Men alltså...

Är det här på allvar? Sjukaste nånsin i så fall.

Det nya bög pt.2

Sa jag sexuellt ofarlig? Jag hittade följande på Erokai:

I'm an Aplha male /b/.

And girls want to fuck alpha males. Let it piss you off as much as you want, but you know it's completely true. That girl you like who is kinda cute in a weird way, but is totally sweet and you have the biggest crush on? The one who keeps going back to guys who treat her wrong for reasnos you don't understand? The one who calls you up at 1 am to cry about how her boyfriend hasn't called her in 3 days, and no matter how long you listen to her, she'll never think of you as anything other than asexual? The one who will curl up next to you on the couch, hug you close, kiss you on the cheek, and never let you fucking touch her beyond that?

Yeah, I'm fucking her.

The hot girl who won't even look at you when you nod at them and smile? The one who laughs when you trip in the hallway and drop your stuff? The one who comes up and coyly aks for your help with her homework, and then pretends you don't exist once you finish?

Yeah, I'm fucking her too, even harder.

The geeky girl you think might be enough like you that you have a chance with her? She plays warcraft on your server, and watches anime, and reads comics? She's so incredible and you just love her so much but you still haven't worked up the courage to tell her how you feel about her?

Guess who just sucked me off and told me they'll always love me?

Det finns dock ett litet aber här, och det är att de jag känner som faktiskt spelar World of Warcraft är något av alfahannar, min mammas kompis' son som iaf har jobbat på Blizzards server i Paris är t o m gift och har barn.

Om fransmannen själv får välja

• Jag har varit och hälsat på Jenny i Montpellier, och det var naturligtvis spedoinkel. Bilder är tagna, men det dröjer nog ett tag innan jag får tillfälle att lägga upp dem. Ni får nöja er med följande upplysningar så länge: Montpellier är som en blandning mellan Malmö (eller iaf Möllan) och Marseille, eller kanske helt enkelt som Marseille fast lite mer medeltida, mycket gränder, mycket plataner, en hel del glassiga affärer (jag köpte lejonparten av mina julklappar där i lördags, på självaste Buy nothing day - doh!). Men det bästa var ju naturligtvis inte själva Montpellier utan det faktum att jag fick tillfälle att umgås med en hederlig svensk, som dessutom hade tillgång till bredband så vi kunde njuta av hederlig svensk humor (Anders och Måns, Hipp hipp) och dito musik (Elin med Magnus Carlsson, Stockholm med Orup) och som bor i en stad med ett hederligt svenskt IKEA så vi kunde förtära hederlig svensk hjortronsylt. Sydfrankrike är som ni förstår det nya Dalarna.
  Montpellier är enligt undersökningar som gjorts den stad som flest fransmän helst skulle bo i, och har man varit där förstår man varför: klimatet, gränderna, torgen osv osv. När de börjar sälja falafel för 1,50 € kommer jag att flytta dit.
• De har börjat sälja Cheap Monday-jeans i Reims. Det känns som att Sverige har vunnit. I torsdags sa Marianne och Natalie att svenskar klär sig bäst, bara därför hamnade jag rygg mot rygg med en svenska i fleecetröja och fult linne på TGV:t ner. Här verkar folk för övrigt ha Craig David som stilikon.
• Och frågan kvarstår: vad fanns det i Linköping innan universitetet öppnade, staden växte väl inte upp från ingenstans? Dessutom: Har Agent Provocateur en herrlinje? Om Moneybrother är Sveriges Justin Timberlake, är Anna Vnuk då Sveriges Britney Spears?
• Och om någon undrar så har de franska bögarna hållit sig undan.
• Och om någon undrar nåt annat så kommer jag till Sverige den 22e december och åker tillbaka den 7e januari.

En helg i festens tecken

Ibland saknar man verkligen sin hemstad.

• I fredags verkade läraren på seminariet i administrativ rätt vilja slänga ut mig, men jag har räknat att jag inte behöver gå dit nåt mer; spedoinkel! Fredagkvällen tillbringade jag ändå med att tycka synd om mig själv- tills klockan slog tio och jag gick på inflyttningsfest hos super-italienaren Sauro, som flyttat in på Charbonneaux. Och vi snackar fest - kolla på bilddagboken så förstår ni.
  
• Jag vet att jag tjatar om honom (om det inte vore för att han är katolik så vet man inte hur det skulle kunna sluta), men min senaste upptäckt beträffande Janek är att han har precis samma accent när han pratar polska som på engelska och franska: "Möö-krzciwidzci-möö-djzasnovadczy-osv..." Apropå Janek så påstår Hugh att det finns en ost i Polen som delvis görs på bröstmjölk-vare sig det är sant eller inte så har det gett upphov till många skämt, och nu vet vi ju att "polsk ost" måste vara motsatsen till spedoinkel.
• Om man inte vill vara för ambitiös med alkoholen, vad gör man då om man vill vara social? Svar: man går och tvättar. I laveriet träffade jag dels piffiga fransyskan Amelie (så klart heter hon det, vad annars?) och återigen Sauro. Jag kände mig som Janek alternativt Stig-Helmer i deras sällskap, men de var ju trevliga, framför allt Sauro.
• Sen i lördags var det inflyttningsfest hos Andy, med temat nationella klichéer. En del gjorde det bra (amerikansk logdans, fransman med musettdragspel, chav, scully, romare i ray-bans, mafioso), en del subtilt (polsk hiphoppare), en del sådär (your humble narrator i vikingahjälm, men den gjorde succé). Sen fanns det dem som inte var utklädda alls, dem tycker vi inte om, usch och fy. Matteus bevisade att Östeuropa kommer ta över: när vi bytte nummer frvgade han om jag hette som han i Barnen i Bullerbyn. Sent blev det, men det var cleant, bilder finns även denna gång på det vanliga stället.
  

I händelse av att ni undrat

[14:28] Kongo Klaus: en snabb fråga bara
[14:28] Kongo Klaus: varför kallar du alltid dina föräldrar vid namn, och inte "morsan" och "farsan" eller liknande
[14:30] Olle: jag tycker det är lite kul, men inte alltid, vill jag tillägga, jag hade en period på mellanstadiet när jag gick in för att använda förnamn, men min kompis tjatade på mig tills jag slutade med det.
jag tror f ö det är ett släktdrag, min syssling Måns gjorde likadant när han var typ tre år
[14:31] Kongo Klaus: å fan.. som någon form av släktsjukdom?

(och fråga inte varför texten ser ut som den gör)

Mammas död!

Det här är läskigt! Och varför kallar hon sig Satan's Fingers? Jag ska aldrig mer blogga om människor jag har den minsta relation till IRL (ja, det lär jag ju kunna sta fast vid).

Svennefest

• I helgen var Inga-Stina och Lars (även kända som mamma och pappa) och hälsade på, eller de kom ju faktiskt i onsdags redan. Det var trevligt, och de berättade samma anekdoter som de alltid gör, i princip helt oberoende av vad vi egentligen pratade om (jag frågade vad som fanns i Linköping innan universitetet startades, när mamma hade berättat om läkarstudenten som hennes kompis dejtade för länge sen kände jag att jag aldrig skulle få veta, och det fick jag inte heller).
  Sen i lördags kom Jenny och hälsade på, jag visade (eller visade och visade, jag hade ju inte varit där själv innan) henne katedralen, konstmuséet, floden och kanalen. Och triumfbågen, och så hittade vi en schysst höstpark. Som om detta inte var nog gick vi på bio på kvällen och såg Scoop, och hamnade bredvid två svenskor som pluggade på handelshögskolan här. Dessutom visades en IKEA-reklamfilm före filmen; och och och: idag pratade läraren på Institutions Administratives om le médiateur de la République, och om att denne skulle vara en efterapning av det svenska systemet med en ombudsman! Vad säger man? Schweden Schweden über alles!
• Jag önskar att LAP-klassen kunde vara mer som historiegruppen jag läser La guerre froide med. Där är folk snygga, välklädda och intresserade av ämnet. Jacques som jag hade i franska på Södertörn sa en gång att de franska universitetsstudenterna är yngre än de svenska och beter sig därefter. De som går LAP har redan en examen, ibland undrar jag, gällande vissa av dem, i vilket ämne - brännboll?

Rubrikförslag: Mina räddningar och mitt fördärv

• Mina föräldrar är här och hälsar på. Min pappa löste direkt gåtan med de märkliga märkena på väggarna (vid lamporna och elementet): det är den smutsiga luften som cirkulerar och lämnar märkena efter sig. Ibland känns det precis som förr i tiden, när pappa hade svar på allt.
• Jag har fått mina Erasmuspengar, och lämnat studieförsäkran, så snart rullar CSN-pengarna in också. Det går bra nu kompis det går bra nu, finansiellt sett iaf. Lön har jag fått också, det höll jag på att glömma.
• Nu har jag mejlat Arianna och bett henne att inte komma hit och hälsa på. Jag ska inte säga att det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv, men det var inte det lättaste heller.