-En amerikansk de Sade? -Nej

För en tid sedan läste jag äntligen ut American Psycho (det hände före midsommar, men min känsla för kronologi är helt fuckad, jag skyller på nattarbete). Är det bara jag som missförstått nåt, eller vore inte American de Sade ett bättre namn. Enligt wikipedia är psykopati (heter det så?) "a condition characterised by lack of empathy or conscience, poor impulse control and manipulative behaviors." Men vidare: "[p]eople commonly take 'psychopath' to be interchangeable with their personal perception of an evil person."
Hur som helst: han dödar ju folk av ren sadism, ska det inte var lite mer döda för att uppnå ett mål? Vad säger min guru, the free encyclopedia? Aha, det finns en checklista! Och vad står det där då?

Factor 1: Aggressive narcissism

• Glibness/superficial charm
• Grandiose sense of self-worth
• Pathological lying
• Conning/manipulative
• Lack of remorse or guilt
• Shallow affect
• Callous/lack of empathy
• Failure to accept responsibility for own actions

Factor 2: Socially deviant lifestyle

• Need for stimulation/proneness to boredom
• Parasitic lifestyle
• Weak behavioral controls
• Early behavioral problems
• Lack of realistic, long-term goals
• Impulsivity
• Irresponsibility
• Juvenile delinquency
• Revocation of conditional release

Traits not associated with any factor

• Promiscuous sexual behavior
• Many short-term marital relationships
• Criminal versatility

Okej, jag ger mig, Ellis är mer påläst än jag. Jag kan fortfarande anväda mina invändningar till att skriva en egen bok om det skulle falla mig in, men Patrick Bateman är en psykopat, inget snack om den saken.

Dagens fynd

1. Spiderman 2 på dvd för 30 kronor. Spedoinkel!
2. Ett litet, bara aningen skabbigt soffbord i soprummet. Alldeles gratis!
3. Accelerator-biljett. Jag ska gå! Fast sen ska jag och jobba. Men nåja, det blir nog sommarens musikhändelse ändå.

Så blev det

Jag har ingen som helst rutin när det gäller midsommar, min familj har inga traditioner.
Årets firande kommer att gå till historien av två anledningar:
1. Jag störde mig mer på min mamma än på min pappa.
2. Jag började omvärdera min kusin Lisa.
Men vi börjar från början: jag åkte till mina föräldrars nyinköpta sommarställe i Gössäter. Somnade på tåget och fick gå av i Herrljunga istället för i Skövde, som det var tänkt, och ta ett tåg tillbaka; till slut kom jag iaf fram. Huset är jättefint och aningen puttenuttigt, något som iofs vägs upp av 70-tals-mönster på golv och väggar. Dessutom ligger det jättefint, Götene kommun skulle kunna bli det nya Österlen. Någon borde följa med mig dit, det är ett typiskt ta med sig flickvännen till-ställe, synd bara att jag inte har nån. Jag får anordna läger med några kompisar.

Helgen firades med mor, far, moster, hennes sambo och deras ena dotter, Lisa. Fet mat, inställsamma skratt, konstiga konversationer (begreppet "irrelevant" existerar inte i min familj, och ja, jag vet att jag inte är bättre själv), anekdoter alla hört förut. Min pappa sa tre gånger på samma dag att han bara hade en jacka med sig, och sedan tyckte han att en ingift släkting som fått Alzheimer upprepade sig.

Far gräver.
Mor kväver.

Men pappa vinner ändå över mamma i den icke-existerande tävlingen, tyvärr har jag glömt alla bra exempel på varför. Så vi går över till kusin Lisa istället: fyller 17 i höst, har Harry Potter och Dorian Grays Porträtt som favoritböcker, tjatar på sina föräldrar att de ska köpa en bonjour och en säckpipa till henne. Hur många 16-åringar gör det? De flesta vill väl ha iPods och Replay-jeans?

Det blev iaf bara en nubbe, lite vin, medeltidsmarknad vid Läckö slott, midsommarfirande i Härlunda (sorry, det står inget på Wikipedia), en utläst bok (Je l'aimais av Anna Gavalda), långpromenader i omgivningarna och funderingar på ett lo fi-läger. Sorry, systrarna Syfilis, man kan inte vara på topp jämt. Nästa år ska jag fira med kompisar, sen får det bli hur pundigt som helst, om jag inte är kvar i Frankrike då och tentaläser, förstås.

Midsommar

Ja, vad ska folk göra då? Själv har jag än så länge två alterantiv: 1. Stillsamt firande med mor, far och antagligen min mosters familj på mina föräldrars nyinköpta sommarställe. 2. Fest på Kungsholmen med Emilie och hennes kompisar. Problemet är att jag vill hitta en gyllene medelväg; med kompisar men inte pundigt, jag försöker undvika förra årets fadäs: att dricka två liter Rebenschoppen och däcka på ett kökgolv i Lund.

Uppmaning

Härmed uppmanas alla att fika på Sardin, Skånegatan 79, mellan kl 10 och 17. Okej priser på kaffe och andra drycker, billiga och stora mackor. Och ja, det är min kompis som driver kaféverksamheten, men det är väl bara ett ännu större skäl att gå dit?

Sjukt dålig upplösning men iaf

Arianna till vänster i bild, Helena till höger. Nån som tycker att jag siktat för högt?

Landssorg är utlöst, alla är besvikna. Jag som egentligen är lika intresserad av sport som Hammerfall är av att förnya hårdrocken tycker naaturligtvis att det är lite trist varje gång Sverige inte vinner, men oväntade resultat är väl hela grejen med fotbolls-VM? För dem som är av annan åsikt finns ju sporter som basket, ishockey, cricket och innebandy.

Nigga woot?

I gårdagens City, under rubriken Gatumodet, intervjuas en tjej iförd Pumajacka, svarta monokroma Chuck Taylors, Leejeans och bolerokofta. Hon säger: "Jag känner mig stark i mina kläder. De symboliserar mitt engagemang i feminism, för en rättvisare världsordning." Ursäkta? Och värre blir det: "Jag tycker att [mode] är ett lite konstigt begrepp. Som om man skulle vilja ha på sig någonting som någon annan tycker är snyggt. Kläder ska väl uttrycka vem man är."
Jag gud, Lee-jeans och conversedojjor, kom du på den kombon själv? (Inget ont om Lee och Converse, men nån måtta får det vara på själbedrägeriet). Jag är fanimig originellare, och jag kämpar (lite oklart mot vad, dock) för att vara som alla andra. Skärpning!

Tvångssterilisering nästa?

På sistone har jag missförstått ett och annat: för det första ska jag inte jobba nio utan sex veckor. Jag har iofs tillräckligt med pengar för att överleva sommaren, eftersom jag jobbade tre veckor i april, men ska ändå försöka hitta ett jobb till, för jag slutar på posten 14 juli och ska kanske inte till Frankrike förrän två månader senare, och så lång tid utan tillräckligt med pengar att göra nåt kul för (farväl, Edwin-jeans) tror jag inte att jag fixar. Om det är nån som har nåt tips är jag väldigt tacksam.
Missförstånd nr 2: jag trodde jag var tvungen att skicka in blanketten med kursvalet till Frankrike senast den 15e, men det var bara pappren där det står typ vad jag heter som de behöver ha in så tidigt, sen ska de skicka mer information.

Med kroppen full av sömnbrist

Jag har sovit alldeles för lite i natt/förmiddag, och kommer att sova max 5,5 timmar innan jag ska till skolan imorgon och få hjälp av en fransman med att fylla i blanketten till Reims. Därför får ni nöja er med en länk idag.

Kärlek, systerskap och ett värdigt bemötande

Om ni hade frågat mig för en sisådär tre timmar sen vad jag skulle göra vid den här tiden, hade jag svarat att jag skulle stå på Årsta postterminal och sortera små brev. Så har det dock ej blivit: någon utan mycket till förståelse för datumens underbara värld hade skrivit fel på kallelsen, och vi börjar därför inte förrän imorgon midnatt. För att anpassa mig till nattarbetar-dygnsrytmen har jag sett färdigt Dancer in the Dark. Jag nöjer mig med att säga att Peter Stormares rollfigur gråter, och att jag hade tänkt lägga upp en bild på Björk och Sioban Fallon, men jag hittade ingen sån på Google. Rubriken får därmed tala för sig själv, utan illustration. (Och nej, mina känslor har inte hittat tillbaka till insidan av kroppen.)

Pest eller kolera

Är det inte en otrolig ironi att man växer upp med serier, tv-serier och filmer där människor har problem med sina fiender, som de hatar, när i alla fall jag har mest problem med dem jag tycker om? Just nu befinner jag mig i dilemmat huruvida jag ska sluta umgås med ni-vet-vem, eftersom vår relation inte är av den typ jag egentligen vill ha. Men därmed inte sagt att det inte är givande att umgås; jag kommer att känna mig frustrerad i vilket fall, som jag gör mest hela tiden.
Those were the days. Verweile doch, du bist so schön.

Under the influence

Jag är full. Skulle gå på konstskolors slututställningar med hon-den-där, men eftersom det är måndag (men det känns ju som typ fredag) var allt stängt, så det slutade med att vi hängde i Björns trädgård och beklagade oss över att det finns människor som har den dåliga smaken att ingå i par. Sedan mötte jag upp med fok från klassen. Efter vissa om och män gick vi till Kellys, där jag drack fyra öl (33-centiliters dock, annars skulle jag inte skriva det här nu) och iaf två av våra lärare fick sina slängar av sleven, som det så vackert heter. Sedan var det tal om Vampire Lounge, men p g a lång kö blev det i stället Carmen(jag sa ju det), där jag träffade på Jens, Emilie, Petrus och Markus, tappade bort alla i engelskgruppen utom Jimmy, tappade till slut bort även ovan nämnda och åkte hem. Och det är där jag sitter nu. Så kan det gå. Om det är bra eller dåligt att jag missar Kvarnen låter jag vara osagt.

Veckans jobb

Vad sägs om det här? Ett jobb med stora möjligheter att utvecklas och avancera, skulle jag säga.

Idag har jag även skrivit min sista tenta, fått ett argt mejl från fransmannen som undrade varför jag inte svarat honom tidigare och ja...inte så mycket mer. Snart väntar Kungl. konsthögskolans elevutställning och någon form av festlig aktivitet, antagligen Carmen, med engelskgruppen. Jag är förberedd på en massiv hatebombing av i princip samtliga lärare vi haft.

J'ai peur des francais

Gaaah...! Jag har fått svar på mejlet jag skickade till de två fransmän (eller rättare sagt en fransman och en fransyska) som varit/är utbytesstudenter på Södertörn och som pluggar i Reims. Och jag har inte vågat läsa mejlen än! Och jag har ingen aning om varför! Jag borde nog gå i terapi.

Igår såg jag Gökboet på Dansens Hus, gratis, sittandes på en kontorsstol på en plattfrom jag vet inte hur många meter över golvet, Oskar hade ordnat det åt mig. Till listan på saker jag motvilligt är väldigt förtjust i fogar jag nu Bounce, sedan tidigare återfinns Doktor Kosmos och Galenskaparna där.

På måndag har jag tenta i engelsk litteraturhistoria, sen är det jobb och ledighet som gäller, antagligen fram till mitten av september. Mer bloggning blir det när tentan är skriven, mina flitiga läsare (om såna finns) får hålla till godo med videon till Hefners I took her love for granted. Vågar man hoppas på nudesuits som årets sommarmode?

På sistone

I går gjorde jag ett stort misstag: jag åkte till skolan och gick på det sista engelskseminariet istället för att spela boule med franskgruppen. Seminariet var under all kritik och folk blev arga för att de inte fick tillbaka en inlämningsuppgift som jag tror vi mest gjorde för att läraren ville se till att vi gick på den postkoloniala konferensen. Plötsligt går inte skiljelinjen i gruppen mellan de dumma och arga å ena sidan och övriga å andra, utan mellan de dumma och de arga (misantrop netopp, elitist javisst). Därifrån åkte jag till mammas kompis' sons studentskiva, där jag mest kände mig missanpassad. Yttrade unefär tre saker på fyra timmar: 1. svenskar kan bete sig precis som fransmän mot dem som inte behärskar deras modersmål. 2. anekdoten om Hampus' tid som flygplatsbrandman. 3. att jag har lång tid kvar på mina studier (antagligen 2,5 år). En ganska fascinerande kvinna som var där berättade dock om renslakt och sa att hon inte gillade brännvin som inte smakade finkel (ja, hon var från Norrland). Om nån är en MILF i min värld så är det hon

Veckans citat: "Deras vänskap är lika muggig som yoghurt efter ett halvår i kylskåpet" (Assar i DN). Om jag inte aktar mig kan det gå så för mig.

Veckans rap/sexscen:

Dagens nyheter

Fifa-anställd ville fixa träff åt VM-spelare. Det är visserligen lätt för mig att säga, men är inte det här den största storm i ett vattenglas-nyheten sedan Elitgate?

Klart med mobilfria zoner i T-banan. En fråga till alla som "inte vill lyssna på allt struntprat": är allt som inte sägs in i en apparat mer vettigt och hörvärt än allt som gör det? Ska man inte förbjuda folk att prata "strunt" i t-banan också när man ändå håller på? Frågan är väl bara vem som ska avgöra vad som är strunt. Lars Leijonborg kanske, eller Sverker Olofsson?

När vi ändå pratar nyheter: var inte mediernas rapportering om enkäten om ungas sexvanor jätteintressant? Som om det är 17-åringarna som går på swingersklubbar. Oäktingar har väl avlats länge, i alla fall enligt vad jag förstått. Jag kan inte låta bli att tänka på Dn På Stans artikel om heroin för jättelänge sen, där en kriminolog sa att droger inte sågs som ett samhällsproblem förrän ungdomar började med det. Frågan är om det säger mest om synen på droger eller synen på ungdomar.

En teori

Vad gör alla de som tidigare skrev noveller och liknande i Fib-Aktuellt, Lektyr, Aktuell Rapport och liknande publikationer? En teori är att de numera skriver bostadsannonser åt mäklarbyråer. Pengar luktar ju som bekant inte.

Dagens MSN-samtal

Ett urval:

Olle säger:

tja. är du där eller äter du?

---

Martin säger:

jag åt, nu är jag här, tada!

Olle säger:

spedoinkel. käönde du nån som hade känt hej kom och hjälp mig-Nils?

Olle säger:

kände ska det stå

Martin säger:

ja

Martin säger:

kristina i min klass

Olle säger:

okej. rikard nämnde det, han sa att denne nils varit en rödvinsdjup teatersnubbe.

Martin säger:

stämmer bra!

Olle säger:

jag satt bredvid honom på Invasion på stadsteatern förra helgen

Olle säger:

så ränderna ar nog inte gått ur helt. han var där med nån som antagligen var hans pappa, och han pratade om konstfacks elevutställning

Martin säger:

haha, ja, en bra kombination med dampigheten

Olle säger:

ja, men han satt still duktigt hela föreställningen. hans pappa behövde inte skämmas för att ha tagit ut honom bland folk

Martin säger:

marvelous. nu ska jag gå till tvättstugan, s'later!

Olle säger:jupp. vi hörs

Allla dessa frågor

Kan man lyckas med något utan att ens försöka?

Kan någonting beröra utan att vara bra?

Är någonting värt någonting alls?

Kan man påstå att någonting händer, eller kanske snarare inte händer, helt utan anledning?

Varför ser Björn af Kleen ut som Victor Andersson i nya Rodeo?

Kan man säga till någon "En av anledningarna till att jag är ledsen är att du är glad"?

Är jag den ende som tycker att tyska är ganska fint?

Popaganda

Popaganda handlar alltid om en tjej för min del: 2004 var det Sarah (realitet), 2005 Helena (utopi) och i år var det Arianna (utopi som varit realitet, höll jag på att skriva, men nu vet jag inte vad jag ska tro längre). Här kommer i alla fall en sammanfattning av min helg i populärkulturens tecken:

Torsdag
Jag och Rikard kommer till Universitetet vid halv fem för att se Everything is Illuminated. Kön är lång, en snubbe i manchesterkeps påstår att arrangemanget egentligen inte hör till Popaganda, och att bara de som är medlemmar i filmfestivalen kommer in. Men tjejen framför oss står på sig: varför skulle det annars stå i programmet? Och vi kommer mycket riktigt in i Allhuset; lita aldrig på snubbar i manchesterkeps, är sensmoralen. Filmen är sådär, men det hade vi väntat oss. Detta förhindrar inte att jag blir berörd ändå, eftersom jag har känslorna utanpå kroppen för tillfället. Slutbetyget blir därför "helt okej" för något som berör kan ju inte vara helt dåligt, även om ens känslor saknar smak och stil.
Utanför spelar Henrik Berggren akustiska covers på Broder Daniel-låtar, jag får en komplimang av sneakers-Nils för mina blå och gula Reeboks som kostade 250 kr på Intersports outlet utanför Visby.
Kvällens höjdpunkt är Final Fantasy. I princip allt positivt som sagts om denna kanadensare stämmer, bara en sån sak som att vakterna vid minst två tillfällen sneglar upp på scenen som vore han galen. Spelningen dras dock ner av:
1. Människan bakom mig som pratar hela tiden och säger allt två gånger, utom "Åh, det här är Acrctic Circle, den är skitbra," som han säger de fem första låtarna.
2. Inramningen och bristen på scenkläder. Ge Owen Pallett en kostym (här håller Helena med) och ställ honom på Chinateaterns scen så ska ni få se på grejer.
Tjejen som visar animationer på en overhead-projektor under FF-spelningen har nån sorts kaninsvans i tyll som sticker ut under tröjan, och tyll går igen i Jenny Wilsons scenklädsel (ja, jag vet att bildkvaliteten är dålig, men det där stora ljusblå är tyllärmar). En spedoinkel spelning det med, trots regnet.














Fredag
(Jag tar inte ett enda kort.) Lo-fi fnk är ganska bra, måste jag halvt motvilligt erkänna (sorry Matilda och Kim). Jag träffar Nils igen, denna gång tillsammans med Strip Squad-Martin. Jag tappar även bort dessa och ser New Young Pony Club (med kanske världens snygaste basist och keyboardist) tillsammans med en annan Martin, som iofs också är från Åtvidaberg, och Arianna. Sedan följer Sirqus Alfon, som repat in ett eurodisco-medley sen sist, annars är det mesta sig likt. Fast det räcker ju långt, men vad menar mannen som står bakom mig och kommenterar precis allt i raljant ton? Om det är så dåligt kan han väl gå därifrån.
Regnet har förvandlat gräsmattan till ett lerfält; när jag kommer hem ser mina skor ut som om jag gjort dem själv; av keramik.
Frida Hyvönen är allt som Final Fantasy inte var: snygga scenkläder, snyggt ljus, pretentiöst mellansnack. Och gäster; gäster gäster gäster på scen mest hela tiden. Robertsfors-Toronto 1-0. Vad som däremot är grejen med Embassy har jag lite svårt att förstå, eller egentligen har jag nog svårast att förstå mig själv. Ända sedan jag läste om Gavin McGraw eller vad han nu hette i Kupé drar jag öronen åt mig när jag hör ordet "äkta", men Embassy känns lite för beräknande och distanserade. Kan inte Håkan Hellström sjunga med dem, då skulle det nog slå gnistor. Le Sport har redan plockat in extrafolk, och blivit Meldy Club. Det är inte tillräckligt dåligt för att driva mig därifrån, men nästan. Dessutom dansar Sven och hans kompisar jönsdans, och Lars bara försvinner iväg hela tiden.

Lördag

Denna dags höjdpunkt är egentligen Emilies och Jons förfest på en innergård på Lappis. Jag dricker medhavd öl, nåns kvarglömda rödvins-slatt och vitt tetravin som luktar fotsvett och smakar ägg (nej, jag har ingen värdighet, vad trodde ni). Helena-som-dyker-upp-överallt (ej att förväxla med filmskole-Helena) är naturligtvis där också. Hennes kompis Vanja tycker att jag dyker upp överallt, det kan ligga nåt i det också (det är de på bilden, Helena till vänster). Jag har tagit det säkra före det osäkra och, i brist på gummistövlar , tagit på mig mina Lundhagskängor. Men vädergudarna räcker lång näsa åt mig: det är upphåll hela eftermiddagen och kvällen. Bättre förekomma än förekommas, dock; jag går fram som en Range Rover på ett fält med vitsippor, då får man ta att man ser ut som en hybrid mellan syntare och punkare.

Första bandet blir Whitest Boy Alive. Trummisen ser ut som Frej i Smk/50Hz. Folk är glada. Efter spelningen tillbringar jag tiden med att springa runt mellan Arianna, Linda, Albin och Emma och Hampus och Tove. Albin bjuder på öl, folk försvinner och dyker upp igen, min mobil går nästan varm, jag är full. Jag och Linda har en jättekonstig diskussion som typ går ut på att jag ska ha konversationer där jag säger "Jag är ledsen" och motparten säger "Jag är glad." Allt lugnar dock ned sig och folk försvinner strax före eller under Shout out Louds spelning; till slut står jag ensam långt ut till vänster och fäller nostalgitårar över senast jag såg dem (för två år sedan, på samma ställe). Men så dyker Arianna upp. Jag sätter punkt här, det finns ju en "Edit"-funktion så jag kan lägga till mer i efterhand.