet med min magisteruppsats sitter jag just nu och läser Intervjumetodik av Annika Lantz* (Studentlitteratur 2006). Hon skriver om hur man ska ordna utsagor från en intervju i datakategorier, exemplet rör en dagisfröken** som intervjuats om sitt arbete. Jag citerar från boken:

Intervjuaren/databearbetaren bestämmer att alla utsagor som till sitt innehåll är identiska med en annan utsaga utesluts (det kursiverade i exemplet nedan). Intervjuaren återgår alltså till den förra fasen "datareduktion" och komprimerar rådata ytterligare. De ändrade principerna för datareduktion noteras. Rådata kommer då att få följande form

Jag känner att vi har det bra ihop./
Barnen är glada när de kommer. /
Visst bråkar vi ibland, men när vi skiljs åt är vi alltid vänner. /
Det är viktigt i arbetet, att det funkar i barngruppen, /
att det funkar hos oss i personalen också.

att det inte blir en massa konfilkter, /
att vi har det bra ihop. /
Att alla är glada.

Att barnen trivs, det är det viktigaste. /
De är så många timmar här, ungar nuförtiden är ju här så många timmar, de måste känna att vi ger dem något som är bra. Att de är trygga /
och trivs. /
Att vi gillar varandra och att de känner det.

det är hur vi har det som är det viktiga, att ett gott arbete är när vi har det bra ihop, /
det är inte så viktigt vad vi gör, utan att vi är här varje dag. /
Att barnen möts av en kram och att vi är glada /
och alltid här. /
Och att vi har det bra. /
om det är bra, det känns i luften.

För min del är det det, hon är mera för pedagogik och så, men jag tycker inte så alls. /
... men jag tror barn skall känna att de är omtyckta .../

Jag känner mig glad och nöjd när barnen är glada ...
Joe, det är vä bra men det är inte det som är viktigast, det är inte så viktigt vad vi gör med barnen, det är inte det som är ett bra arbete, /
det viktiga är att vi är med barnen /
och att det är stabilt.
(Lantz 2006: 85-86)

Nu förstår jag mig ju inte på poesi, och läser den därför inte heller, men skulle inte Sonja Åkesson eller Lina Ekdahl ha kunnat skriva det här?

Bonus: när jag surfade in på dn.se för att hitta nåt om Lina Ekdahl hittade jag istället en krönika av Hanna Hellqvist som handlar om komplimanger, och om hur fel de oftast träffar. När jag blir stor ska jag gifta mig med dig, Hanna.
_____________________________________________
*som inte ska förväxlas med sin mer kända namne Annika Lantz.
**som av allt att döma vill vara just dagisfröken och inte förskollärare.

Saker svennar gillar #2: Randiga tröjor

I fredags var jag och Linda på Markus Krunegårds förfestklubb på Strand. Jag hade på mig min blå- och vitrandiga, långärmade t-shirt. Naturligtvis köpte jag den inte med ambitionen att vara originell, men den här kvällen konstaterade Linda att hon kunde se fyra randiga tröjor på samma gång, utan att vrida på huvudet det minsta. Som 17-åringar på Håkan Hellström-konsert, jag och de tre andra randiga. Och nog för att klientelet på Strand bitvis var ungt, men i det randiga gänget ingick Kicko, och hon är ju ändå 34 eller nåt sånt. Förresten dök även Torbjörn Larsson upp, även om han inte hade randig tröja.

Helt jävla fantastiskt!

"All this is alleviated, though, by a massive intake of alcohol and, as you'll see, a dash of Latin passion"

Sopranos: Artie Fartie

Varenda gång jag såg namnet John Ventimiglia i förtexterna sänktes mina förväntningar på avsnittet en aning. Artie är lätt den jobbigaste karaktären i Sopranos, och då jobbig på ett dåligt sätt. Det går att jämföra persongalleriet i Sopranos med en högstadieklass: Tony, Paulie och Christopher är thugsen, dem gillar jag för att de är thugs. Bobby är snäll, därför gillar jag honom. Artie är den töntiga killen från högstadiet, som lagt sig till med lite av thugsens sätt, och som därför ger sig in i konflikter han inte kan vinna. Just därför är han en jobbig jävel.
Jag hittade förresten en bild på John Ventimiglia, antagligen inte i rollen som Artie, på Imdb. Och kolla bara, vilken jävla tönt.

Reklam

Jag blev ombedd för kanske två månader sen att göra reklam för det här projektet (eller vad man nu ska kalla det). Men det blev visst inte av förrän nu.

Bakisbloggning

Jag börjar misstänka att jag inte är så ful som jag trott. Frågan är vad jag ska göra med den informationen.

Sopranos: Acts of Janice

Nu har jag sett alla avsnitt av Sopranos (och ni borde nog inte läsa det här om inte ni också sett allt, eller inte vill se det). Sex säsonger, 86 avsnitt. Och jag tyckte serien var ungefär lika bra som alla säger att den är.
Jag vet inte vem som är min favoritkaraktär - kanske Sil, kanske Dr Melfi, kanske AJ, kanske Bobby, kanske Livia - men än sak vet jag säkert: serien skulle vara betydligt sämre utan Janice (Aida Turturro), fast hon inte är min favorit. Janice är helt enkelt pinsam, sjukt pinsam; hon upphöjer pinsamheten till konst:
Janice har ihop det med Richie Aprile, en 19-åring, en superkristen narkoleptiker, Ralphie Cifaretto och Bobby Baccalieri. Janice har Rolling Stones-loggan tatuerad på bröstet, Janice tar kokain, Janice överger sin son, Janice har sex under pistolhot (för att hennes blivande man går igång på det), Janice skjuter sin blivande man, Janice snor en enbent kvinnas benprotes, Janice slår ner en annan fotbollsmamma, Janice har sadomasochistiskt sex med Ralphie.

Janice är helt enkelt som människor är mest, bara mycket pinsammare. Och om Sopranos inte var allmänmänskligt ändå (med ämnen som familjen, pengar, vänskap, gamla oförrätter och spelmissbruk) så står Janice för den dimensionen: vi har alla en liten Janice inom oss.

Saker svennar gillar #1: Ben & Jerry's

Svennar gillar sex. Och barnslighet. Ben & Jerry's är det närmaste man kan komma sex i fråga om ätbara ting. Men det är samtidigt ganska barnsligt.
Man skulle även kunna säga att Ben & Jerry's är som Apple, fast glass. Eller som American Apparel (som inte fått sin egen post på SWPL - än!). Se där ytterligare två saker som svennar gillar.
Det finns dessutom Facebook-grupper tillägnade båda företeelserna (att svennar gillar Facebook vet ni nog vid det här laget).
Själv äter jag inte Ben & Jerry's. Inte för att jag inte gillar det, men jag åt det en gång, vid ett speciellt tillfälle (sic!) och det har därför fått för stort affektionsvärde för mig. Bara en sån sak (dessutom är det dyrt).