Il me faut Delaplace

Igar var det aterigen utgang, till samma ställen som förra torsdagen (Soa Club och karaokestället Curtyn). Det verkade som att connections började göras (Belmondo-italienaren Daniele och engelskan Helen, snygga tysken Baris och snygga tyskan Inga). Jag sa till Hugh att Madame Delaplace, som vi har i nationalekonomi, var "the MILFiest of MILFs", och det star jag för, även om jag naturligtvis främst respekterar henne som människa (och föreläsare). Jag tror att jag är den ende i gruppen som inte gillar Red Hot Chili Peppers, men (och nu blir det modeblogg) min trenchcoat gjorde iaf succé.

Mode, mat och en mästrande ton

Jag vet inte om jag kan påstå att jag har fått så mycket klarhet i vad som egentligen krävs av oss stackars Erasmusstudenter, men jag har iaf börjat gå på föreläsningar. Eftersom Jenny återger vad som händer på hennes täbnkte jag göra detsamma. Alltså:

• Histoire des Institutions Européennes - en gubbe som pratade i tre timmar om hur samhällena var organiserade under antiken. Lite intressant, och en bra kurs ur Erasmus-synvinkel eftersom han pratade långsamt, gjorde många pauser och ett flertal gånger kom in på helt andra saker, gott om tid att anteckna med andra ord.
• Analyse Economique - nationalekonomi. En kvinna klädd i en hawaiiskjorta som såg ut att ha designats av typ Isaac Grünewald, färgglada skor med strass på och nästan obeskrivliga läsglasögon (röda skalmar och bågar, bågarna går bara längs undersidan av själva glaset, och dessutom halmåneformade glas!) som hon var nära att äta upp vid några tillfällen. Det var en bra föreläsning dock, intressant och lätt att hänga med i.
• Droit Constitutionel - en nörd som föreläsare, ja ba yessss! I början tänkte jag att "det här blir ju lätt", men oj vad det gick undan när han kom igång. Jag måste vänja mig vid folk som håller en regelrätt diktamen i expressfart. Här fick jag även den nyttiga upplysningen att jag kan få göra ett muntligt förhör istället för en tenta, jag ska försöka hitta rätt person att prata med imorgon, och hoppas att alla byxor behålls på även denna gång.

De två sistnämnda kurserna ingår i programmet LAP, som egentligen syftar till att förbereda folk inför en tävling genom vilken man antar tjänstemän, fransmännen är mycket för sånt. Jag kommer inte att gå hela den, kanske lite onödigt att åaka till skolan lördag morgon för att träna sig i att svara på tävlingsjuryns frågor. Därför måste jag hitta ytterligare några poäng att ta, så jag kommer upp i 30 ECTS, frågan är vad det kommer att bli för nån kurs. Annars känns LAP-gruppen verkligen som en klass, även om folk kommer från alla möjliga utbildningar. Om jag hörde rätt så heter förresten en tjej i gruppen Lolita, mer info kommer.

Skolan jag går på är för övrigt fruktansvärt ful, ser ut som en svensk högstadieskola byggd på 70-talet både in- och utvändigt. Sen finns det ett fint och nybyggt bibliotek, som definitivt kan mäta sig med det på Södertörn, och det är där jag sitter nu. I likhet med Södertörn ligger vårat Campus även i ett höghusområde, det ruffiga Croix Rouge som ser ut ungefär som Marielund i Norrköping, fast större.

I går var det fest igen; denna gång ett knytkalas på studentboendet Gérard Philippe, där man bor i korridor och har ett kök med fyra kokplattor och en vask per våning. Knytkalas är för övrigt en sanning med modifikation: italienarna gjorde det mesta av maten.Vi tog upp hela köket och halva korridoren på våning fyra Eftersom polisen kom förra gången ville någon bjuda brandkåren denna gång, och rökte därför under en branvarnare. De tilltänkta gästerna dök dock aldrig upp, men till slut kom nån sorts husvärd och stängde köket, så då gick vi. Mycket upptåg var det iaf, några skojsiga bilder kommer nog dyka upp nånstans nån gång.

Igår sa engelsmannen Hugh att Bathing Ape skulle bli nästa stora grej. Bathing Ape? Har inte det redan haft sin kulmen? Jag undrar mer (av rent allmänintresse) vad som blir det nya Umbro by Kim Jones, och med tanke på hur jag klär mig (eller kanske snarare skulle vilja klä mig) är kanske den stora frågan vad som blir nästa Polo Ralph Lauren, Pringle kanske? Det är vid sådana tillfällen jag känner mig som värsta modegurun (men jag sa inget till Hugh, bara att Bape var som häftigast i Sverige för några år sen), jag har även sett ett helt gäng Cheap Monday-jeans på parisiska rumpor (annars verkar det vara mycket bootcut i Frankrike fortfarande, särskilt i Reims). Jag kanske ska tillägga att det naturligtvis inte är nåt fel med Bathing Ape, jag menar bara att att tycka det är nytt och fräscht är ungefär som att tycka att det är ett modigt statement att ha kofta med linne under.

Fuck la fac?

Första dagen i skolan, och vi har ingen aaaaaaning om nanting alls, för ingen har sagt nat. Alls. I fredags sa de: kom tillbaka pa mandag för att skriva in er, idag är inskrivningen stängd. Jag missar första föreläsningen i min jakt pa nagon som kan förklara för mig vad jag kan läsa, gar pa den andra som visar sig vara ett seminarium. Seminariesäsongen börjar den 16 oktober. Hittar mina Erasmuskompisar som lyckats skriva in sig, köper en försäkring. Star i kö jättelänge i väntan pa... ja, vada? MEN VA FAN, MED VEM MASTE JAG LIGGA FÖR ATT NAT SKA HÄNDA? Eller maste jag döda nan.

Jag har iaf bestämt mig för att läsa LAP (Licence Administration Publique). Vi far se hur det gar, föreläsning nr 2 är pa onsdag.

Helgen har f ö varit spedoinkel: 12 timmar Paris i lördags med en fransyska som guide, och igar pingis, middag och Chappelle's Show med tyskarna.

Sortie en boite

Igar sa en av italienarna nat i stil med: Det är sa fint att vi sitter här, hela Europa runt ett bord. Och ja, det är det väl. Jag tar mig härmed friheten att rescensera övriga nationaliteter i Erasmusgruppen:
1. Tyskar. Trevliga, och ibland förstar jag vad de säger när de pratar sinsemellan. En ser ut som Russell Crowe, en annan liknar Lars.
2. Italienare. Jättetrevliga. Sadär pa franska, ännu sämre pa engelska (inte som italienarna i Alden-Biesen), men de anstränger sig och umgas med övriga. Tre av fyra killar heter Antonio, den fjärde ser ut som J-P Belmondo, en tjej har Peaches-har.
3. Spanjorer. Umgas inte med oss andra, kan ingen franska. En liknar spanske kungen, det kanske är hans oäkta son.
4. Engelsmän. Tva till antalet, trevliga, och bäst av allt: att prata med dem blir lite av en ventil, för nan svensk har jag inte hittat än.
5. Irländskor. Se engelsmännen.
6. Slovakiskan. Kristina blev filmad av lokal-tv igar. Det är mycket möjligt att hon är gruppens solstrale.
(Sen finns det tre rumänskor och en sloven ocksa, men det far bli en annan gang.)

Veckan har gatt at till att lära känna varandra genom en fest som slutade med att fem poliser och en arg hund dök upp, öldrickande och igar utgang pa ett finlandsfärjeaktigt ställe med karaoke (italienarna dominerade) och en DJ som spelade Madonna, 50 cent och fulhouse. En gubbe sjöng Serge Gainsbourgs "Elisa", det tyckte jag var cleant.
Imorgon ska vi till Paris, och pa mandag är det inskrivning, som jag inte har nan aaaaning hur den ska ga till.

Säg det till mig: kolla pa dig själv

Jag trodde att alla skickade meddelanden försvann när jag bytte SIM-kort i mobilen, men sa var tydligen icke fallet, hittade följande häromdagen:
Jag är full. I kransen. Mer vet jag inte. Min utsedda 44-aring har lämnat mig, sa jag jagar vidare. Puss.
Jag lämnar detta okommmenterat; över huvud taget tror jag att jag lämnar det mesta okommenterat idag, det känns lite för tidigt för att börja med sant. Jag är ensam nordeuropé pa skolan, i a f bland Erasmus-studenterna, vilka man skulle kunna dela in i grupperna: 1. Tyskar. 2. Italienare. 3. Spanjorer. 4. Övriga. Jag har pa sätt och vis bestämt mig för att inte ha bestämt mig än, sa jag väntar med att komma med nagra utlatanden, de kanske kommer i slutet av veckan.

Den här staden känns rätt okej: de har böcker av Hjalmar Söderberg pa biblioteket och The Rapture spelar här nästa söndag. Om jag inte är i Berlin da ska dit, missade dem bada gangerna de spelade i Stockholm 2003.

Det nya Haninge pt 2

Okej, jag förstar om gardagens rubrik var lite förbryllande. Vad jag skulle komma fram till var att jag inte har nagra vänner här än, och försöker underhalla mig helt pa egen hand; lite som när jag var nyinflyttad i Haninge (fast da hade jag ju, i likhet med Selma Lagerlöf, nagra vänner). Det har faktiskt gatt ganska bra än sa länge, kanske mest eftersom jag gatt runt och letat hushallsgerad. Dessutom är det "Journées du Patrimoine" den här helgen, sa diverse muséer och liknande har fri entré. Och det är ju spedoinkel, men det de har att bjuda pa är väl sa där: ful keramik far t ex inte mig att ga upp i brygga.
Men i morgon blir det andra bullar, för da börjar skolan, eller iaf introduktionsveckan för Erasmus-studenterna. Det ska bli intressant. Egentligen behöver jag en kompis direkt som vill följa med till antingen Paris eller Strasbourg nästa helg för att se Hot Chip (och eventuellt ocksa The Rapture), men det lär inte bli sa. Naja, Hot Chip har jag ju redan sett.
Alla är förresten välkomna att hälsa pa, men ni far ta med nat att sova pa + lakan etc själva för jag sitte rinte pa nat överflöd och är för snal för att köpa pa mig ett själv. Sen far ni som har anledning att aka till Paris ibland (Emilie och Jon, Lars) gärna höra av er om ni ska dit, sa kanske jag kan komma dit och vi kan mötas upp.

Det nya Haninge

Okej; jag har lite ont om tid, sa jag tar det viktigaste först: min adress här i Reims är 55 avenue de Laon, 51100 Reims, Frankrike. Sen har jag mobil ocksa, numret om man ringer fran Sverige är 00 33 665 40 33 48.

Det började inte sa bra: jag kom för sent till studentboendet och fick bo en natt pa hotell, ingenting fanns i lägenheten förutom möbler sa jag har fatt kopa pa mig livets nödtorft (lakan, kastruller etc) i diverse fulaffärer, än har jag bara pratat med försäljare; bibliotikarier etc (vi börjar pa mandag, sällan har en mandag varit sa emotsedd).

Det var tyvärr allt för den här gangen. Mer info kommer.

Ett problem mindre

Bonjour,
vous êtes affecté en studio à la résidence Charbonneaux où vous devez
vous
présenter avant 17h00.
Cordialement,
Sophie Dias

Tjohoo! Nu har jag nånstans att bo. Ett problem mindre. När jag vet
vad adressen är kommer jag att lägga ut den här.

Jag har ett liv, jag lovar!

På Och livet bara flyger förbi utanför fönstret skrev de:
Om ni någonsin får en liten depression och börjar fundera i banorna att det skulle vara dåligt att inte ha något liv och att ni verkligen borde "rycka er i kragen och skaffa er ett liv" så är det bara att kolla på den här och tänka "Jag är aldrig värst!".



Det tar ett tag innan man fattar vad det handlar om, men då blir det väldigt roligt.

Det är sånt man kallar människokännedom

Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Ska erkännas att det hugger till i hjärtat varje gång man hör om någon bekant som ska ut på äventyr. En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan...
Olle säger:
"En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan..." det är så jag ser på allt
Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Haha.
Olle säger:
du sammanfattade mitt liv utan att veta om det

Fransk populärkultur

Serge Gainsbourg var inte snygg, men han lät inte det stoppa honom. Snygg kostym hade han i alla fall, men kläderna gör ju bara mannen till 20%, eller hur var det nu?

Sprit, latex och sugar mamas

Jag har jobbat min sista dag på hemtjänsten: inget mer bajs, inga mer latexhandskar, ingen mer handsprit och inga mer vuxenblöjor. Eller med tanke på nervositeten inför min stundande Frankrikeresa kanske det blir mer av det där sistnämnda. Än så länge är i princip ingenting alls klart: jag vet inte vad jag ska läsa, inte heller var jag ska bo. Imorgon måste jag ringa CROUS och fråga om de ordnat nåt boende åt mig, fråga på FRANSKA alltså. Scaaa-rrry! Eller effrayant ska jag kanske vänja mig vid att säga. Det kan bli bra, det kan bli skit, men att stanna i Stockholm känns som ett sämre alternativ; från Frankrike kan jag åka hem med en stillad nyfikenhet.

Sista helgen i Kungl. Hufvudstaden har till stor del tillbringats ute i den s k "svängen". I fredags inspekterade jag nya Debaser Medis och hittade Karin och Paula; spedoinkel med andra ord. Dessvärre ligger kabeln som man kopplar ihop min kamera och datorn med i min resväska som står kvar i Oskars lägenhet, så jag kan inte ge er något bildbevis, ni får tro mig på mitt ord. Ej heller blir det några bilder från lördagen, då Hemliga Trädgården hade öppet, Martin Bellander informerade mig ytterligare om killen från Slick (vad var det nu han sa, att han hette Jan och var typ 40? Jag hade tydligen sett rädd ut iaf), det såldes varmt äppelvin mm mm. Men det slutade inte där: Anna-Fia var min sugar mama nummer 1 och introducerade mig för sina kompisar Jenny och Daniella, den sistnämnda var sugar mama nr 2 som fixade in oss på Spy Bar med sitt vip-kort (eller vad det nu heter). Att denna Daniella dessutom var judinna med ett litet flor för ansiktet gjorde ju inte saken sämre.