Vi vill ha kuk!

Och vi vill ha det nu.

Världens konstigaste ord

Norm?

Ej norm?

I dagens Sthlm City (eller var det Metro?) förekom ordet bitchisar. För att betckna bröst. På kvinnor.

Va fan?

Hur gick det till? Precis som orden negermusik, judefasoner och kammekône rymmer bitchisar en hel värld av föreställningar. Nog för att mannen är norm i samhället, men att det gällde även tuttar var en nyhet även för mig; jag trodde, i min enfald, att patriarkatet långsamt höll på att vittra sönder. Men så var det alltså inte, om det beror på att allla kan relatera till anabola eller om det smala tjejidealet (neo-twiggy) firar nya triumfer låter jag vara osagt.

Finnar alltså!

Jag skaffade Facebook i februari i år, ivrigt påhejad av engelsmännen i Reims. Det var med andra ord innan många av er ens visste vad detta ansiktsbok var för något. Om det inte hade skett då, för att kunan hålla kontakten med typ Konstantin, Fabian och Hugh, vet jag inte om det hade blivit av; jag skulle i alla fall säkert ha bojkottat det om jag inte åkt till Frankrike alls. Ibland blir jag så trött på alla varulvar, vampyrer, akvarier, fight clubs och märkliga grupper folk startar i tron att det gör någon signifikant skillnad. Trots detta har jag fler applications än vad som är försvarbart för någon som påstår sig ogilla dem, och senast i raden av tillagda knasgrejer är Funwall, som dock genast visat sig nyttig då österrikiska Ingrid skickade mig följande:

Nog för att Sverige är litet...

...men jag tycker ändå att det är väldigt konstigt att jag är med i samma Facebook-grupp som Alexander Bard. Det kan nog vara det märkligaste som hänt sedan en blond jurist-tjej från Lindö tog mitt telefonnummer.

Åsiktsextravaganza

Idag blir det, om uttrycket tillåts en dag som denna, en saftig dubbelmacka i bloggväg. Jag börjar med det viktigaste:

1. Det blev tydligen inget Ring P1 idag, och alla svenska pensionärer med för mycket disponibel tid rasar säkert. Och jag rasar med dem! För vad är väl tidigare frågor som debatterats där, typ våld bland och mot ungdomar, eller skjutna björnar, mot domen mot de s k Stureplansprofilerna? Nu hade det kunnat bli en riktigt intressant debatt, men i stället fick vi en riksdagsdebatt om skatter och låginkomsttagare i radion. Så nu får jag ta mig an ämnet i stället. Eftersom det närmaste jag kommit våldsamt sex är en konstig dröm om gafflar (sic!) nöjer jag mig med att konstatera att Sverige- och Nationaldemokraterna varit frånvarande i debatten kring det här målet, de försöker ju annars profilera sig som partier som hävdar kvinnors rätt till att inte bli gruppvåldtagna. När jag tänker på saken kan jag inte komma på att de uttalat sig om, eller ens klistrat upp ett enda klistermärke som refererar till, ett endaste enskilt sexbrottsmål, men mitt minne är, som alla andras, kort och selektivt.

2.
Linda hade rätt när hon sa att känslor går över, fast det inte känns så innan det händer. Det är banalt att konstatera det, men livet är i stor utsträckning väldigt banalt, och så länge man inte pratar (eller ännu värre: bloggar) om sitt sexliv tycker jag att det är okej att vara banal.

Återfall

Jag hade tänkt att inte ha några youtube-grejer här på ett tag, men jag kan bara inte undanhålla er den här:


Och när vi ändå är inne på ämnet:

Det här är ingen jävla MP3-blogg!

Men jag kan liksom inte låta bli. Jag har hittat bomben, eller snarare bomberna. Någon som kallar sig Cloetta Paris (ja, jag tycker också det låter som nåt ett föräldrapar nekats att döpa sin dotter till) har gjort två låtar som plockar det bästa ur två världar: mespopen och bloggmusiken (iofs är väl alla som är nere med bloggmusik, utom möjligtvis Klintan, gamla mespopare). Ladda ner nu, finns här och här.

När jag ändå håller på kan jag ju tipsa om en riktigt MP3-blogg: Discobelle, som de flesta av er nog redan känner till. Den kan förändra ens liv; här hittar man alla Justice-remixer man inte visste att man behövde.

Sista Reims-inlägget, jag lovar! (nästan)

Två saker bara, eller tre egentligen:
1. Jag är fortfarande ledsen för att det tog slut.
2. Jag såg en bild av Justice i franska tidningen Trax i våras; den ene såg ut som Gaz i Supergrass och den andre såg ut som en ung Lemmy.
Nu har jag sagt mer om känslor, och om populärkultur, än under hela min tid i Reims. Jag ska kanske tillägga än en gång att det var i Reims, och inte Rennes, eller Paris för den delen, jag var. Reims alltså, med nasal vokal, och så ska s:et faktiskt uttalas.

Den lilla ondskan

Hej världens bästa olle!

Tack så för hjälpen!
Det är okej att läsa om du vill, helst inte fråga tre, jag känner skam (som många andra svenskar)...
Hör av dig om det är några problem

Kram Bettan

Det var ju ett tag sen jag skrev nåt om mitt eget liv här. Sanningen är naturligtvis att det var länge sen det hände nåt, av intresse. Den senaste veckan har jag dessutom varit helt uppslukad av en hemtenta i vetenskapsteori och dito metod. Roligare saker finns ju.

19.24.30 Jenna - skall koka ägg: går det framåt?
19.25.31 Olle: det har gått framåt idag iaf, nu ahr jag ett svar på fråga 1 som en sjuåring skulle vara stolt över
19.26.02 Jenna - skall koka ägg: samma här, inte alls nöjd, men det är någonting skrivit i alla fall
19.26.26 Jenna - skall koka ägg: håller på att rätta mitt förskräckliga språk nu
19.26.45 Olle: det får jag se om jag får gjort
19.27.04 Jenna - skall koka ägg: allright
19.27.14 Jenna - skall koka ägg: jesper verkar inte vara klar heller
19.27.23 Jenna - skall koka ägg: skall lämna hans tenta, men ej fått den än
19.27.35 Olle: okej, och bettan ringde mig precis
19.27.49 Jenna - skall koka ägg: har hon också problem?
19.28.00 Olle: alla har problem
19.28.17 Jenna - skall koka ägg: varför denna tenta??
19.28.36 Jenna - skall koka ägg: kunde han bara inte examinerat oss genom seminarieuppgifter
19.28.45 Olle: som straff för våra synder
19.28.53 Jenna - skall koka ägg: haha, ja det måste vara det
19.30.04 Olle: yonhok är hämndens ängel
19.30.09 Olle: yonhyok
19.30.15 Olle: menar jag
19.30.42 Jenna - skall koka ägg: tycker han hämnades redan på demos
19.30.47 Jenna - skall koka ägg: får vara nock nu
19.31.16 Olle: det var en annan yonhyok, har är som james bond- det kommer en ny då och då
19.33.09 Jenna - skall koka ägg: och varje ny årskurs är den stygge skurken med sylvass hatt
19.34.00 Olle: vi får hoppas han inte ligger med studenter bara
19.34.42 Jenna - skall koka ägg: jag hoppas han ligger med typen som sa att vi var osociala
19.43.35 Olle: där får de båda som straff för sina synder

Inga kommentarer

Back in the days

Så här såg jag ut när jag gick i trean på gymnasiet och inte hade skägg. Kati kom visst med på ett hörn också.

Lite oväntat kanske

Jag är inte överdrivet förtjust i svensk film, av den lilla andel jag sett har det varit ganska mycket som fått mig att skämmas ögonen ur mig. Det är just därför jag skriver det här. Jag var inte vidare sugen på att se Ett öga rött, egentligen, men så var jag i Norrköping och ringde Ida för att kolla om vi skulle hitta på nåt. Och så gick det som det gick: vi gick och såg den, vi satt bredvid några fjortisbrudar som sa att de bara såg svenska filmer eftersom de inte orkade läsa textremsor. Men filmen var bra, betydligt bättre än jag hade förväntat mig, framför allt med tanke på att trailern och affischen ser ut att vara några Erasmusstudenters verk. Inte helt fri från klyschor på något sätt, men ändå med oväntat få sådana. Istället hamnade den nånstans mellan Bert - den siste oskulden, This is England och romanen som den baseras på. Inte illa alls, gå och se eller torrenta ner.

Mathets

Om nån där ute har en dålig dag kanske det här kan liva upp:

Det var bättre förr del 1: Vi <3 white trash

Fatta att Black Eyed Peas lät göra den här videon, långt innan de döpte en skiva till en dålig Göteborgsvits.

Black Eyed Peas Videos | Movie Clips | Washington DC vacation rentals

Black Eyed Peas - B.E.P. Empire

Voilà l'Angleterre

I onsdags var jag och såg This is England. Frågan är om jag någonsin sett en film med så många klyschor i (bara en sån sak som att det var mer Yann Tiersen än punk och gammal reggae på soundtracket, eller alla "vi lajar bara runt, men vi är jävligt snygga när vi gör det"-scener); klyschor som ändå användes på ett kreativt sätt (de är ju jävligt snygga, alla utom nazi-bikern och gubben med glasögon, jag återkommer till honom). Jag önskar att jag också haft skinhead-polare när jag gick på högstadiet, det första skinhead-gänget i filmen framstår som världens finaste människor (samtidigt som Shane Meadows har smugit in en brasklapp om den hierarki som finns i alla gäng). Dessutom befäster filmen ytterligare min uppfattning att åren 1978-83 var de mest välklädda i mänsklighetens historia (kolla bara skolgårdsscenen i inledningen). Förutom gubben med glasögon då, jag förstår fortfarande inte varför han var med.

Bäst sen sist

Den här videon är det roligaste jag sett sedan den där alternativa Kanye West-videon med Will Oldham (just det, det var inte den officiella, som jag trodde). Mycket nöje!

Yelle - A cause des garcons (Tepr remix).

Fem ha av fem möjliga

Idag såg jag kanske det roligaste någonsin: tre snubbar, varav en var en typisk tribal- och rohypnolnisse i munktröja och dokusåpamössa och de andra två såg ut som medelålders kriminella jugoslaver (därmed inte sagt att de verkligen var det), såg Janne "de utsattas språkrör" Josefsson på Plattan och gick fram, tog i hand, och berömde honom för hans arbete.

It's a wedding, stupid

Jag har tidigare träffat världen elakaste människa och världens största besserwisser. Lördagen den 18:e augusti var det dags för mig att träffa världens nöjdaste människa, Christian "den hårige mannen" Svahn. Varför han var så nöjd tror jag framgår av bilden, 18 augusti var nämligen dagen då han gifte sig med Elisabeth, född Lennartsson. De unga tu kommer nu att leva lyckliga i alla sina dagar, för annars slutar jag, och säkert många med mig, att tro på världen, människan, kärleken och i de fall det är relevant även på gud.

Så hur var bröllopet och de därpå följande festligheterna då? Jo, spedoinkel är väl ett passande ord, även om hela grejen är lite svår för mig att greppa: någonstans vid besvarade känslor tappar jag all förmåga att förstå vad det egentligen handlar om, framför allt när vissa närvarande började prata om att äktenskapet handlar om att släppa in gud, utan honom kan man enligt dem inte älska någon. Det håller jag inte med om.

Alla tjejer på bröllopet var snygga, frireligösa och hade pojkvän. Jag kände inte att jag ahde nåt att komma med. Dessutom hade jag fått för mig i sista stund att man inte får ha jeans på bröllop, så jag hetsköpte ett par mörka dockers-byxor på Myororna. De var lite korta, jag tänkte 60-talskorta men de visade sig vara snäppet kortare än så, jag kompenserade genom att inte ha strumpor för att unvika trikolorben (röda strumpor, vita ben, mörka byxor), men kände mig naturligtvis rätt dum iaf, även om bruden (alltså inte min) tyckte det var snyggt. Å andra sidan var jag inte den enda som borde skämmas, vissa hade jeans och inte ens kavaj, det tycker jag var lite slappt.

Och för er som undrar: jag grät faktiskt inte under vigseln, det var inte så långt ifrån, men det hände inte.

Jaså?!

Emo
[x ] Du gråter ofta
[x ] Du klär dig i hoodies ofta (på sommaren iaf)
[x ] Folk förstår sig inte på dig
[ ] Du skriver låtar/dikter
[ ] Du har färgat ditt hår svart
[x] Du klipper ditt egna hår ibland
[x] Du känner dig väldigt ensam ibland
Total: 5 av 7

Nörd
[x] Du har glasögon
[x] Du har bra betyg (eller jag hade på gymnasiet iaf)
[ ] Du använder inhalator
[ ] Du har pennor i fickorna
[x] Du sitter ofta vid datorn (eller alltså inte nörd-ofta)
[x] Du är blyg inför motsatta könet (eller?)
[ ] Du spelar playstation
Total: 4 av 7

Indie
[ ] Du följer inte modet (jag försöker)
[ ] The Libertines är något av dina favoritband
[ ] Du gillar Starbucks
[x] Sticker du ut från alla dina vänner? (Den vars bekantskapskrets är en homogen massa räcker upp en hand)
[ ] Äger du en lila hoodie?
[ ] Skiter du i vad folk tycker om dig?
[ ] Har du på dig kläder som man inte kan köpa där du bor?
Totalt : 1 av 7

Mycket mer emo än indie alltså, lite oväntat kanske.

Att växa upp

Man föds, man går upp i vikt, växer så det knakar och blir så bekräftad av mamma, pappa, mor- och farföräldrar och eventuella mostrar, fastrar, morbröder och farbröder. Allt man gör är intressant, man är nästan alltid duktig. Men sedan händer något. Man börjar interagera med andra människor (var det inte Rousseau som såg dansen som första steget mot den mänskliga rasens förfall; med risk för att jag missförstått?). Man inser inte bara att det finns andra som gör saker bättre, utan att man själv gör samma saker ganska dåligt. Och så slutar man tro på sig själv. Jag tror det brukar inträffa lagom tills man börjar lågstadiet; det är ju ofta då som sociala aktiviteter som fotboll och scouterna tar sin början, aktviteter där man på allvar måste konfrontera andra människor.
Från denna punkt försöker man sedan arbeta sig upp igen. Jag tror det är vad det innebär att växa upp: att börja tro på sig själv igen.