Nu har jag sett alla avsnitt av Sopranos (och ni borde nog inte läsa det här om inte ni också sett allt, eller inte vill se det). Sex säsonger, 86 avsnitt. Och jag tyckte serien var ungefär lika bra som alla säger att den är.
Jag vet inte vem som är min favoritkaraktär - kanske Sil, kanske Dr Melfi, kanske AJ, kanske Bobby, kanske Livia - men än sak vet jag säkert: serien skulle vara betydligt sämre utan Janice (Aida Turturro), fast hon inte är min favorit. Janice är helt enkelt pinsam, sjukt pinsam; hon upphöjer pinsamheten till konst:
Janice har ihop det med Richie Aprile, en 19-åring, en superkristen narkoleptiker, Ralphie Cifaretto och Bobby Baccalieri. Janice har Rolling Stones-loggan tatuerad på bröstet, Janice tar kokain, Janice överger sin son, Janice har sex under pistolhot (för att hennes blivande man går igång på det), Janice skjuter sin blivande man, Janice snor en enbent kvinnas benprotes, Janice slår ner en annan fotbollsmamma, Janice har sadomasochistiskt sex med Ralphie.
Janice är helt enkelt som människor är mest, bara mycket pinsammare. Och om Sopranos inte var allmänmänskligt ändå (med ämnen som familjen, pengar, vänskap, gamla oförrätter och spelmissbruk) så står Janice för den dimensionen: vi har alla en liten Janice inom oss.
Posts
No comments:
Post a Comment