"With her mustard socks and her ketchup sash, she is a real hot dog"

Det här är inlägg nr 200, och vad kan väl passa bättre för att fira än detta:

(Ja, jag snodde den från Rodeo)

Kroppshår mm 2

(Det här, mina vänner, riskerar att bli ett återkommande tema.)
Man kanske skulle starta en Facebook-grupp för folk som gillar, eller iaf inte ogillar, kvinnligt kroppshår. Det är ju så man gör nuförtiden, startar en grupp för att visa sitt engagemang. Om jag visade lite engagemang skulle Metro kanske skriva om mig, och så skulle jag sitta där och prata om sjuka ideal mm, och få mina 15 minuter. Eller nej förresten, vi steker den idén, den gör sig bättre som tanke än som handling. Dessutom vet man ju att journalister alltid citerar folk fel.

Men det är fascinerande med alla kommentarer jag fick på mitt inlägg; på vissa verkar det som om jag var den förste, eller i alla fall en av de första, som tog avstånd från våld mot kvinnor, när mitt inlägg handlade om något betydligt banalare. Det är sorgligt.
En annan teori är ju iofs att alla vars bloggar Sandra länkat till får så här mycket kommentarer.

Och så undrar jag över Fias kommentar: "[D]e som kommenterar mina behårade hålor kontuinerligt är mina tjejkompisar." Är det så? får tjejerna i så fall skylla sig själva, eller upprätthåller de omedvetet normen? Tankar på det som Marx kallade falskt medvetande flyger genom huvudet.

Världens största nörd!

Andres Lokko skrev en gång i SvD om ett T-shirtföretag som börjat tillverka kopior av T-shirts som kända artister någon gång haft på sig.
Krönikan handlade inte så mycket om de nytillverkade tischorna i sig, utan snarare om det faktum att Lokko kände igen nästan alla motiv; så nördig kommer han på sig själv med att vara, liksom.
Nu över till mig: jag hittade bilden ovan på Radio Sidekick och insåg i princip direkt att jag kände igen motivet på T-shirten från en serietidning som en kompis till mig köpte på flygplatsen i Miami (eller möjligen i Atlanta) när vi åkte hem från Chile. Repliken förekommer kanske i mer än ett enskilt nummer, men det är definitivt Judge Death, eller möjligen någon av de andra Dark Judges, som yttrar den; i det aktuella fallet var det Judge Dredd och Batman mot Dark Judges och Jokern. Så nördig är jag, och samtidigt inte så lite stolt över mina kunskaper.

Ett försök till något annat

Ja, det har varit väldigt mycket youtube-grejer här på sistone. Så jag tänkte att jag skulle försöka vara allvarlig och personlig; jag tror det blir intressantare att läsa då, förutsatt att jag lyckas; det kanske kommer att falla platt till marken, precis som Rodeos försök att vara allvarliga, som resulterade i ett långt gettoporrigt reportage om kambodjaner som växt upp i USA, utvisats till Kambodja och nu levde Crips- och Bloods-liv där. Trots denna risk gör jag ett försök, det kommer att handla om kroppshår och utseendefixering, enjoy.

Jag läser min kompis Andreas' flickväns blogg ibland: stundom är det bara en massa skryt om att hon har pojkvän, stundom fångar hon på pricken det paradoxala i att vara människa (jo faktiskt, och jag vet att jag låter som Horace Engdahl nu). Som i det senaste jag läste på hennes blogg: där skriver hon om att vara tjej och lägga gigantiska summor på kläder, bedriva hetsjakt på sitt kroppshår mm mm; kort sagt, att sträva efter att alltid vara fräsch och detta kanske främst för att vara killar till lags, killar som varken rakar ben eller armhålor, och att vara väldigt kluven till alltihop. Det är just det här med hårborttagning som fångar min uppmärksamhet, det känns som essensen av det konstigaste i hela det heterosexuella spelet. Jag börjar med att exemplifiera: en tjej skriver i en kommentar till inlägget:
Hade en pojkvän en gång i tiden som tyckte att det var jättemärkligt att jag inte vaxade överläppen, rakade bort könshåret, etc etc. När jag hade gått ner för mkt i vikt bad han mig att aldrig gå upp i vikt. Själv var han överviktig med hår på ryggen...

Jag skulle själv påstå att jag är medelhårig, och de två tjejer jag varit ihop med har varit ganska håriga båda två. Det störde mig inte nämnvärt, och även om det hade gjort det skulle jag inte ha vågat säga nånting, av rädsla för att den då aktuella flickvännen skulle bli arg.
Jag begriper mig nämligen inte på den här logiken - jag ska kanske påpeka direkt att jag inte skriver det här för att framställa mig själv som en sån där fin och snäll kille som accepterar tjejer som de är och läser Nina Björk och lyssnar på Le Tigre och allt sånt där och inte förstår varför jag inte får nån flickvän - det här handlar om någonting annat, som jag inte heller förstår, un point, c'est tout. Hur resonerar killar som tror att de kan ställa en massa krav på sina flickvänner? Och hur resonerar tjejerna som tror att det bara är att accpetera? Den här inställningen bland killar själva - killar som aldrig skulle säga att Anders Wendin/Pharell Williams/Peter Wolodarski/Håkan Hellström/valfri annan hunk är snygg, för det vore ju bögigt - att killar är så jävla snygga och tjejerna ska tacka, ta emot och anpassa sig, för tjejer är ju inte snygga i naturtillståndet, varifrån kommer den? Ja, jag vet att vi lever i ett patriarkat, jag vet att kvinnor objektifieras betydligt mer än vad de själva är bekväma med (ofta t o m mer än vad jag, en sexuellt frustrerad nörd, är bekväm med), men jag får ändå inte ihop det.

När jag bildgooglade armhåla för att hitta en lämplig bild till det här inlägget hittade jag en
artikel på yelah om en kvinna som bivit mordhotad av en man på en fest för att hon "flashat" sina orakade armhålor. Förutom att jag inte förespråkar hot, våld och dödande, och dessutom tycker att det är snyggt med håriga armhålor (Snyggare än rakade? Det vet jag inte, men snyggt tycker jag att det är; det kan vara så enkelt som att det signalerar att tjejen har roligare saker för sig än att raka/vaxa sig, eller så är det för att det är den kvinnliga motsvarigheten till skägg.) så förstår jag inte var hotarens problem ligger: att tro att man kan bestämma över sin flickvän/fru (/pojkvän/man också för den delen, men den diskussionen passar inte riktigt här) är illa nog, men att tro att man kan bestämma över för en själv okända människor på ett sätt som snarast för tankarna till iranska revoutionsgardister, det övergår mitt förstånd.

Och som sagt, det här handlar inte om att vara pk (nån annan gång ska jag göra upp med begreppet pk, men inte nu), det handlar om att inte begripa sig på sin samtid. Jag vet att jag är fulare än de flesta killar, men tjejer i allmänhet är betydligt snyggare än killar i allmänhet. Det kanske jag tycker i egenskap av heterosexuell man, men eftersom vi lever i ett patriarkat där den vite heterosexuelle medelklassmannen är norm blir det bara ännu svårare för mig att förstå hur det hänger ihop.

Jag och Strage

Igår var jag och Jens och såg Persepolis. Den var inte lika bra som jag hade förväntat mig, men en trea i alla fall, vilket förresten är precis samma betyg som Strage gav den i Dn idag. Det bästa med filmen (framför allt den underbara falsksångskaraoken) sammafattas ganska bra i den här trailern, som bara visar scener från Teheran. En ganska stor del av filmen utspelar sig dock i Wien, och den biten var varken jag, Jens eller Strage lika förtjust i.

Teki Latex är bra snygg alltså

Snart kommer jag att sammanställa en lista över årets videor. Den här kommer att vara med.

Omnikrom & TTC - Danse la Poutine. Låten finns f ö här.

För er som fortfarande inte är nere med Discobelle

Eller det kanske räcker med att titta på MTV, jag vet inte, det gör jag aldrig själv nämligen. Det hände inget spännande när jag var i Göteborg i helgen (eller jo, jag satt bredvid en präst som läste Liam Norbergs självbiografi på tåget dit) och det enda som hänt mig på sistone är att jag jobbar en massa och att min tinnitus blivit lite värre. Hur som haver, det blir ännu en youtube-grej.

Ärans och hjältarnas språk

Och Håkan Hellström är säkert otröstlig över att inte ha kommit på idén först. Det gäller nog Jens Lekman med, för den delen.

Assåjavente...

I natt drömde jag att Quetzala Blanco klappade mig på huvudet. Jag vet inte vad det betyder, men jag tror att det här kan ha spelat in.

Töntiga grejer

• Blogga. Kommentar överflödig, egentligen, men jag passar på att orera lite i alla fall. Johan Renck har gjort en film om att man inte ska äta kött, och även om jag håller med i sak är själva filmen som en Gandhi-tatuering: overkill är bara förnamnet. Döm själva (varning för bajs):
  
  
• Läsa statsvetenskap. Ska man bli nåt är det väl juridik eller nationalekonomi som gäller; ska man inte bli nåt kan man läsa konstvetenskap tills man är skuldsatt upp över öronen.
  
• Vara banal.
  What a wicked game to play
  To make me feel this way
  What a wicked thing to do
  To make me dream of you
  Ja, det är alldeles förkrossande banalt, som så mycket annat. Men det om ni inte kan relatera till det åtminstone lite bör ni nog inte läsa den här bloggen. Dessutom har några überfina skottar gjort årets cover, orignalet ser ni här
  
  och den ännu bättre kopian hittar ni alltså här.
  
  

Bäst nånsin!

Det händer minst en gång i veckan att något, som hittats på yotube, någonstans utses till det bästa någonsin. Det här är iaf min kandidat.

Sen undrar jag om det är någon som fortfarande läser min blogg. Ni kan väl meddela om ni gör det.