Best of 2006 pt1

Synd om mig synd om mig

Idag var jag hos tandläkaren, för första gången på kanske fem år. I morgon ska jag dit igen för att få tre tänder lagade och tandsten borttagen. Aj säger munnen och kontot redan nu.
Och jag vet att man ska använda tandtåd, och det gör jag också, men med halvdan nit, eftersom tandköttet är en av de två kroppsdelar (som jag själv har) som jag har ett neurotiskt förhållande till: tandkött blöder, tandkött gör ont, tandkött är svårt att begripa sig på. Den andra kroppdelen är ögonen, ögon är också läskiga, komplicerade och vätskefyllda.

Yuletide for the deprived

Från mig till er: en riktigt spedoinkel jul.

Overklighetsflykt

I tisdags lyckades Natalie övertala mig att gå till Vogue (sen hade varken hon eller Matteus pengar till att följa med). Och det var trevligt, men det berodde helt och hållet på sällskapet (tyskarna, Lill-antonio, Claudia m fl), för Vogue är ett extremt märkligt ställe, i tisdags körde de stripp-show för en publik som till 90% bestod av killar. Och så spelade de den här:

Jag konstaterade att det var mer verklighetsflykt att vara nykter än full och köpte tre öl för 2 € styck, nåt bra iaf, förutom sällskapet då, det tål kanske att upprepas. Men imorgon kväll landar jag på Skavsta, det blir grejer det.

Rör inte vår Hora!

(Jag ber om ursäkt för ordvalet, men kunde liksom inte låta bli.)

Vad läser jag i DN? Jo följande:

"En av stans sista nedgångna bastioner", beskriver Siv Malmgren, vd John Mattson Fastighets AB, området kring Långholmsgatan vid Hornstull. Men nu ska det lyftas.

Bolaget äger den stora fastigheten som rymmer butiker, kontor, bostäder och tunnelbanenedgång längs Långholmsgatans norra sida. Där vill man nu bygga en affärsgalleria i tre plan. Tanken är att delar av garaget under fastigheten ska tas i bruk, liksom den första våningens kontorslokaler.,

- Området kan med fördel utvecklas. Våra tankar går åt ett stadsdelscentrum, likt Västermalmsgallerian, säger Siv Malmgren.

- Ambitionen är att tillsammans med andra fastighetsägare i området utveckla hela Hornstull.

Bolaget har undersökt intresset från butikskedjor, och fått mycket positiv respons.

- Det finns ett tydligt intresse från dem som bedriver handel att finnas på den här platsen i stan.

Nedgånget=vadå? Att Oskar och Arianna bor där? Utvecklas=vadå? HM och Waynes Coffee?
Jag citerar gycklargruppen:

När Wästermalmsgallerian byggdes likt ett Mammons överdriweth vpplysta tempel på Kvngsholmen så ledde detta till att wår tids oknytth och småfolk — containerpvnkarna, knarktomtarna, de egendomslösa wandrarna som sova vnder bar himmel — fördrevs. Dettha trots att detta samåfolk sedan årtionden warit lika mycket en del aw Kvngsholmens fauna som exempelwis skalden Mauro Scocco.
(...)
När Västermalmsgallerian vppfördes så ledde dettha till att småfolketh på Fridhemsplan, som så att säga har lica stor rätt till området som wilken annan Kvngsholmsbo som helst, fördrews. Och deras rättmätiga plaths intogs istället aw nybyggare med blont hår i fame factory-rvfs eller hästsvans, ett folkslag som skjutsar sina telningar i trehjvliga små wagnar och som dricker en med kaffebönor smaksatt wälling vr papyrusmuggar! Detta Västermalmsgallerians folk är anhängare av Frederic Reinfeldts nya arbetarparti, de rakar sina pvngar och de har ingeth annat mål för sin existens vtöwer att pensionsspara på slugaste wis, "jobba mot kund" för någon consvltfirmas raekning, samt att dricka rekordstoora mängder wälling smaksatt med kaffebönor, wilketh giörs i vitmålade och luftiga bostadsrätter, ett slags kiöpta miniförläningar innanför en fastighets väggar. Dessa människor är kanske de minst medeltida aw mänskor som världshistorien har sett, ty de skattar högre att bo i närheten aw ett med halogenlyktor vpplyst månglarnas inomhustempel byggt aw glas, än att bo nära stadens småfolk och oknytt som också har rätt till gator, hörn och prång i stadens rvm, ware sig de bär papyrvsmvggar med wälling eller ej.

Namninsamling någon?

Drömtydning

Vad betyder det när man drömmer att det finns en jättebra remix pa Hefners When the angels play their drum machines? Är det textraden "Let me met you let me down again" som spökar? Eller är det ännu ett tecken pa (eller kanske snarare en effekt av) att 2006 varit remixernas ar?

The abandoned högstadium of my soul

Ibald känns det som om man går i lera. Eller i klister. Eller i sockervadd. Ni fattar. Om två veckor är det juldagen. Innan dess har jag en devoir sur table, kanske en munta (åh vilket härligt ord) och en inlämningsuppgift. Inte dödligt mycket. MEN DET KÄNNS SOM ATT TIDEN GåR Så JÄVLA LåNGSAMT! Jag vill bara att det ska gå fort fort fort, och det värsta är att jag inte vill det för att jag vill komma hem till landet där jag förstår och kan göra mig förstådd; utan BARA för att jag vill att nästa termin ska börja, terminen då jag ska göra allting rätt och vara social och kulturell och gud vet allt. Och inte plugga så mycket, vilket jag inte kan välja bort att göra riktigt än; just nu känns det som att jag har tio sidor kvar i en kursbok på 500 sidor, och de sista sidorna bara inte går att förstå, så att jag inte kan lägga bioken åt sidan. Ja, jag har lite ångest just nu, jag funderar på att gå med i Emotifs anonymes.

Sen har vi det administrativa: Södertörn vill ha kursbeskrivningar för de kurser jag läser här. Fair enough, kan man tycka. Men det finns inga beskrivningar för vissa av kurserna jag läser. Histoires des Institutions Européennes står det inget om, t ex. Men lik förbannat dyker det upp en padda med Palm Pilot och bluetooth-headset varje tisdag och drar dåliga skämt om Ségolène Royal.

Jag antar att jag redan sagt att lokalerna här ser ut som på en svensk högstadieskola. Toorna här är äckligare än på Hagaskolan, där jag gick. Idag låg det en bajskorv på vattentanken till en av toalettstolarna. De har redan stängt toorna i biblioteket för att folk avrit där och äcklat ner dem. På Södertörn är definitionen av "dum" nvgon som klagar på att det är för mycket feminism och genusperspektiv i undervisningen. Här vill jag liksom inte veta, att se in i de dumma hjärnorna skulle ge mig men för livet.

Innan jag gör nåt vettigt gör jag det här

vad gör du just nu: slösar bort dyrbar tid
när hånglade du senast: det talar vi tyst om
är du pinsam på fyllan: svar ja, och annars också
är du blyg: yeah but no but yeah
vilken tid gick du upp idag: 07.20
när kräktes du senast: nån gång i augusti, morgonen efter Fat Tonys fest
varför hånglar man: varför inte?
vilken låt lyssnade du senast på: nåt från kompakt 100-skivan, tror jag
har du sovit i din egen säng inatt: ja eller alltså, den tillhör väl CROUS egentligen
har någon annan sovit i din säng inatt: jag antar att rikard sover där för det mesta
bor du i sthlm, gbg eller malmö: inte riktigt
vem är du mest kär i just nu och varför: platonskt kär i Alexia kanske
har du sagt "jag älskar dig" till någon: jag tror det, men det föregicks av "jag vet inte om..."
kyss på första dejten: vad är dejt för nåt?
vad tycker du är äckligt: bajs på vattentanken till toalettstolen. och sånt man hittar när man rensar handfatet
vad såg du senast på tv: Les Guignols de l'info
vem fick du sms ifrån senast och vad stod det: Fabian eller Inga skrev nåt om "Vi ses kl 19.30"
vem ringde dig senast: vet ej. jag var på lektion och kudne inte svara, och nummerpresnetationen funkar inte här i Frankrike
är det lätt att förföra dig: tror det, ingen har nånsin försökt
vad har du för intresse: tjejer populärkultur elitism självömkan
vad ska du göra imorgon: 10 timmar à la fac
har du pengar på mobilen: yes yes kalvbräss
har du fint hår: ja och nej
vad har du ätit idag: resto u-mat
vad ska du göra nu: ska greja ihop ett papper med alla mina kurser som de kan godkänna på Södertörn

Bakislördag, 2 veckor kvar

Man vet att allt inte star rätt till när:

1. Man tänker de sundaste tankarna under paverkan av alkohol.
2. Man ständigt tänker "Oh vad bra att jag inte har nagra lektioner den dagen, sa att jag kan plugga da." Planerna i mitt huvud just nu rör en inlämningsuppgift jag ska lämna in nästa tisdag, alltsa den 19. Ibland blir jag rädd för mig själv.

Om tva veckor är jag hemma. Det skrämmer mig ocksa, men inte lika mycket som tanken pa vad jag maste hinna göra innan dess.

Så jävla slut...

"... il est de fortes joies pour les forts, et de faibles joies pour les faibles que les fortes joies blesseraient."

André Gide

L'immoraliste

För två veckor sedan hade vi "devoir sur table", en sorts tenta där man skulle skriva en uppsats. Jag fick tillbaka min igår, och hade fått betyget 15 av 20. Det är ju inte klokt! Jag är medveten om att läraren nog rättade min lite snällare, men iaf, 10 hade räckt. Som ni förstår (framför allt ni som varit nere med Kungen och Silvia-bloggen länge) är risken för akademisk hybris överhängande just nu. Om jag bara kunde vaccinera mig mot tjejer och göra skolan till mitt liv; jag har sagt det förut och jag säger det igen: plugga är det enda jag kan.

Ibland känns det så otroligt overkligt att vara här: alla runt omkring mig pratar ett konstigt språk, jag pratar också ett konstigt språk, man är för det mesta i lokaler som är marginellt vackrare än dem i vilken jag tillbringade min högstadietid... Jag tittade mig omkring i klassen idag och konstaterade att det är lite Kenny Starfighter över alltihop: slitna lokaler, en och annan high tech-mobil, den "hippaste" tjejen (som f ö liknar Emma) klär sig som man gjorde på Hermelin för fyra år sen (bara en observation, jag påstår inte att jag är så snyggt klädd själv, de får tycka vad de vill om min kofta och mina seglarskor). En tjej har iofs kjol väldigt ofta. Det tycker vi som bekant om, men annars är det utsvängda byxor, tröjor med blixtlås på konstiga ställen och såna där loafers med fyrkantiga klackar som man hade när jag gick i nian; blandningen, förvirringen och overklighetskänslan är total, ibland har jag ingen aning om var jag befinner mig, varken i tiden eller i rummet.

Idag fick jag förresten mitt straff för att jag handlade alla julklappar på Buy nothing day: en tjej i klassen skulle säga nåt om manlig humor (apropå det klassiska, kära ämnet om skillnaden i synen på killar som har en massa tjejer och tjejer som har en massa killar, väldigt högstadie det också) och skämt som var "Olé Olé", några dog nästan av skratt.

Bilddagboken är förresten uppdaterad, bl a med några bilder från Montpellier. Jag har ju glömt att berätta det bästa som hände nâr jag var där: de spelade The Young Ones med Peter Bjorn and John på en bar. Det var naturligtvis mitt största musikögonblick hittills i Frankrike, efter den gång då jag hörde Roxette på radion i affären där allt kostar två euro.