I en sal på lasarettet

Jag har känt henne i 51 veckor, jag har träffat henne en gång sedan september förra året. Trots det vet jag att hon har skadat benet. Och det får mig att känna likadant som när jag är bakfull och ser filmer om barn som ligger på sjukhus.

Varför är det så?
Tror jag att jag kan hjälpa henne på nåt sätt? Rädda henne från nåt? Vadå? Ofullständiga gymnasiebetyg? Från hennes arbetarklassbakgrund?
Och varför tror jag det i så fall?
För att hon har räddat mig från nåt?
Så kan det vara.