Som ni har längtat

Nu har jag äntligen gatt och skaffat bilddagbok. Tyvärr behärskar jag inte riktigt den moderna teknologin, sa alla bilder hamnade pa samma datum. Jag har fler bilder i kameran, sa titta gärna in nan gang ibland för att se om jag har uppdaterat. Det blir en del gammalt nu i början, men det är ju nytt för er, eller hur?
I fredags träffade jag ännu en svensk, eller rättare sagt en halvsvensk (och andra halvan schweizare, vilket ju maste vara den ultimata kombinationen eftersom de flesta utanför Sveriges och Schweiz' gränser ända inte haller isär länderna). Min la Suède par excellence-teori fortsätter, eftersom hans mormor bodde - just det - i Norrköping, och hans familj hade sommarstuga i Krokek. Dessutom pratade han östgötska.
Jag träffade även polacken Matteus, som jag först trodde var fransman, eftersom han ser ut som valfri medlem i Phoenix. Det finns en polack i Erasmusgruppen (Janek heter han), och det är svart att hitta nan likhet dem emellan, bara en san sak som Janeks accent: det later som om han har ett ramande som gar runt runt i hans mlun hela tiden och kommer ut sa fort han öppnar den: "Möö-I-shouldn't-möö-be-möö-too-ambitious (sic!)-möö-with-möö-alcohol." Men jag gillar honom, han är ju trots allt en nörd, och vi nördar hänger ihop.

Det tar sig, sa han som hade eld i håret

• Jag är inte ensam svensk i Reims! I fredags träffade jag Linda från Örebro, som läser franska på CIEF (universitetets avdelning för franska för utlänningar). Naturligtvis är hon lång, smal, blond och har blåa ögon, Jenny Hellström-tröja och stuprörsjeans. Baris tyckte att hon var det snyggaste som gått i ett par skor, jag påpekade att hon var "la suédoise par excellence" (låter det gubbsjukt? Jag är gubbsjuk, jag läser Houellebecq, lyssnar på Hefner och Serge Gainsbourg och gillar Oingo Boingos Little Girls), att alla svenskor inte ser ut som hon.
• Samma kväll hade jag chansen att på nära håll studera den franska preppy-kulturen, eftersom jag, Baris, tysk-mauritiern Hans och den sistnämndes franska kompisar var på handelshögskolefest på Vogue, där jag faktiskt fick mig lite techno till livs i form av If you wanna ride a white horse (heter den väl? En gammal dänga tror jag) och nånting som jag tror var Yuksek (inte Jusek, och inte techno, men bra ändå) . Sen fick man stå ut med en massa mindre bra också, och ett konstigt podium som kändes väldigt apberg mitt på dansgolvet, och öl som var så dyr att jag inte köpte nån, men inträdet var gratis.
• Stop the presses baby girls drop your dresses (eller nej, behåll dem på, men jag har alltid velat säga det): tysk humor existerar. Jag vet inte vad som hänt med embed-funktionen, men jag antar att ni kan leva med länkar.
• Alltså: vad är dealen med folks frisyrer här? Jag tror en tredjedel av tjejerna här nere har fula frisyrer, vilket ska jämföras med ingen i Erasmus-gruppen. Sen ska jag inte säga för mycket egentligen, men min hållning känns som den enda möjliga.
• Danieles kompis har bott med Erlend Öye i Madrid, enligt Daniele var han "fou".
• Engelskan Helen fyllde år i lördags. Jag hittade Izabellas "Shame" och Melodie MCs "Dum da Dum" i en skivaffär, den sistnämnda dessutom fortfarande inplastad! Så naturligtvis köpte jag dem till henne. Jag berättade om svenskan och de ställde den klassiska frågan om svenskors påstådda skönhet. Jag svarade att jag tycker att de flesta tjejer, oavsett nationalitet, är snygga, och de fick ett tonfall som om jag var världens bästa människa.
• Idag har jag ahft den bästa lektionen sedan Europas konst och kultur på gymnasiet: ett seminarium i nationalekonomi med en lärare som fick fradga i mungiporna (och inte bara en gång, hein) när han pratade om Marx' analys av det kapitalistiska systemet. Tyvärr verkade jag vara den ende i klassen som tyckte det. Jag har tänkt läsa alla LAP-ämnen nästa år, men ska nog ompröva det beslutet, mest eftersom alla i klassen verkar så tråkiga.

Hanna Sveen - sagofén

Jag har kommit till insikt om att jag (förutom en hel drös andra människor, naturligtvis) är kär i Hanna Sveen, som jag hade i engelska. Det känns okej att säga det, eftersom hon (eller nan annan som deltagit i engelskundervisningen på Södertörn) knappast kommer att läsa det här. Eller så har hon som hobby att googla sitt namn. För säkerhets skull: Hanna, jag vet att du är gift, jag har sett ringen.

Jag funderar på att köpa ett par blåa seglarskor, vad tror vi om yacht rock-stilen till sommaren?

Sexism, porr och tantsnusk

• Generaliserande omdömen av typen "tjejer ska alltid..." är, som det ju heter, inte riktigt min påse. Men trots detta måste jag instämma i Danieles citat från i torsdags (men herregud, är det så länge sen? Tiden går fort när man har roligt.) som gick ut på att tjejer ändrar sig hela tiden. Där kan jag inte annat än hålla med.
• Igår var jag och såg Parfymen med Flaminia, spanske kungens oäkta son och ett helt gäng tyskar. På sina ställen var den så lökig att den blev riktigt underhållande, på sina ställen var den det osmakligaste och mest överdrivna jag sett sedan Italiensk Lolita 3 (som jag inte är speciellt stolt över att ha sett), ibland var den allt detta på en och samma gång. Jag kommer att tänka på ett citat från Erokai-bloggen: "[porrfilmen] måste ta hänsyn till vad som säljer, till vad som ser bra ut på film, (...) 'översätta' vissa ofilmbara händelser (kvinnlig orgasm) till någonting som syns på film (skrik, stön, språk, kvinnlig ejakulation)." Parfymen hade lite samma problem: hur filmar man lukt? Ibland lyckades de, ibland inte, och när filmen (OBS: spoilervarning) slutar i ett gigantiskt groppeknall (men enbart konstellationerna man/kvinna och kvinna/kvinna, inget bögeri-bögera här inte) kände iaf jag att någon sorts gräns var passerad. Om ni vill spara era pengar föreslår jag att ni kollar på det här och sen surfar in på pornotube. Om det inte räcker kan ni ju alltid läsa en Harlekinroman också, sammantaget bör det ge ungefär samma effekt.

Veckans citat

"Det jag trodde var kriterier för personlighetstörningar visade sig vara personlighetsdrag."
(Ja, jag har snott det.) Min dröm i livet är att komma till samma insikt en dag, och att kunna relatera till texten till "Teenage Kicks."

La Suède par excellence

Rumänskan Lucia fragar mig, varenda gang jag träffar henne, om jag hittat nagra svenskar att prata med. Men icke: Södertörn är den enda högskola i Sverige som har ett avtal med universitetet här, och ärligt talat: hur manga av er vet var jag är just nu? Men igar hade jag en av mina största stunder nagonsin, eller iaf sedan början av maj: jag var pa lill-Antonios födelsedagsfest och fick fragan av en mulatt-tjej fran Troyes om det var jag som var svensken, pa vilket jag svarade ja. Varifran i Sverige fragade hon, Norrköping svarade jag. Ah, där har jag varit, sa hon. Hur cleant är inte det? Sen hade hon iofs tagit del av ett utbyte med Ebersteinska (riksbekant fran dokumentären om nollning), men man kan ju inte fa allt här i världen.

Le week-end

• Arianna har vad jag vet aldrig figurerat i mina drömmar, men natten till igar drömde jag att Inti ringde mig. Jag tror även att Erik Malm var med pa ett hörn. I sanning märkligt.
• Vill ni se bilder (mina ligger fortfarande i min kamera och väntar) pa folk i gruppen kan ni kolla här.
• Det här är vad livet handlar om, nagot annat finns inte; ingen rök, inga speglar, inga specialeffekter, ingen kärlek (iaf inte besvarad till art och omfattning) och definitivt inget sex.
• Nu har jag köpt biljett till Montpellier, blir borta 24-26 november, sa om ni har tänkt komma och hälsa pa, gör det inte da.
• Nu har jag sett Thank you for smoking, och fragan inställer sig: har William H Macy nagonsin varit med i en dalig film?

Camus och Speedo

-Älskar du mig?
-Nej, men det har ingen betydelse.
Albert Camus, Främlingen (citerat ur minnet)

Idag har jag, förutom en fantastiskt lärorik lektion med Mme Delaplace (de där neoklassisisterna är fan inte kloka), varit och simmat i simhallen med det förtroendeingivande namnet "Chateau d'eau". Nyduschad och fräsch steppar jag in i simhallen i mina pösiga speedoshorts, och möts av en man som säger att man inte får ha badshorts där inne; endast badbyxor är tillåtna. Det här var jag iochförsig lite beredd på, det var likadant i Aix-en-Provence, berättade Emilie B. Jag fick iaf låna ett par små tajta badbyxor utan ben, som ni förstår var min uppenbarelse av det slag man betalar mycket för att slippa se, och jag som tycker det är lite jobbigt att visa upp någon kroppsdel över huvud taget. Därfôr är det nu bestämt: idag ska jag köpa ett par speedosar MED BEN, nån måtta får det vara på förnedringen, och man ska ju visa hänyn mot sina medmänniskor också. Det här med små små byxor får mig för övrigt att tänka på det här (tack till Sicilien-Antonio som visade den för mig).

Om och om igen

Sa hur har helgen varit?

• I lördags fyllde irländskan Elie (tror jag hon heter) ar. Hon och hennes kompis bjöd pa isglass, chips och choklad. Hennes ditflugne pojkvän var full och jobbig. Vi hamnade pa en mexar-fest i en villa proppfull med diverse icke-fransmän (mest irländare, tror jag) och kondensfläckar i taket; Jag träffade en tjock holländare sa "Svenska flickor knullar bra". Jag svarade honom att det var som att träffa en thailändsk taxicahufför som bara kan säga orden "fina" och "fitta" pa svenska, och använder dessa i samma mening.
• I söndags fick staden celebert besök av the Rapture. Jag var där, och det var naturligtvis spedoinkel: de inledde med I need your love och spelade Olio som extranummer, jag utser härmed saxofonen till ett häftigt instrument, tillsammans med koskällan, ukulelen och tereminen. Dessutom sag jag familjen hipp, där sonen sag ut som om han var medlem i nat av de franska garagerockbanden som Bon skrev om nyligen, och pappan sag ut som Marc Jacobs. Som om inte detta var nog la DJ:n pa Heartbeats efter spelningen. Det blev inget Hot Chip, men jag vagar säga att ett av varje var bättre än tva av samma.
• Tänk er en riktigt bra dag, eller en riktigt dalig. Det spelar ingen roll vilket, tisdagen käkar alla andra dagar till frukost. Sex timmar föreläsningar, tre timmar seminarium, med svarighetsgraden svart, lite lättare och svart. Sadana dagar är den lilla rösten inom mig som fragar vad jag egentligen haller pa med extra stark. Konstigt nog känns allt lite lättare idag, trots att jag anmält mig till att halla en redovisning om tva veckor. tänk vad en god natts sömn (och drömmar om mördarsniglar) kan göra.

För att ha nagot att göra om jag bestämmer mig för att aka hem till varen har jag försökt anmäla mig till kurser genom studera.nu, men har det funkat? Icke! Om allt skiter sig ska jag skylla pa högskoleverket. Men allt är naturligtvis inte svart, i morgon har en av tyskorna födelsedagsfest, och till helgen kan jag kanske locka med mig nan pa gratisfestival i Amiens.

Il me faut Delaplace

Igar var det aterigen utgang, till samma ställen som förra torsdagen (Soa Club och karaokestället Curtyn). Det verkade som att connections började göras (Belmondo-italienaren Daniele och engelskan Helen, snygga tysken Baris och snygga tyskan Inga). Jag sa till Hugh att Madame Delaplace, som vi har i nationalekonomi, var "the MILFiest of MILFs", och det star jag för, även om jag naturligtvis främst respekterar henne som människa (och föreläsare). Jag tror att jag är den ende i gruppen som inte gillar Red Hot Chili Peppers, men (och nu blir det modeblogg) min trenchcoat gjorde iaf succé.

Mode, mat och en mästrande ton

Jag vet inte om jag kan påstå att jag har fått så mycket klarhet i vad som egentligen krävs av oss stackars Erasmusstudenter, men jag har iaf börjat gå på föreläsningar. Eftersom Jenny återger vad som händer på hennes täbnkte jag göra detsamma. Alltså:

• Histoire des Institutions Européennes - en gubbe som pratade i tre timmar om hur samhällena var organiserade under antiken. Lite intressant, och en bra kurs ur Erasmus-synvinkel eftersom han pratade långsamt, gjorde många pauser och ett flertal gånger kom in på helt andra saker, gott om tid att anteckna med andra ord.
• Analyse Economique - nationalekonomi. En kvinna klädd i en hawaiiskjorta som såg ut att ha designats av typ Isaac Grünewald, färgglada skor med strass på och nästan obeskrivliga läsglasögon (röda skalmar och bågar, bågarna går bara längs undersidan av själva glaset, och dessutom halmåneformade glas!) som hon var nära att äta upp vid några tillfällen. Det var en bra föreläsning dock, intressant och lätt att hänga med i.
• Droit Constitutionel - en nörd som föreläsare, ja ba yessss! I början tänkte jag att "det här blir ju lätt", men oj vad det gick undan när han kom igång. Jag måste vänja mig vid folk som håller en regelrätt diktamen i expressfart. Här fick jag även den nyttiga upplysningen att jag kan få göra ett muntligt förhör istället för en tenta, jag ska försöka hitta rätt person att prata med imorgon, och hoppas att alla byxor behålls på även denna gång.

De två sistnämnda kurserna ingår i programmet LAP, som egentligen syftar till att förbereda folk inför en tävling genom vilken man antar tjänstemän, fransmännen är mycket för sånt. Jag kommer inte att gå hela den, kanske lite onödigt att åaka till skolan lördag morgon för att träna sig i att svara på tävlingsjuryns frågor. Därför måste jag hitta ytterligare några poäng att ta, så jag kommer upp i 30 ECTS, frågan är vad det kommer att bli för nån kurs. Annars känns LAP-gruppen verkligen som en klass, även om folk kommer från alla möjliga utbildningar. Om jag hörde rätt så heter förresten en tjej i gruppen Lolita, mer info kommer.

Skolan jag går på är för övrigt fruktansvärt ful, ser ut som en svensk högstadieskola byggd på 70-talet både in- och utvändigt. Sen finns det ett fint och nybyggt bibliotek, som definitivt kan mäta sig med det på Södertörn, och det är där jag sitter nu. I likhet med Södertörn ligger vårat Campus även i ett höghusområde, det ruffiga Croix Rouge som ser ut ungefär som Marielund i Norrköping, fast större.

I går var det fest igen; denna gång ett knytkalas på studentboendet Gérard Philippe, där man bor i korridor och har ett kök med fyra kokplattor och en vask per våning. Knytkalas är för övrigt en sanning med modifikation: italienarna gjorde det mesta av maten.Vi tog upp hela köket och halva korridoren på våning fyra Eftersom polisen kom förra gången ville någon bjuda brandkåren denna gång, och rökte därför under en branvarnare. De tilltänkta gästerna dök dock aldrig upp, men till slut kom nån sorts husvärd och stängde köket, så då gick vi. Mycket upptåg var det iaf, några skojsiga bilder kommer nog dyka upp nånstans nån gång.

Igår sa engelsmannen Hugh att Bathing Ape skulle bli nästa stora grej. Bathing Ape? Har inte det redan haft sin kulmen? Jag undrar mer (av rent allmänintresse) vad som blir det nya Umbro by Kim Jones, och med tanke på hur jag klär mig (eller kanske snarare skulle vilja klä mig) är kanske den stora frågan vad som blir nästa Polo Ralph Lauren, Pringle kanske? Det är vid sådana tillfällen jag känner mig som värsta modegurun (men jag sa inget till Hugh, bara att Bape var som häftigast i Sverige för några år sen), jag har även sett ett helt gäng Cheap Monday-jeans på parisiska rumpor (annars verkar det vara mycket bootcut i Frankrike fortfarande, särskilt i Reims). Jag kanske ska tillägga att det naturligtvis inte är nåt fel med Bathing Ape, jag menar bara att att tycka det är nytt och fräscht är ungefär som att tycka att det är ett modigt statement att ha kofta med linne under.

Fuck la fac?

Första dagen i skolan, och vi har ingen aaaaaaning om nanting alls, för ingen har sagt nat. Alls. I fredags sa de: kom tillbaka pa mandag för att skriva in er, idag är inskrivningen stängd. Jag missar första föreläsningen i min jakt pa nagon som kan förklara för mig vad jag kan läsa, gar pa den andra som visar sig vara ett seminarium. Seminariesäsongen börjar den 16 oktober. Hittar mina Erasmuskompisar som lyckats skriva in sig, köper en försäkring. Star i kö jättelänge i väntan pa... ja, vada? MEN VA FAN, MED VEM MASTE JAG LIGGA FÖR ATT NAT SKA HÄNDA? Eller maste jag döda nan.

Jag har iaf bestämt mig för att läsa LAP (Licence Administration Publique). Vi far se hur det gar, föreläsning nr 2 är pa onsdag.

Helgen har f ö varit spedoinkel: 12 timmar Paris i lördags med en fransyska som guide, och igar pingis, middag och Chappelle's Show med tyskarna.

Sortie en boite

Igar sa en av italienarna nat i stil med: Det är sa fint att vi sitter här, hela Europa runt ett bord. Och ja, det är det väl. Jag tar mig härmed friheten att rescensera övriga nationaliteter i Erasmusgruppen:
1. Tyskar. Trevliga, och ibland förstar jag vad de säger när de pratar sinsemellan. En ser ut som Russell Crowe, en annan liknar Lars.
2. Italienare. Jättetrevliga. Sadär pa franska, ännu sämre pa engelska (inte som italienarna i Alden-Biesen), men de anstränger sig och umgas med övriga. Tre av fyra killar heter Antonio, den fjärde ser ut som J-P Belmondo, en tjej har Peaches-har.
3. Spanjorer. Umgas inte med oss andra, kan ingen franska. En liknar spanske kungen, det kanske är hans oäkta son.
4. Engelsmän. Tva till antalet, trevliga, och bäst av allt: att prata med dem blir lite av en ventil, för nan svensk har jag inte hittat än.
5. Irländskor. Se engelsmännen.
6. Slovakiskan. Kristina blev filmad av lokal-tv igar. Det är mycket möjligt att hon är gruppens solstrale.
(Sen finns det tre rumänskor och en sloven ocksa, men det far bli en annan gang.)

Veckan har gatt at till att lära känna varandra genom en fest som slutade med att fem poliser och en arg hund dök upp, öldrickande och igar utgang pa ett finlandsfärjeaktigt ställe med karaoke (italienarna dominerade) och en DJ som spelade Madonna, 50 cent och fulhouse. En gubbe sjöng Serge Gainsbourgs "Elisa", det tyckte jag var cleant.
Imorgon ska vi till Paris, och pa mandag är det inskrivning, som jag inte har nan aaaaning hur den ska ga till.

Säg det till mig: kolla pa dig själv

Jag trodde att alla skickade meddelanden försvann när jag bytte SIM-kort i mobilen, men sa var tydligen icke fallet, hittade följande häromdagen:
Jag är full. I kransen. Mer vet jag inte. Min utsedda 44-aring har lämnat mig, sa jag jagar vidare. Puss.
Jag lämnar detta okommmenterat; över huvud taget tror jag att jag lämnar det mesta okommenterat idag, det känns lite för tidigt för att börja med sant. Jag är ensam nordeuropé pa skolan, i a f bland Erasmus-studenterna, vilka man skulle kunna dela in i grupperna: 1. Tyskar. 2. Italienare. 3. Spanjorer. 4. Övriga. Jag har pa sätt och vis bestämt mig för att inte ha bestämt mig än, sa jag väntar med att komma med nagra utlatanden, de kanske kommer i slutet av veckan.

Den här staden känns rätt okej: de har böcker av Hjalmar Söderberg pa biblioteket och The Rapture spelar här nästa söndag. Om jag inte är i Berlin da ska dit, missade dem bada gangerna de spelade i Stockholm 2003.

Det nya Haninge pt 2

Okej, jag förstar om gardagens rubrik var lite förbryllande. Vad jag skulle komma fram till var att jag inte har nagra vänner här än, och försöker underhalla mig helt pa egen hand; lite som när jag var nyinflyttad i Haninge (fast da hade jag ju, i likhet med Selma Lagerlöf, nagra vänner). Det har faktiskt gatt ganska bra än sa länge, kanske mest eftersom jag gatt runt och letat hushallsgerad. Dessutom är det "Journées du Patrimoine" den här helgen, sa diverse muséer och liknande har fri entré. Och det är ju spedoinkel, men det de har att bjuda pa är väl sa där: ful keramik far t ex inte mig att ga upp i brygga.
Men i morgon blir det andra bullar, för da börjar skolan, eller iaf introduktionsveckan för Erasmus-studenterna. Det ska bli intressant. Egentligen behöver jag en kompis direkt som vill följa med till antingen Paris eller Strasbourg nästa helg för att se Hot Chip (och eventuellt ocksa The Rapture), men det lär inte bli sa. Naja, Hot Chip har jag ju redan sett.
Alla är förresten välkomna att hälsa pa, men ni far ta med nat att sova pa + lakan etc själva för jag sitte rinte pa nat överflöd och är för snal för att köpa pa mig ett själv. Sen far ni som har anledning att aka till Paris ibland (Emilie och Jon, Lars) gärna höra av er om ni ska dit, sa kanske jag kan komma dit och vi kan mötas upp.

Det nya Haninge

Okej; jag har lite ont om tid, sa jag tar det viktigaste först: min adress här i Reims är 55 avenue de Laon, 51100 Reims, Frankrike. Sen har jag mobil ocksa, numret om man ringer fran Sverige är 00 33 665 40 33 48.

Det började inte sa bra: jag kom för sent till studentboendet och fick bo en natt pa hotell, ingenting fanns i lägenheten förutom möbler sa jag har fatt kopa pa mig livets nödtorft (lakan, kastruller etc) i diverse fulaffärer, än har jag bara pratat med försäljare; bibliotikarier etc (vi börjar pa mandag, sällan har en mandag varit sa emotsedd).

Det var tyvärr allt för den här gangen. Mer info kommer.

Ett problem mindre

Bonjour,
vous êtes affecté en studio à la résidence Charbonneaux où vous devez
vous
présenter avant 17h00.
Cordialement,
Sophie Dias

Tjohoo! Nu har jag nånstans att bo. Ett problem mindre. När jag vet
vad adressen är kommer jag att lägga ut den här.

Jag har ett liv, jag lovar!

På Och livet bara flyger förbi utanför fönstret skrev de:
Om ni någonsin får en liten depression och börjar fundera i banorna att det skulle vara dåligt att inte ha något liv och att ni verkligen borde "rycka er i kragen och skaffa er ett liv" så är det bara att kolla på den här och tänka "Jag är aldrig värst!".



Det tar ett tag innan man fattar vad det handlar om, men då blir det väldigt roligt.

Det är sånt man kallar människokännedom

Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Ska erkännas att det hugger till i hjärtat varje gång man hör om någon bekant som ska ut på äventyr. En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan...
Olle säger:
"En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan..." det är så jag ser på allt
Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Haha.
Olle säger:
du sammanfattade mitt liv utan att veta om det

Fransk populärkultur

Serge Gainsbourg var inte snygg, men han lät inte det stoppa honom. Snygg kostym hade han i alla fall, men kläderna gör ju bara mannen till 20%, eller hur var det nu?