Bio

Jag har precis varit på Cinemateket och sett De Ofrivilliga. Jag vet inte om det säger mest om filmerna de visar där, Cinematekets specifika klientel eller min sinnesstämning (som i så fall varit den samma), men varje gång jag varit där har det känts som ett heteroparnormativitetens Mecka.

Hallå fixiepojkar tänk på vad ni gör. Hallå fixiepojkar tänk på hur ni kör.

Är det inte läge för Hanna Fahl att göra en cover på den här?

Men det händer ju ingenting!

Det har varit skralt med uppdateringarna här på sistone. Men sanningen är att ingenting händer just nu. Eller det är inte sant, men nästan.

• Jag håller på att bli kär i min klasskompis. Som naturligtvis redan har pojkvän.
• Bakhjulet på min cykel är skevt. Och nipplarna har ärgat fast så det går inte att rikta om det.
• Jag bakade kamut grande-brödet från Riddarbageriets Bröd häromdagen. Det står att brödet ska bli väldigt stort, så jag halverade satsen för att få plats med brödet i ugnen. Men det blev sjukt litet; jag är inte så lite besviken.
• Igår var jag på 00tals poesifestival. Den tyska slampoeten var bra, Jonas Hassen Khemiri var bra, Anna Järvinen var bra. Det enda som var dåligt var egentligen konferencieren och saxofonen. Och norskan som inledde var ganska ointressant, men det är sånt man får ta.

Jag återkommer med nåt intressantare när jag läst ut Maken.

Två synpunkter

1. USA:s dagar som självutnämnd världspolis är inte nödvändigtvis över.
2. Visst, han är svart (eller mulatt som man säger i Sverige). Men hans pappa, Barack Obama Sr, är född i Kenya; hans familj härstammar alltså inte från svarta slavar. Frågan är om Barack Obama II hade kunnat bli president i så fall.