Best of 2006 pt1

Synd om mig synd om mig

Idag var jag hos tandläkaren, för första gången på kanske fem år. I morgon ska jag dit igen för att få tre tänder lagade och tandsten borttagen. Aj säger munnen och kontot redan nu.
Och jag vet att man ska använda tandtåd, och det gör jag också, men med halvdan nit, eftersom tandköttet är en av de två kroppsdelar (som jag själv har) som jag har ett neurotiskt förhållande till: tandkött blöder, tandkött gör ont, tandkött är svårt att begripa sig på. Den andra kroppdelen är ögonen, ögon är också läskiga, komplicerade och vätskefyllda.

Yuletide for the deprived

Från mig till er: en riktigt spedoinkel jul.

Overklighetsflykt

I tisdags lyckades Natalie övertala mig att gå till Vogue (sen hade varken hon eller Matteus pengar till att följa med). Och det var trevligt, men det berodde helt och hållet på sällskapet (tyskarna, Lill-antonio, Claudia m fl), för Vogue är ett extremt märkligt ställe, i tisdags körde de stripp-show för en publik som till 90% bestod av killar. Och så spelade de den här:

Jag konstaterade att det var mer verklighetsflykt att vara nykter än full och köpte tre öl för 2 € styck, nåt bra iaf, förutom sällskapet då, det tål kanske att upprepas. Men imorgon kväll landar jag på Skavsta, det blir grejer det.

Rör inte vår Hora!

(Jag ber om ursäkt för ordvalet, men kunde liksom inte låta bli.)

Vad läser jag i DN? Jo följande:

"En av stans sista nedgångna bastioner", beskriver Siv Malmgren, vd John Mattson Fastighets AB, området kring Långholmsgatan vid Hornstull. Men nu ska det lyftas.

Bolaget äger den stora fastigheten som rymmer butiker, kontor, bostäder och tunnelbanenedgång längs Långholmsgatans norra sida. Där vill man nu bygga en affärsgalleria i tre plan. Tanken är att delar av garaget under fastigheten ska tas i bruk, liksom den första våningens kontorslokaler.,

- Området kan med fördel utvecklas. Våra tankar går åt ett stadsdelscentrum, likt Västermalmsgallerian, säger Siv Malmgren.

- Ambitionen är att tillsammans med andra fastighetsägare i området utveckla hela Hornstull.

Bolaget har undersökt intresset från butikskedjor, och fått mycket positiv respons.

- Det finns ett tydligt intresse från dem som bedriver handel att finnas på den här platsen i stan.

Nedgånget=vadå? Att Oskar och Arianna bor där? Utvecklas=vadå? HM och Waynes Coffee?
Jag citerar gycklargruppen:

När Wästermalmsgallerian byggdes likt ett Mammons överdriweth vpplysta tempel på Kvngsholmen så ledde detta till att wår tids oknytth och småfolk — containerpvnkarna, knarktomtarna, de egendomslösa wandrarna som sova vnder bar himmel — fördrevs. Dettha trots att detta samåfolk sedan årtionden warit lika mycket en del aw Kvngsholmens fauna som exempelwis skalden Mauro Scocco.
(...)
När Västermalmsgallerian vppfördes så ledde dettha till att småfolketh på Fridhemsplan, som så att säga har lica stor rätt till området som wilken annan Kvngsholmsbo som helst, fördrews. Och deras rättmätiga plaths intogs istället aw nybyggare med blont hår i fame factory-rvfs eller hästsvans, ett folkslag som skjutsar sina telningar i trehjvliga små wagnar och som dricker en med kaffebönor smaksatt wälling vr papyrusmuggar! Detta Västermalmsgallerians folk är anhängare av Frederic Reinfeldts nya arbetarparti, de rakar sina pvngar och de har ingeth annat mål för sin existens vtöwer att pensionsspara på slugaste wis, "jobba mot kund" för någon consvltfirmas raekning, samt att dricka rekordstoora mängder wälling smaksatt med kaffebönor, wilketh giörs i vitmålade och luftiga bostadsrätter, ett slags kiöpta miniförläningar innanför en fastighets väggar. Dessa människor är kanske de minst medeltida aw mänskor som världshistorien har sett, ty de skattar högre att bo i närheten aw ett med halogenlyktor vpplyst månglarnas inomhustempel byggt aw glas, än att bo nära stadens småfolk och oknytt som också har rätt till gator, hörn och prång i stadens rvm, ware sig de bär papyrvsmvggar med wälling eller ej.

Namninsamling någon?

Drömtydning

Vad betyder det när man drömmer att det finns en jättebra remix pa Hefners When the angels play their drum machines? Är det textraden "Let me met you let me down again" som spökar? Eller är det ännu ett tecken pa (eller kanske snarare en effekt av) att 2006 varit remixernas ar?

The abandoned högstadium of my soul

Ibald känns det som om man går i lera. Eller i klister. Eller i sockervadd. Ni fattar. Om två veckor är det juldagen. Innan dess har jag en devoir sur table, kanske en munta (åh vilket härligt ord) och en inlämningsuppgift. Inte dödligt mycket. MEN DET KÄNNS SOM ATT TIDEN GåR Så JÄVLA LåNGSAMT! Jag vill bara att det ska gå fort fort fort, och det värsta är att jag inte vill det för att jag vill komma hem till landet där jag förstår och kan göra mig förstådd; utan BARA för att jag vill att nästa termin ska börja, terminen då jag ska göra allting rätt och vara social och kulturell och gud vet allt. Och inte plugga så mycket, vilket jag inte kan välja bort att göra riktigt än; just nu känns det som att jag har tio sidor kvar i en kursbok på 500 sidor, och de sista sidorna bara inte går att förstå, så att jag inte kan lägga bioken åt sidan. Ja, jag har lite ångest just nu, jag funderar på att gå med i Emotifs anonymes.

Sen har vi det administrativa: Södertörn vill ha kursbeskrivningar för de kurser jag läser här. Fair enough, kan man tycka. Men det finns inga beskrivningar för vissa av kurserna jag läser. Histoires des Institutions Européennes står det inget om, t ex. Men lik förbannat dyker det upp en padda med Palm Pilot och bluetooth-headset varje tisdag och drar dåliga skämt om Ségolène Royal.

Jag antar att jag redan sagt att lokalerna här ser ut som på en svensk högstadieskola. Toorna här är äckligare än på Hagaskolan, där jag gick. Idag låg det en bajskorv på vattentanken till en av toalettstolarna. De har redan stängt toorna i biblioteket för att folk avrit där och äcklat ner dem. På Södertörn är definitionen av "dum" nvgon som klagar på att det är för mycket feminism och genusperspektiv i undervisningen. Här vill jag liksom inte veta, att se in i de dumma hjärnorna skulle ge mig men för livet.

Innan jag gör nåt vettigt gör jag det här

vad gör du just nu: slösar bort dyrbar tid
när hånglade du senast: det talar vi tyst om
är du pinsam på fyllan: svar ja, och annars också
är du blyg: yeah but no but yeah
vilken tid gick du upp idag: 07.20
när kräktes du senast: nån gång i augusti, morgonen efter Fat Tonys fest
varför hånglar man: varför inte?
vilken låt lyssnade du senast på: nåt från kompakt 100-skivan, tror jag
har du sovit i din egen säng inatt: ja eller alltså, den tillhör väl CROUS egentligen
har någon annan sovit i din säng inatt: jag antar att rikard sover där för det mesta
bor du i sthlm, gbg eller malmö: inte riktigt
vem är du mest kär i just nu och varför: platonskt kär i Alexia kanske
har du sagt "jag älskar dig" till någon: jag tror det, men det föregicks av "jag vet inte om..."
kyss på första dejten: vad är dejt för nåt?
vad tycker du är äckligt: bajs på vattentanken till toalettstolen. och sånt man hittar när man rensar handfatet
vad såg du senast på tv: Les Guignols de l'info
vem fick du sms ifrån senast och vad stod det: Fabian eller Inga skrev nåt om "Vi ses kl 19.30"
vem ringde dig senast: vet ej. jag var på lektion och kudne inte svara, och nummerpresnetationen funkar inte här i Frankrike
är det lätt att förföra dig: tror det, ingen har nånsin försökt
vad har du för intresse: tjejer populärkultur elitism självömkan
vad ska du göra imorgon: 10 timmar à la fac
har du pengar på mobilen: yes yes kalvbräss
har du fint hår: ja och nej
vad har du ätit idag: resto u-mat
vad ska du göra nu: ska greja ihop ett papper med alla mina kurser som de kan godkänna på Södertörn

Bakislördag, 2 veckor kvar

Man vet att allt inte star rätt till när:

1. Man tänker de sundaste tankarna under paverkan av alkohol.
2. Man ständigt tänker "Oh vad bra att jag inte har nagra lektioner den dagen, sa att jag kan plugga da." Planerna i mitt huvud just nu rör en inlämningsuppgift jag ska lämna in nästa tisdag, alltsa den 19. Ibland blir jag rädd för mig själv.

Om tva veckor är jag hemma. Det skrämmer mig ocksa, men inte lika mycket som tanken pa vad jag maste hinna göra innan dess.

Så jävla slut...

"... il est de fortes joies pour les forts, et de faibles joies pour les faibles que les fortes joies blesseraient."

André Gide

L'immoraliste

För två veckor sedan hade vi "devoir sur table", en sorts tenta där man skulle skriva en uppsats. Jag fick tillbaka min igår, och hade fått betyget 15 av 20. Det är ju inte klokt! Jag är medveten om att läraren nog rättade min lite snällare, men iaf, 10 hade räckt. Som ni förstår (framför allt ni som varit nere med Kungen och Silvia-bloggen länge) är risken för akademisk hybris överhängande just nu. Om jag bara kunde vaccinera mig mot tjejer och göra skolan till mitt liv; jag har sagt det förut och jag säger det igen: plugga är det enda jag kan.

Ibland känns det så otroligt overkligt att vara här: alla runt omkring mig pratar ett konstigt språk, jag pratar också ett konstigt språk, man är för det mesta i lokaler som är marginellt vackrare än dem i vilken jag tillbringade min högstadietid... Jag tittade mig omkring i klassen idag och konstaterade att det är lite Kenny Starfighter över alltihop: slitna lokaler, en och annan high tech-mobil, den "hippaste" tjejen (som f ö liknar Emma) klär sig som man gjorde på Hermelin för fyra år sen (bara en observation, jag påstår inte att jag är så snyggt klädd själv, de får tycka vad de vill om min kofta och mina seglarskor). En tjej har iofs kjol väldigt ofta. Det tycker vi som bekant om, men annars är det utsvängda byxor, tröjor med blixtlås på konstiga ställen och såna där loafers med fyrkantiga klackar som man hade när jag gick i nian; blandningen, förvirringen och overklighetskänslan är total, ibland har jag ingen aning om var jag befinner mig, varken i tiden eller i rummet.

Idag fick jag förresten mitt straff för att jag handlade alla julklappar på Buy nothing day: en tjej i klassen skulle säga nåt om manlig humor (apropå det klassiska, kära ämnet om skillnaden i synen på killar som har en massa tjejer och tjejer som har en massa killar, väldigt högstadie det också) och skämt som var "Olé Olé", några dog nästan av skratt.

Bilddagboken är förresten uppdaterad, bl a med några bilder från Montpellier. Jag har ju glömt att berätta det bästa som hände nâr jag var där: de spelade The Young Ones med Peter Bjorn and John på en bar. Det var naturligtvis mitt största musikögonblick hittills i Frankrike, efter den gång då jag hörde Roxette på radion i affären där allt kostar två euro.

Men alltså...

Är det här på allvar? Sjukaste nånsin i så fall.

Det nya bög pt.2

Sa jag sexuellt ofarlig? Jag hittade följande på Erokai:

I'm an Aplha male /b/.

And girls want to fuck alpha males. Let it piss you off as much as you want, but you know it's completely true. That girl you like who is kinda cute in a weird way, but is totally sweet and you have the biggest crush on? The one who keeps going back to guys who treat her wrong for reasnos you don't understand? The one who calls you up at 1 am to cry about how her boyfriend hasn't called her in 3 days, and no matter how long you listen to her, she'll never think of you as anything other than asexual? The one who will curl up next to you on the couch, hug you close, kiss you on the cheek, and never let you fucking touch her beyond that?

Yeah, I'm fucking her.

The hot girl who won't even look at you when you nod at them and smile? The one who laughs when you trip in the hallway and drop your stuff? The one who comes up and coyly aks for your help with her homework, and then pretends you don't exist once you finish?

Yeah, I'm fucking her too, even harder.

The geeky girl you think might be enough like you that you have a chance with her? She plays warcraft on your server, and watches anime, and reads comics? She's so incredible and you just love her so much but you still haven't worked up the courage to tell her how you feel about her?

Guess who just sucked me off and told me they'll always love me?

Det finns dock ett litet aber här, och det är att de jag känner som faktiskt spelar World of Warcraft är något av alfahannar, min mammas kompis' son som iaf har jobbat på Blizzards server i Paris är t o m gift och har barn.

Om fransmannen själv får välja

• Jag har varit och hälsat på Jenny i Montpellier, och det var naturligtvis spedoinkel. Bilder är tagna, men det dröjer nog ett tag innan jag får tillfälle att lägga upp dem. Ni får nöja er med följande upplysningar så länge: Montpellier är som en blandning mellan Malmö (eller iaf Möllan) och Marseille, eller kanske helt enkelt som Marseille fast lite mer medeltida, mycket gränder, mycket plataner, en hel del glassiga affärer (jag köpte lejonparten av mina julklappar där i lördags, på självaste Buy nothing day - doh!). Men det bästa var ju naturligtvis inte själva Montpellier utan det faktum att jag fick tillfälle att umgås med en hederlig svensk, som dessutom hade tillgång till bredband så vi kunde njuta av hederlig svensk humor (Anders och Måns, Hipp hipp) och dito musik (Elin med Magnus Carlsson, Stockholm med Orup) och som bor i en stad med ett hederligt svenskt IKEA så vi kunde förtära hederlig svensk hjortronsylt. Sydfrankrike är som ni förstår det nya Dalarna.
  Montpellier är enligt undersökningar som gjorts den stad som flest fransmän helst skulle bo i, och har man varit där förstår man varför: klimatet, gränderna, torgen osv osv. När de börjar sälja falafel för 1,50 € kommer jag att flytta dit.
• De har börjat sälja Cheap Monday-jeans i Reims. Det känns som att Sverige har vunnit. I torsdags sa Marianne och Natalie att svenskar klär sig bäst, bara därför hamnade jag rygg mot rygg med en svenska i fleecetröja och fult linne på TGV:t ner. Här verkar folk för övrigt ha Craig David som stilikon.
• Och frågan kvarstår: vad fanns det i Linköping innan universitetet öppnade, staden växte väl inte upp från ingenstans? Dessutom: Har Agent Provocateur en herrlinje? Om Moneybrother är Sveriges Justin Timberlake, är Anna Vnuk då Sveriges Britney Spears?
• Och om någon undrar så har de franska bögarna hållit sig undan.
• Och om någon undrar nåt annat så kommer jag till Sverige den 22e december och åker tillbaka den 7e januari.

En helg i festens tecken

Ibland saknar man verkligen sin hemstad.

• I fredags verkade läraren på seminariet i administrativ rätt vilja slänga ut mig, men jag har räknat att jag inte behöver gå dit nåt mer; spedoinkel! Fredagkvällen tillbringade jag ändå med att tycka synd om mig själv- tills klockan slog tio och jag gick på inflyttningsfest hos super-italienaren Sauro, som flyttat in på Charbonneaux. Och vi snackar fest - kolla på bilddagboken så förstår ni.
  
• Jag vet att jag tjatar om honom (om det inte vore för att han är katolik så vet man inte hur det skulle kunna sluta), men min senaste upptäckt beträffande Janek är att han har precis samma accent när han pratar polska som på engelska och franska: "Möö-krzciwidzci-möö-djzasnovadczy-osv..." Apropå Janek så påstår Hugh att det finns en ost i Polen som delvis görs på bröstmjölk-vare sig det är sant eller inte så har det gett upphov till många skämt, och nu vet vi ju att "polsk ost" måste vara motsatsen till spedoinkel.
• Om man inte vill vara för ambitiös med alkoholen, vad gör man då om man vill vara social? Svar: man går och tvättar. I laveriet träffade jag dels piffiga fransyskan Amelie (så klart heter hon det, vad annars?) och återigen Sauro. Jag kände mig som Janek alternativt Stig-Helmer i deras sällskap, men de var ju trevliga, framför allt Sauro.
• Sen i lördags var det inflyttningsfest hos Andy, med temat nationella klichéer. En del gjorde det bra (amerikansk logdans, fransman med musettdragspel, chav, scully, romare i ray-bans, mafioso), en del subtilt (polsk hiphoppare), en del sådär (your humble narrator i vikingahjälm, men den gjorde succé). Sen fanns det dem som inte var utklädda alls, dem tycker vi inte om, usch och fy. Matteus bevisade att Östeuropa kommer ta över: när vi bytte nummer frvgade han om jag hette som han i Barnen i Bullerbyn. Sent blev det, men det var cleant, bilder finns även denna gång på det vanliga stället.
  

I händelse av att ni undrat

[14:28] Kongo Klaus: en snabb fråga bara
[14:28] Kongo Klaus: varför kallar du alltid dina föräldrar vid namn, och inte "morsan" och "farsan" eller liknande
[14:30] Olle: jag tycker det är lite kul, men inte alltid, vill jag tillägga, jag hade en period på mellanstadiet när jag gick in för att använda förnamn, men min kompis tjatade på mig tills jag slutade med det.
jag tror f ö det är ett släktdrag, min syssling Måns gjorde likadant när han var typ tre år
[14:31] Kongo Klaus: å fan.. som någon form av släktsjukdom?

(och fråga inte varför texten ser ut som den gör)

Mammas död!

Det här är läskigt! Och varför kallar hon sig Satan's Fingers? Jag ska aldrig mer blogga om människor jag har den minsta relation till IRL (ja, det lär jag ju kunna sta fast vid).

Svennefest

• I helgen var Inga-Stina och Lars (även kända som mamma och pappa) och hälsade på, eller de kom ju faktiskt i onsdags redan. Det var trevligt, och de berättade samma anekdoter som de alltid gör, i princip helt oberoende av vad vi egentligen pratade om (jag frågade vad som fanns i Linköping innan universitetet startades, när mamma hade berättat om läkarstudenten som hennes kompis dejtade för länge sen kände jag att jag aldrig skulle få veta, och det fick jag inte heller).
  Sen i lördags kom Jenny och hälsade på, jag visade (eller visade och visade, jag hade ju inte varit där själv innan) henne katedralen, konstmuséet, floden och kanalen. Och triumfbågen, och så hittade vi en schysst höstpark. Som om detta inte var nog gick vi på bio på kvällen och såg Scoop, och hamnade bredvid två svenskor som pluggade på handelshögskolan här. Dessutom visades en IKEA-reklamfilm före filmen; och och och: idag pratade läraren på Institutions Administratives om le médiateur de la République, och om att denne skulle vara en efterapning av det svenska systemet med en ombudsman! Vad säger man? Schweden Schweden über alles!
• Jag önskar att LAP-klassen kunde vara mer som historiegruppen jag läser La guerre froide med. Där är folk snygga, välklädda och intresserade av ämnet. Jacques som jag hade i franska på Södertörn sa en gång att de franska universitetsstudenterna är yngre än de svenska och beter sig därefter. De som går LAP har redan en examen, ibland undrar jag, gällande vissa av dem, i vilket ämne - brännboll?

Rubrikförslag: Mina räddningar och mitt fördärv

• Mina föräldrar är här och hälsar på. Min pappa löste direkt gåtan med de märkliga märkena på väggarna (vid lamporna och elementet): det är den smutsiga luften som cirkulerar och lämnar märkena efter sig. Ibland känns det precis som förr i tiden, när pappa hade svar på allt.
• Jag har fått mina Erasmuspengar, och lämnat studieförsäkran, så snart rullar CSN-pengarna in också. Det går bra nu kompis det går bra nu, finansiellt sett iaf. Lön har jag fått också, det höll jag på att glömma.
• Nu har jag mejlat Arianna och bett henne att inte komma hit och hälsa på. Jag ska inte säga att det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv, men det var inte det lättaste heller.

Som ni har längtat

Nu har jag äntligen gatt och skaffat bilddagbok. Tyvärr behärskar jag inte riktigt den moderna teknologin, sa alla bilder hamnade pa samma datum. Jag har fler bilder i kameran, sa titta gärna in nan gang ibland för att se om jag har uppdaterat. Det blir en del gammalt nu i början, men det är ju nytt för er, eller hur?
I fredags träffade jag ännu en svensk, eller rättare sagt en halvsvensk (och andra halvan schweizare, vilket ju maste vara den ultimata kombinationen eftersom de flesta utanför Sveriges och Schweiz' gränser ända inte haller isär länderna). Min la Suède par excellence-teori fortsätter, eftersom hans mormor bodde - just det - i Norrköping, och hans familj hade sommarstuga i Krokek. Dessutom pratade han östgötska.
Jag träffade även polacken Matteus, som jag först trodde var fransman, eftersom han ser ut som valfri medlem i Phoenix. Det finns en polack i Erasmusgruppen (Janek heter han), och det är svart att hitta nan likhet dem emellan, bara en san sak som Janeks accent: det later som om han har ett ramande som gar runt runt i hans mlun hela tiden och kommer ut sa fort han öppnar den: "Möö-I-shouldn't-möö-be-möö-too-ambitious (sic!)-möö-with-möö-alcohol." Men jag gillar honom, han är ju trots allt en nörd, och vi nördar hänger ihop.

Det tar sig, sa han som hade eld i håret

• Jag är inte ensam svensk i Reims! I fredags träffade jag Linda från Örebro, som läser franska på CIEF (universitetets avdelning för franska för utlänningar). Naturligtvis är hon lång, smal, blond och har blåa ögon, Jenny Hellström-tröja och stuprörsjeans. Baris tyckte att hon var det snyggaste som gått i ett par skor, jag påpekade att hon var "la suédoise par excellence" (låter det gubbsjukt? Jag är gubbsjuk, jag läser Houellebecq, lyssnar på Hefner och Serge Gainsbourg och gillar Oingo Boingos Little Girls), att alla svenskor inte ser ut som hon.
• Samma kväll hade jag chansen att på nära håll studera den franska preppy-kulturen, eftersom jag, Baris, tysk-mauritiern Hans och den sistnämndes franska kompisar var på handelshögskolefest på Vogue, där jag faktiskt fick mig lite techno till livs i form av If you wanna ride a white horse (heter den väl? En gammal dänga tror jag) och nånting som jag tror var Yuksek (inte Jusek, och inte techno, men bra ändå) . Sen fick man stå ut med en massa mindre bra också, och ett konstigt podium som kändes väldigt apberg mitt på dansgolvet, och öl som var så dyr att jag inte köpte nån, men inträdet var gratis.
• Stop the presses baby girls drop your dresses (eller nej, behåll dem på, men jag har alltid velat säga det): tysk humor existerar. Jag vet inte vad som hänt med embed-funktionen, men jag antar att ni kan leva med länkar.
• Alltså: vad är dealen med folks frisyrer här? Jag tror en tredjedel av tjejerna här nere har fula frisyrer, vilket ska jämföras med ingen i Erasmus-gruppen. Sen ska jag inte säga för mycket egentligen, men min hållning känns som den enda möjliga.
• Danieles kompis har bott med Erlend Öye i Madrid, enligt Daniele var han "fou".
• Engelskan Helen fyllde år i lördags. Jag hittade Izabellas "Shame" och Melodie MCs "Dum da Dum" i en skivaffär, den sistnämnda dessutom fortfarande inplastad! Så naturligtvis köpte jag dem till henne. Jag berättade om svenskan och de ställde den klassiska frågan om svenskors påstådda skönhet. Jag svarade att jag tycker att de flesta tjejer, oavsett nationalitet, är snygga, och de fick ett tonfall som om jag var världens bästa människa.
• Idag har jag ahft den bästa lektionen sedan Europas konst och kultur på gymnasiet: ett seminarium i nationalekonomi med en lärare som fick fradga i mungiporna (och inte bara en gång, hein) när han pratade om Marx' analys av det kapitalistiska systemet. Tyvärr verkade jag vara den ende i klassen som tyckte det. Jag har tänkt läsa alla LAP-ämnen nästa år, men ska nog ompröva det beslutet, mest eftersom alla i klassen verkar så tråkiga.

Hanna Sveen - sagofén

Jag har kommit till insikt om att jag (förutom en hel drös andra människor, naturligtvis) är kär i Hanna Sveen, som jag hade i engelska. Det känns okej att säga det, eftersom hon (eller nan annan som deltagit i engelskundervisningen på Södertörn) knappast kommer att läsa det här. Eller så har hon som hobby att googla sitt namn. För säkerhets skull: Hanna, jag vet att du är gift, jag har sett ringen.

Jag funderar på att köpa ett par blåa seglarskor, vad tror vi om yacht rock-stilen till sommaren?

Sexism, porr och tantsnusk

• Generaliserande omdömen av typen "tjejer ska alltid..." är, som det ju heter, inte riktigt min påse. Men trots detta måste jag instämma i Danieles citat från i torsdags (men herregud, är det så länge sen? Tiden går fort när man har roligt.) som gick ut på att tjejer ändrar sig hela tiden. Där kan jag inte annat än hålla med.
• Igår var jag och såg Parfymen med Flaminia, spanske kungens oäkta son och ett helt gäng tyskar. På sina ställen var den så lökig att den blev riktigt underhållande, på sina ställen var den det osmakligaste och mest överdrivna jag sett sedan Italiensk Lolita 3 (som jag inte är speciellt stolt över att ha sett), ibland var den allt detta på en och samma gång. Jag kommer att tänka på ett citat från Erokai-bloggen: "[porrfilmen] måste ta hänsyn till vad som säljer, till vad som ser bra ut på film, (...) 'översätta' vissa ofilmbara händelser (kvinnlig orgasm) till någonting som syns på film (skrik, stön, språk, kvinnlig ejakulation)." Parfymen hade lite samma problem: hur filmar man lukt? Ibland lyckades de, ibland inte, och när filmen (OBS: spoilervarning) slutar i ett gigantiskt groppeknall (men enbart konstellationerna man/kvinna och kvinna/kvinna, inget bögeri-bögera här inte) kände iaf jag att någon sorts gräns var passerad. Om ni vill spara era pengar föreslår jag att ni kollar på det här och sen surfar in på pornotube. Om det inte räcker kan ni ju alltid läsa en Harlekinroman också, sammantaget bör det ge ungefär samma effekt.

Veckans citat

"Det jag trodde var kriterier för personlighetstörningar visade sig vara personlighetsdrag."
(Ja, jag har snott det.) Min dröm i livet är att komma till samma insikt en dag, och att kunna relatera till texten till "Teenage Kicks."

La Suède par excellence

Rumänskan Lucia fragar mig, varenda gang jag träffar henne, om jag hittat nagra svenskar att prata med. Men icke: Södertörn är den enda högskola i Sverige som har ett avtal med universitetet här, och ärligt talat: hur manga av er vet var jag är just nu? Men igar hade jag en av mina största stunder nagonsin, eller iaf sedan början av maj: jag var pa lill-Antonios födelsedagsfest och fick fragan av en mulatt-tjej fran Troyes om det var jag som var svensken, pa vilket jag svarade ja. Varifran i Sverige fragade hon, Norrköping svarade jag. Ah, där har jag varit, sa hon. Hur cleant är inte det? Sen hade hon iofs tagit del av ett utbyte med Ebersteinska (riksbekant fran dokumentären om nollning), men man kan ju inte fa allt här i världen.

Le week-end

• Arianna har vad jag vet aldrig figurerat i mina drömmar, men natten till igar drömde jag att Inti ringde mig. Jag tror även att Erik Malm var med pa ett hörn. I sanning märkligt.
• Vill ni se bilder (mina ligger fortfarande i min kamera och väntar) pa folk i gruppen kan ni kolla här.
• Det här är vad livet handlar om, nagot annat finns inte; ingen rök, inga speglar, inga specialeffekter, ingen kärlek (iaf inte besvarad till art och omfattning) och definitivt inget sex.
• Nu har jag köpt biljett till Montpellier, blir borta 24-26 november, sa om ni har tänkt komma och hälsa pa, gör det inte da.
• Nu har jag sett Thank you for smoking, och fragan inställer sig: har William H Macy nagonsin varit med i en dalig film?

Camus och Speedo

-Älskar du mig?
-Nej, men det har ingen betydelse.
Albert Camus, Främlingen (citerat ur minnet)

Idag har jag, förutom en fantastiskt lärorik lektion med Mme Delaplace (de där neoklassisisterna är fan inte kloka), varit och simmat i simhallen med det förtroendeingivande namnet "Chateau d'eau". Nyduschad och fräsch steppar jag in i simhallen i mina pösiga speedoshorts, och möts av en man som säger att man inte får ha badshorts där inne; endast badbyxor är tillåtna. Det här var jag iochförsig lite beredd på, det var likadant i Aix-en-Provence, berättade Emilie B. Jag fick iaf låna ett par små tajta badbyxor utan ben, som ni förstår var min uppenbarelse av det slag man betalar mycket för att slippa se, och jag som tycker det är lite jobbigt att visa upp någon kroppsdel över huvud taget. Därfôr är det nu bestämt: idag ska jag köpa ett par speedosar MED BEN, nån måtta får det vara på förnedringen, och man ska ju visa hänyn mot sina medmänniskor också. Det här med små små byxor får mig för övrigt att tänka på det här (tack till Sicilien-Antonio som visade den för mig).

Om och om igen

Sa hur har helgen varit?

• I lördags fyllde irländskan Elie (tror jag hon heter) ar. Hon och hennes kompis bjöd pa isglass, chips och choklad. Hennes ditflugne pojkvän var full och jobbig. Vi hamnade pa en mexar-fest i en villa proppfull med diverse icke-fransmän (mest irländare, tror jag) och kondensfläckar i taket; Jag träffade en tjock holländare sa "Svenska flickor knullar bra". Jag svarade honom att det var som att träffa en thailändsk taxicahufför som bara kan säga orden "fina" och "fitta" pa svenska, och använder dessa i samma mening.
• I söndags fick staden celebert besök av the Rapture. Jag var där, och det var naturligtvis spedoinkel: de inledde med I need your love och spelade Olio som extranummer, jag utser härmed saxofonen till ett häftigt instrument, tillsammans med koskällan, ukulelen och tereminen. Dessutom sag jag familjen hipp, där sonen sag ut som om han var medlem i nat av de franska garagerockbanden som Bon skrev om nyligen, och pappan sag ut som Marc Jacobs. Som om inte detta var nog la DJ:n pa Heartbeats efter spelningen. Det blev inget Hot Chip, men jag vagar säga att ett av varje var bättre än tva av samma.
• Tänk er en riktigt bra dag, eller en riktigt dalig. Det spelar ingen roll vilket, tisdagen käkar alla andra dagar till frukost. Sex timmar föreläsningar, tre timmar seminarium, med svarighetsgraden svart, lite lättare och svart. Sadana dagar är den lilla rösten inom mig som fragar vad jag egentligen haller pa med extra stark. Konstigt nog känns allt lite lättare idag, trots att jag anmält mig till att halla en redovisning om tva veckor. tänk vad en god natts sömn (och drömmar om mördarsniglar) kan göra.

För att ha nagot att göra om jag bestämmer mig för att aka hem till varen har jag försökt anmäla mig till kurser genom studera.nu, men har det funkat? Icke! Om allt skiter sig ska jag skylla pa högskoleverket. Men allt är naturligtvis inte svart, i morgon har en av tyskorna födelsedagsfest, och till helgen kan jag kanske locka med mig nan pa gratisfestival i Amiens.

Il me faut Delaplace

Igar var det aterigen utgang, till samma ställen som förra torsdagen (Soa Club och karaokestället Curtyn). Det verkade som att connections började göras (Belmondo-italienaren Daniele och engelskan Helen, snygga tysken Baris och snygga tyskan Inga). Jag sa till Hugh att Madame Delaplace, som vi har i nationalekonomi, var "the MILFiest of MILFs", och det star jag för, även om jag naturligtvis främst respekterar henne som människa (och föreläsare). Jag tror att jag är den ende i gruppen som inte gillar Red Hot Chili Peppers, men (och nu blir det modeblogg) min trenchcoat gjorde iaf succé.

Mode, mat och en mästrande ton

Jag vet inte om jag kan påstå att jag har fått så mycket klarhet i vad som egentligen krävs av oss stackars Erasmusstudenter, men jag har iaf börjat gå på föreläsningar. Eftersom Jenny återger vad som händer på hennes täbnkte jag göra detsamma. Alltså:

• Histoire des Institutions Européennes - en gubbe som pratade i tre timmar om hur samhällena var organiserade under antiken. Lite intressant, och en bra kurs ur Erasmus-synvinkel eftersom han pratade långsamt, gjorde många pauser och ett flertal gånger kom in på helt andra saker, gott om tid att anteckna med andra ord.
• Analyse Economique - nationalekonomi. En kvinna klädd i en hawaiiskjorta som såg ut att ha designats av typ Isaac Grünewald, färgglada skor med strass på och nästan obeskrivliga läsglasögon (röda skalmar och bågar, bågarna går bara längs undersidan av själva glaset, och dessutom halmåneformade glas!) som hon var nära att äta upp vid några tillfällen. Det var en bra föreläsning dock, intressant och lätt att hänga med i.
• Droit Constitutionel - en nörd som föreläsare, ja ba yessss! I början tänkte jag att "det här blir ju lätt", men oj vad det gick undan när han kom igång. Jag måste vänja mig vid folk som håller en regelrätt diktamen i expressfart. Här fick jag även den nyttiga upplysningen att jag kan få göra ett muntligt förhör istället för en tenta, jag ska försöka hitta rätt person att prata med imorgon, och hoppas att alla byxor behålls på även denna gång.

De två sistnämnda kurserna ingår i programmet LAP, som egentligen syftar till att förbereda folk inför en tävling genom vilken man antar tjänstemän, fransmännen är mycket för sånt. Jag kommer inte att gå hela den, kanske lite onödigt att åaka till skolan lördag morgon för att träna sig i att svara på tävlingsjuryns frågor. Därför måste jag hitta ytterligare några poäng att ta, så jag kommer upp i 30 ECTS, frågan är vad det kommer att bli för nån kurs. Annars känns LAP-gruppen verkligen som en klass, även om folk kommer från alla möjliga utbildningar. Om jag hörde rätt så heter förresten en tjej i gruppen Lolita, mer info kommer.

Skolan jag går på är för övrigt fruktansvärt ful, ser ut som en svensk högstadieskola byggd på 70-talet både in- och utvändigt. Sen finns det ett fint och nybyggt bibliotek, som definitivt kan mäta sig med det på Södertörn, och det är där jag sitter nu. I likhet med Södertörn ligger vårat Campus även i ett höghusområde, det ruffiga Croix Rouge som ser ut ungefär som Marielund i Norrköping, fast större.

I går var det fest igen; denna gång ett knytkalas på studentboendet Gérard Philippe, där man bor i korridor och har ett kök med fyra kokplattor och en vask per våning. Knytkalas är för övrigt en sanning med modifikation: italienarna gjorde det mesta av maten.Vi tog upp hela köket och halva korridoren på våning fyra Eftersom polisen kom förra gången ville någon bjuda brandkåren denna gång, och rökte därför under en branvarnare. De tilltänkta gästerna dök dock aldrig upp, men till slut kom nån sorts husvärd och stängde köket, så då gick vi. Mycket upptåg var det iaf, några skojsiga bilder kommer nog dyka upp nånstans nån gång.

Igår sa engelsmannen Hugh att Bathing Ape skulle bli nästa stora grej. Bathing Ape? Har inte det redan haft sin kulmen? Jag undrar mer (av rent allmänintresse) vad som blir det nya Umbro by Kim Jones, och med tanke på hur jag klär mig (eller kanske snarare skulle vilja klä mig) är kanske den stora frågan vad som blir nästa Polo Ralph Lauren, Pringle kanske? Det är vid sådana tillfällen jag känner mig som värsta modegurun (men jag sa inget till Hugh, bara att Bape var som häftigast i Sverige för några år sen), jag har även sett ett helt gäng Cheap Monday-jeans på parisiska rumpor (annars verkar det vara mycket bootcut i Frankrike fortfarande, särskilt i Reims). Jag kanske ska tillägga att det naturligtvis inte är nåt fel med Bathing Ape, jag menar bara att att tycka det är nytt och fräscht är ungefär som att tycka att det är ett modigt statement att ha kofta med linne under.

Fuck la fac?

Första dagen i skolan, och vi har ingen aaaaaaning om nanting alls, för ingen har sagt nat. Alls. I fredags sa de: kom tillbaka pa mandag för att skriva in er, idag är inskrivningen stängd. Jag missar första föreläsningen i min jakt pa nagon som kan förklara för mig vad jag kan läsa, gar pa den andra som visar sig vara ett seminarium. Seminariesäsongen börjar den 16 oktober. Hittar mina Erasmuskompisar som lyckats skriva in sig, köper en försäkring. Star i kö jättelänge i väntan pa... ja, vada? MEN VA FAN, MED VEM MASTE JAG LIGGA FÖR ATT NAT SKA HÄNDA? Eller maste jag döda nan.

Jag har iaf bestämt mig för att läsa LAP (Licence Administration Publique). Vi far se hur det gar, föreläsning nr 2 är pa onsdag.

Helgen har f ö varit spedoinkel: 12 timmar Paris i lördags med en fransyska som guide, och igar pingis, middag och Chappelle's Show med tyskarna.

Sortie en boite

Igar sa en av italienarna nat i stil med: Det är sa fint att vi sitter här, hela Europa runt ett bord. Och ja, det är det väl. Jag tar mig härmed friheten att rescensera övriga nationaliteter i Erasmusgruppen:
1. Tyskar. Trevliga, och ibland förstar jag vad de säger när de pratar sinsemellan. En ser ut som Russell Crowe, en annan liknar Lars.
2. Italienare. Jättetrevliga. Sadär pa franska, ännu sämre pa engelska (inte som italienarna i Alden-Biesen), men de anstränger sig och umgas med övriga. Tre av fyra killar heter Antonio, den fjärde ser ut som J-P Belmondo, en tjej har Peaches-har.
3. Spanjorer. Umgas inte med oss andra, kan ingen franska. En liknar spanske kungen, det kanske är hans oäkta son.
4. Engelsmän. Tva till antalet, trevliga, och bäst av allt: att prata med dem blir lite av en ventil, för nan svensk har jag inte hittat än.
5. Irländskor. Se engelsmännen.
6. Slovakiskan. Kristina blev filmad av lokal-tv igar. Det är mycket möjligt att hon är gruppens solstrale.
(Sen finns det tre rumänskor och en sloven ocksa, men det far bli en annan gang.)

Veckan har gatt at till att lära känna varandra genom en fest som slutade med att fem poliser och en arg hund dök upp, öldrickande och igar utgang pa ett finlandsfärjeaktigt ställe med karaoke (italienarna dominerade) och en DJ som spelade Madonna, 50 cent och fulhouse. En gubbe sjöng Serge Gainsbourgs "Elisa", det tyckte jag var cleant.
Imorgon ska vi till Paris, och pa mandag är det inskrivning, som jag inte har nan aaaaning hur den ska ga till.

Säg det till mig: kolla pa dig själv

Jag trodde att alla skickade meddelanden försvann när jag bytte SIM-kort i mobilen, men sa var tydligen icke fallet, hittade följande häromdagen:
Jag är full. I kransen. Mer vet jag inte. Min utsedda 44-aring har lämnat mig, sa jag jagar vidare. Puss.
Jag lämnar detta okommmenterat; över huvud taget tror jag att jag lämnar det mesta okommenterat idag, det känns lite för tidigt för att börja med sant. Jag är ensam nordeuropé pa skolan, i a f bland Erasmus-studenterna, vilka man skulle kunna dela in i grupperna: 1. Tyskar. 2. Italienare. 3. Spanjorer. 4. Övriga. Jag har pa sätt och vis bestämt mig för att inte ha bestämt mig än, sa jag väntar med att komma med nagra utlatanden, de kanske kommer i slutet av veckan.

Den här staden känns rätt okej: de har böcker av Hjalmar Söderberg pa biblioteket och The Rapture spelar här nästa söndag. Om jag inte är i Berlin da ska dit, missade dem bada gangerna de spelade i Stockholm 2003.

Det nya Haninge pt 2

Okej, jag förstar om gardagens rubrik var lite förbryllande. Vad jag skulle komma fram till var att jag inte har nagra vänner här än, och försöker underhalla mig helt pa egen hand; lite som när jag var nyinflyttad i Haninge (fast da hade jag ju, i likhet med Selma Lagerlöf, nagra vänner). Det har faktiskt gatt ganska bra än sa länge, kanske mest eftersom jag gatt runt och letat hushallsgerad. Dessutom är det "Journées du Patrimoine" den här helgen, sa diverse muséer och liknande har fri entré. Och det är ju spedoinkel, men det de har att bjuda pa är väl sa där: ful keramik far t ex inte mig att ga upp i brygga.
Men i morgon blir det andra bullar, för da börjar skolan, eller iaf introduktionsveckan för Erasmus-studenterna. Det ska bli intressant. Egentligen behöver jag en kompis direkt som vill följa med till antingen Paris eller Strasbourg nästa helg för att se Hot Chip (och eventuellt ocksa The Rapture), men det lär inte bli sa. Naja, Hot Chip har jag ju redan sett.
Alla är förresten välkomna att hälsa pa, men ni far ta med nat att sova pa + lakan etc själva för jag sitte rinte pa nat överflöd och är för snal för att köpa pa mig ett själv. Sen far ni som har anledning att aka till Paris ibland (Emilie och Jon, Lars) gärna höra av er om ni ska dit, sa kanske jag kan komma dit och vi kan mötas upp.

Det nya Haninge

Okej; jag har lite ont om tid, sa jag tar det viktigaste först: min adress här i Reims är 55 avenue de Laon, 51100 Reims, Frankrike. Sen har jag mobil ocksa, numret om man ringer fran Sverige är 00 33 665 40 33 48.

Det började inte sa bra: jag kom för sent till studentboendet och fick bo en natt pa hotell, ingenting fanns i lägenheten förutom möbler sa jag har fatt kopa pa mig livets nödtorft (lakan, kastruller etc) i diverse fulaffärer, än har jag bara pratat med försäljare; bibliotikarier etc (vi börjar pa mandag, sällan har en mandag varit sa emotsedd).

Det var tyvärr allt för den här gangen. Mer info kommer.

Ett problem mindre

Bonjour,
vous êtes affecté en studio à la résidence Charbonneaux où vous devez
vous
présenter avant 17h00.
Cordialement,
Sophie Dias

Tjohoo! Nu har jag nånstans att bo. Ett problem mindre. När jag vet
vad adressen är kommer jag att lägga ut den här.

Jag har ett liv, jag lovar!

På Och livet bara flyger förbi utanför fönstret skrev de:
Om ni någonsin får en liten depression och börjar fundera i banorna att det skulle vara dåligt att inte ha något liv och att ni verkligen borde "rycka er i kragen och skaffa er ett liv" så är det bara att kolla på den här och tänka "Jag är aldrig värst!".



Det tar ett tag innan man fattar vad det handlar om, men då blir det väldigt roligt.

Det är sånt man kallar människokännedom

Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Ska erkännas att det hugger till i hjärtat varje gång man hör om någon bekant som ska ut på äventyr. En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan...
Olle säger:
"En del avudsjuka, en del missunsamhet och en redig portion av längtan..." det är så jag ser på allt
Marcus - snart på en sluten avdelning nära dig säger:
Haha.
Olle säger:
du sammanfattade mitt liv utan att veta om det

Fransk populärkultur

Serge Gainsbourg var inte snygg, men han lät inte det stoppa honom. Snygg kostym hade han i alla fall, men kläderna gör ju bara mannen till 20%, eller hur var det nu?

Sprit, latex och sugar mamas

Jag har jobbat min sista dag på hemtjänsten: inget mer bajs, inga mer latexhandskar, ingen mer handsprit och inga mer vuxenblöjor. Eller med tanke på nervositeten inför min stundande Frankrikeresa kanske det blir mer av det där sistnämnda. Än så länge är i princip ingenting alls klart: jag vet inte vad jag ska läsa, inte heller var jag ska bo. Imorgon måste jag ringa CROUS och fråga om de ordnat nåt boende åt mig, fråga på FRANSKA alltså. Scaaa-rrry! Eller effrayant ska jag kanske vänja mig vid att säga. Det kan bli bra, det kan bli skit, men att stanna i Stockholm känns som ett sämre alternativ; från Frankrike kan jag åka hem med en stillad nyfikenhet.

Sista helgen i Kungl. Hufvudstaden har till stor del tillbringats ute i den s k "svängen". I fredags inspekterade jag nya Debaser Medis och hittade Karin och Paula; spedoinkel med andra ord. Dessvärre ligger kabeln som man kopplar ihop min kamera och datorn med i min resväska som står kvar i Oskars lägenhet, så jag kan inte ge er något bildbevis, ni får tro mig på mitt ord. Ej heller blir det några bilder från lördagen, då Hemliga Trädgården hade öppet, Martin Bellander informerade mig ytterligare om killen från Slick (vad var det nu han sa, att han hette Jan och var typ 40? Jag hade tydligen sett rädd ut iaf), det såldes varmt äppelvin mm mm. Men det slutade inte där: Anna-Fia var min sugar mama nummer 1 och introducerade mig för sina kompisar Jenny och Daniella, den sistnämnda var sugar mama nr 2 som fixade in oss på Spy Bar med sitt vip-kort (eller vad det nu heter). Att denna Daniella dessutom var judinna med ett litet flor för ansiktet gjorde ju inte saken sämre.

LOL LOL LOL!

Det här är det roligaste någonsin. Min nya frisyr kan gå och lägga sig, tillsammans med alla vitsar som någonsin berättades i Har du hört den förut? Notera framför allt den avslutande läsarfrågan.

13:02:17: Hur många könsorgan tror du att kvinnan har?
1 2 3 Fler Vet ej
Se resultat
13:02:19: hahahahaah guuuud
13:02:55: eftersom jag inte förstår innebörden i begreppet kvinnan säger jag "vet ej"
13:03:09: lol

Fuuuun-nyyy!

Inspirerad av Kristinas pojkvän har jag klippt mig i nån sorts kvasi-quiff. Jag har gått runt hela dagen och känt mig som en seriefigur, vet inte om det är bra eller dåligt
Annars är det här det roligaste på länge, framför allt Agnes kommentar om att hon och Johanna leker medelålders par, kanske bara den egentligen.

Scaaaary!

Saker jag är rädd för:
-tjejer
-sex
-dans på bardiskar
En större version av samma bild finns att se här.

Ångest och förnekelse

I morse vaknade jag kraftigt bakfull: jag fick inte i mig nånting (som stannade i magen) förrän vid halv sex i eftermiddags, om man inte räknar två Alvedon. Dagen har jag tillbringat med att vandra runt planlöst i affärer där jag ändå inte kommer att köpa nåt innan jag åker, sedan tog jag bussen hem och insåg hur många blanketter jag har kvar att fylla i inför Frankrikeresan, och många av dem skulle varit ifyllda för länge sen. Som lök på laxen är det i skrivande stund väldigt osäkert var jag ska bo efter den 1 september (då Rikard flyttar in här); för att inte tala om boendet i Reims.
Nåja, vad är det man brukar säga? Det ordnar sig nog, förutsatt att jag slutar förneka att jag har saker att ordna med.

Min barndomsstad

Jag är hemma i Norrköping, för första gången sen jag började blogga. Och det känns... sådär; det händer inte så mycket, förutom att de bygger en massa och gör om alla kaféer till pubar. En gång i tiden kallades Norrköping "Sveriges Manchester", sedan lade textilfabrikerna ner och IFK åkte ur Allsvenskan. Nu har Malin Baryards restaurang tagit över Guskelov också, OCH DE KOMMER INTE ATT DRIVA NÅN KLUBBVERKSAMHET, efter vad jag förstått. Så nu har vi inget Hacienda heller, om vi nånsin haft nåt. Eller vi och vi, det känns som att Stockholm är min stad, mitt hopp och mitt ankare, det återstår att se om Reims kommer att kunna fylla samma funktion. Jag har i alla fall hunnit med att träffa alla vänner som är/varit här samtidigt som jag, det känns ju som nåt att hänga i julgranen. Nu ska jag iväg och träffa Jenny, ni får hålla tilll godo med några bilder från staden.

Stadsbiblioteket, inte så snyggt kanske.

Det s k Strykjärnet, det artar sig.

Och så Industrilandskapet, det enda Norrköping försöker locka turister med, typ.

Samla och byt med dina kompisar

Del 1 i samlarserien "Nördhags i kändisfrisyrer": Jennifer i Lady Soveriegn-tofs.

Shit pommes frites

Om på dagen en månad drar jag till Frankrike. Läskigt! Det kan iochförsig bli det bästa jag gör i hela mitt liv, eller det sämsta jag gör i hela mitt liv (fransmän=folket som uppfann attityden och den nästan rumsrena extremhögern), men det sistnämnda kan även gälla att stanna kvar i Kungl. Hufvudstaden, så då är det väl lika bra att åka och hoppas att jag kommer hem som en lite bättre, lite snyggare och mycket mer språkkunnig människa.

Min jag-är-24-och-vet-ingenting-om-förhållanden-och-alla-mina-kompisar -går-in-i-seriösa-förhållanden-med-folk-som-de-säkert-kommer-att-gifta-sig-och- skaffa-barn-med-ångest har på sistone fått sig två törnar: de som ingår i den ångestgivande gruppen har på sistone minskat med två eller tre individer, beroende på hur man räknar. I det ena fallet eftersom de inblandade parterna inte var kära i varandra; jag tänker på bilden ovan och tänker att det är ett alldeles utmärkt skäl till att vara ihop: jag är kär i kanske fem stycken som jag aldrig kommer att bli ihop med. (Ibland undrar jag vad som är värst: att vara en obotlig romantiker eller en dito cyniker.)
Nu ska man väl egentligen tycka att det är tråkigt när förhållanden spricker, men om man som jag är nerkörd med huvudet före i singelträsket känns det trevligt att få sällskap, även om skabbvattnet bara når de andra upp till fotknölarna.

Att äta kakan och ändå ha den kvar

Igår jobbade jag dag på hemtjänsten, hade jag inte gjort det skulle jag ha medverkat i en Raymond och Maria-video. "Hur sa, svarte man?" säger ni nu, och det ska jag förklara: Anna-Fia som jobbar på Nitty Gritty hade blivit tillfrågad om hon ville medverka, och hon fick med sig Johanna Ö, som mejlade in en bild på sig själv där jag råkade vara med också, och då hörde de av sig från produktionsbolaget (antar jag) och ville ha med mig också. Nu kunde jag ju, min publicitetskåthet till trots, inte vara med eftersom jag redan sagt till min chef att jag kunde jobba i fredags, men på sätt och vis är jag lika glad för det: ärligt talat är ju inte R&M så mycket att hänga i julgranen (även om det är kul när de sjunger om Mazda 323, och det var väldigt mycket "Ingen vill veta var du köpt din tröja" över min 22-årsdag), nu har jag ju definitivt min värdighet i behåll och dessutom är det mest smickrande att de ville ha med mig, inte huruvida jag medverkade eller inte. Sen kan man ju ställa sig frågan vilket adjektiv som dök upp i deras huvuden när de såg mig. Ni kan ju ta på er era Tre Vänner-glasögon, titta på bilden nedan och fundera själva.
När jag umgås med (lill-)Johanna och Agnes känner jag mig ibland som Gordon Cyrus när han hängde med Latin Kings under inspelningen av deras första skiva. Som han säger i Mikrofonkåt: "Under en vanlig helg (...) var de ibland med om mer saker än jag var med om under hela min uppväxt."

Allt är Paula Abduls fel!

Någon gång i den grå forntiden - jag tror det var 89, men det kan även ha varit 90 - fick vi kabelteve på Bråddagatan, och glädjen var naturligtvis stor, framför allt över en spedoinkel-kanal som jag tror hette Sky (eller möjligtvis Super) Channel. Här visades G I Joe och annat cleant, men det som kom att påverka mig mest var nog följande:


En helt ny värld öppnades för mig: populärmusikens. En tid senare fick vi MTV (som på den tiden iochförsig mest spelade Genesis, Shakespeare's Sister, Annie Lennox och liknande) och den popkulturella snöbollen var definitivt i rullning, men det var alltså här det började: Hon dansar med en tecknad katt (de sexuella undertonerna gick mig helt förbi när jag var ett oskuldsfullt barn)! Hur häftigt var inte det? Jag minns att jag bara fick se ett visst antal teveprogram per dag (jag tror det var tre) för mina föräldrar, men lyckades förhandla till mig ett undantag för att få se den här videon också, de gånger den dök upp. Så nu vet ni vem ni ska sända en hatisk tanke de gånger jag namedroppar någon ni aldrig hört talas om.

Förresten måste väl frågan om vem som var först med linne, hängslen och byxor med hög midja nu definitivt anses vara besvarad?

Horn i pannan pt 3: Kuken dolmen Långholmen

Visst gör det ont när illusioner brister, men är det inte just det som kallas livet? En vän till mig, som jag inte träffat sedan jullovet, var här och hälsade på. Första dagen var, som det ju heter, spedoinkel: vi kollade på Spiderman 2 med varsitt halvt öga och pratade relationer in på de sena timmarna. Dag nummer två gick det sämre - halva min bekantskapskrets hade pratat om Trädgården, men det slutade med att ingen gick dit, så vi styrde våra steg mot Långholmen i jakt på mina kamrater. Där tog Norén-vibbarna över: risken för gräl kändes överhängande medan vi snavade runt bland rötter och sluttningar samtidigt som jag försökte få en vettig vägbeskrivning per telefon. Vi försonades dock till slut, men faktum kvarstår: jag tror inte att jag och min vän föstår varann, hon tycker att det är ett "spel" att träffa nya människor, samtidigt som hon inte tycker att det var taskigt av mig att lura iväg henne på en bendödande exkursion i mörkret som inte gav (henne) nåt. Det här kanske var en nyttig erfranhet för oss båda, men lite trist känns det. Här kommer därför en bild på Oskar, kanske den ende av mina vänner som jag är säker på aldrig kommer att tappa all respekt för mig.

En teaser inför framtiden

17:48:32: by the way. gillar din blogg. bög/nerd utläggningen är kalas. vill veta mer om nerdhags as opposed to faghags...
17:51:05: jag får göra nåt på det. tack för den konstruktiva kritiken

För er som undrar över den här bloggens namn

Alla dessa frågor pt. 2

• Är det okej att avfärda Robyns senaste skiva med orden "Jag har aldrig gillat Robyn"? (Sen är det tillåtet att inte gilla skivan, men det är en annan femma)

• Kan man ge nån ett iPod-fodral i inflyttningspresent?
• Håller en betydande del av min bekantskapskrets på att borga till sig? Är det så människor i allmänhet gör när de är 23-26? Är det snart bara jag kvar?
• Hur ska man tolka det om man blir uppringd av någon, och samtalet handlar om inget alls? Hur platoniskt kan det vara i så fall?
  
• Vad var det mer jag tänkte skriva här? Jag får väl blogga om Parklife som utfyllnad.
  

Igår var jag på Parklife. Jag missade Din Stalker och Sir Eric Beyond, så största behållningen var Taxi Taxi (se dem på Pop Dakar, det är en order). Jag träffade även Kalle (Magnusson) som tydligen flyttat till Hägerstensåsen, eller i alla fall skulle flytta dit; och jag såg även min gamla blockflöjtslärare från Norrköping, som jag inte vågade hälsa på, så jag höll mig undan.
Efter första bandet blev det mest öldrickande och mingel, men Mr Pedro och hans dansande Tomat, Blood Music, några britter som kallad sig nåt i stil med "The Victorian Gentlemen's Club och My Darling You passerade förbi på scenen, och alla var helt okej. Sen gjorde jag det vanliga misstaget att tro att jag kände tjejen som spelade saxofon i Blood Music, men hon jobbade visst på Ugglan, iaf om man ska tro Ugglan-hangarounden och glastjuven Arianna.

Lina, den här är till dig

Fan, jag lägger upp youtube-grejer like it's your birthday.

(Det är från den berömda Napoleon Dynamite.)

För övrigt (slå mig nästa gång jag inleder en mening med de orden) verkar gatumodet i New York vara precis samma som i Stockholm.

När det är sommarlov och man håller hov

Hur spedoinkel är inte det här på en skala?

Dagens skörd i sms-inkorgen:
13.36. Kristina
Grattis på födelsedagen! Hoppas du hade en fantastisk kväll igår, det är du värd! Kram Kristina

20.49. Lina F
Extremt viktig dag idag.. GRATTIS på bemärkelsedan! Hoppas du har det bäst o att festen igår var dig värdig och lite till. Ha det fint. Respekt o högaktning/Linan

20.49. Kati
Grattis på födelsedagen! Hoppas du har haft en fin dag.

22.07. Syrran
Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en finfin dag så ringer jag imorgon. Kram!

Åh, det värmer ända in i hjärterötterna. Som om det inte var nog med uppvaktningen igår; trottoar är det nya terass, alternativt det nya gata att reclaima.

Så här såg det ut (det är alltså människor som sitter på stolar på trottoaren, skärpan är under all kritik, men: 1. min dator är konstig, 2. det är inte jag som tagit bilden; om ni inte var där får ni fanimig hålla till godo)

Present från mor och far, men liknar han inte...

... Serge Gainsbourg?

För er som undrar om det känns annorlunda att vara 24 kan jag upplysa om att nej, det gör det inte, förutom möjligen att 25-årskrisen kommit än närmare. Jag har inte kommit till några nya insikter om livet, döden, kärleken eller kvinnan. I och för sig känner jag, efter dagens arbetspass på hemtjänsten, att jag kan komma att utveckla en högljudd hurtighet under min tid där, det kanske man kan få klassat som arbetssskada.

Bettan, den här är till dig!

Vi vet ju alla att brottsligheten är högre i USA än här, och då kan följande repliker komma väl till pass.

Det nya bög pt 2: Schlager

1998

2006

Vad har hänt med Eurovisionfestivalen, institutionen vars svenska uttagningstävling fick Sievert Öholm att mynta uttrycket "homolobby". 1998 vann en könsopererad israel (kanske inte så gay, men definitivt queer, eller?), och i år vann - ett gäng finska låtsas-lajvare. Jag får vatten på min kvarn, jag säger bara det.

Det nya bög

2004

2006

Jag har en teori om att nörd är det nya bög. Låt mig förklara:
För två år sedan var Scissor Sisters (bland) det häftigaste som fanns, idag är det Hot Chip som gäller. Därtill kommer det faktum att jag har jättemånga tjejkompisar, någor som homosexuella traditionellt haft. Varför det? -Tja, de driver popkulturen framåt och är sexuellt ofarliga. Vilka då, bögarna eller nördarna? -Traditionellt sett de förra, men i allt högre utsträckning de senare (tro inte på den bild som ges i Nerds-filmerna, den gäller kanske möjligen i USA). Sen kan vi ju gå vidare in på modeområdet, från gay-grejer av homosexuella designers rör det sig alltmer mot klassiskt, heterosexuellt herrmode. Sen är det en annan femma vad de tweed- och brogues-svidade föredrar, men det är mer straight än Dolce & Gabbana.
Nu kanske någon anför Brokeback Mountain som ett motexempel, det har ju talats om ett genombrott för skildringar av homosexuell kärlek i Hollywood, men jag säger bara: vänta tills Spiderman (kanske den nördigaste superhjälten, för övrigt) 3 kommer. Pasolini verkade på 70-talet, nyligen upprörde Peter Jackson genom att inte vara bokstavstrogen Härskarringen-trilogin. Och som ett sista exempel, för att tysta alla kritiker: tidigare gjordes dokusåpor som kretsade kring bögnoja (har bara glömt vad de heter), sen kom FC Z och Supernördarna.

Min eskapad i lördags känns bara som ett exempel på min tes; det faktum att Hot Chip remixat Scissor Sisters som ytterligare ett. Snart syns pilotglasögon (inte solglasögon) på var mans näsa, och då har de riktigt hippa redan gått vidare och snöat in på samisk grime (ryktet säger att Diplo var i Sarek nyligen). Så om ni inte vill missa taget helt, och i alla fall framstå som lite sådär lagom svenne-hippa, föreslår jag att ni laddar ner allt ni kan hitta med Jean-Michel Jarre redan nu. Något säger mig att han snart blir den nye Giorgio Moroder.

Galet

Jag har varit på Accelerator och sett Hot Chip. Jag har varit på Slick och hånglat med en kille. Jag har inte sovit i natt, och börjar jobba kl 07.00. Det ska bli mycket intressant att se hur det går.

Världens bästa video

För er som inte redan sett den ger jag er Chris Cunningham och Richard D James' mästerverk Window Licker. Enjoy.

Kulturlördag

Jag satt naturligtvis inte inne hela den soliga lördagen och försökte blogga av mig mina dåliga sidor: jag begav mig ut för i friska luften för att se vad dagen hade att bjuda på. Och det var inget dåligt resultat får jag säga: Mötte upp med Oskar, Ann och Max och gick på vernissage. Sedan korsade vi gångvägen till Moderna Muséet där de visade verk av Paul McCarthy, en märklig herre som gör filmer där han smörjer in dockor med majonäs eller låtsasbajsar i nåns mun. Men det ska sägas till hans försvar att en del skulpturer var rätt schyssta, bl a har han använt samma Michael Jackson och Bubbles-motiv som Jeff Koons. På väg till muséet träffade vi f ö Morgan Alling, Ann känner tydligen honom. Som om det inte var nog såg jag Ida-Maria och hennes snubbe när jag var på väg ut ur muséet.Jag tänkte säga hej, och väntade på att hon skulle se mig, för jag vågade inte tilltala henne, men hon såg mig aldrig, så jag strök runt som ett annat jag-vet-inte-vad i vad som kändes som en halv evighet. I alla fall, Ann hade tydligen varit ihop med David, i min värld känd som Ida-Marias pojkvän. Jag vet inte om detta är ett bevis på att Stockholm är litet eller på att Ann har feta connections.
I nya Nöjesguiden har de frågat diverse kulturpersonligheter om deras svenska favoritromaner. Den där Hjalmar Söderberg verkar ju intressant. Jag funderar på att riva ut de sidorna och läsa de omnämnda böcker som verkar mest intressanta, känns som ett bra projekt.

Horn i pannan pt 2: Parhat

Jag hatar par. Sådär, nu är det sagt. Att jag är en dålig människa vet ju redan ni, mina trogna läsare, så det här är väl ingen större överraskning, men jag känner ändå att jag bör förtydliga mig: Jag hatar inte människorna som ingår i paren (Bettan och Christian, Markus och Kajsa, Lina och Erik och alla andra, ni behöver alltså inte säga upp bekantskapen med mig) utan företeelsen par som sådan - varenda par är en påminnelse om min egen otillräcklighet. sen orkar jag inte tänka så varje gång, men jagkan heller inte blunda för det helt och hållet.
Och ja, jag är bitter, det skulle ni också vara i mitt ställe.

-En amerikansk de Sade? -Nej

För en tid sedan läste jag äntligen ut American Psycho (det hände före midsommar, men min känsla för kronologi är helt fuckad, jag skyller på nattarbete). Är det bara jag som missförstått nåt, eller vore inte American de Sade ett bättre namn. Enligt wikipedia är psykopati (heter det så?) "a condition characterised by lack of empathy or conscience, poor impulse control and manipulative behaviors." Men vidare: "[p]eople commonly take 'psychopath' to be interchangeable with their personal perception of an evil person."
Hur som helst: han dödar ju folk av ren sadism, ska det inte var lite mer döda för att uppnå ett mål? Vad säger min guru, the free encyclopedia? Aha, det finns en checklista! Och vad står det där då?

Factor 1: Aggressive narcissism

• Glibness/superficial charm
• Grandiose sense of self-worth
• Pathological lying
• Conning/manipulative
• Lack of remorse or guilt
• Shallow affect
• Callous/lack of empathy
• Failure to accept responsibility for own actions

Factor 2: Socially deviant lifestyle

• Need for stimulation/proneness to boredom
• Parasitic lifestyle
• Weak behavioral controls
• Early behavioral problems
• Lack of realistic, long-term goals
• Impulsivity
• Irresponsibility
• Juvenile delinquency
• Revocation of conditional release

Traits not associated with any factor

• Promiscuous sexual behavior
• Many short-term marital relationships
• Criminal versatility

Okej, jag ger mig, Ellis är mer påläst än jag. Jag kan fortfarande anväda mina invändningar till att skriva en egen bok om det skulle falla mig in, men Patrick Bateman är en psykopat, inget snack om den saken.

Dagens fynd

1. Spiderman 2 på dvd för 30 kronor. Spedoinkel!
2. Ett litet, bara aningen skabbigt soffbord i soprummet. Alldeles gratis!
3. Accelerator-biljett. Jag ska gå! Fast sen ska jag och jobba. Men nåja, det blir nog sommarens musikhändelse ändå.

Så blev det

Jag har ingen som helst rutin när det gäller midsommar, min familj har inga traditioner.
Årets firande kommer att gå till historien av två anledningar:
1. Jag störde mig mer på min mamma än på min pappa.
2. Jag började omvärdera min kusin Lisa.
Men vi börjar från början: jag åkte till mina föräldrars nyinköpta sommarställe i Gössäter. Somnade på tåget och fick gå av i Herrljunga istället för i Skövde, som det var tänkt, och ta ett tåg tillbaka; till slut kom jag iaf fram. Huset är jättefint och aningen puttenuttigt, något som iofs vägs upp av 70-tals-mönster på golv och väggar. Dessutom ligger det jättefint, Götene kommun skulle kunna bli det nya Österlen. Någon borde följa med mig dit, det är ett typiskt ta med sig flickvännen till-ställe, synd bara att jag inte har nån. Jag får anordna läger med några kompisar.

Helgen firades med mor, far, moster, hennes sambo och deras ena dotter, Lisa. Fet mat, inställsamma skratt, konstiga konversationer (begreppet "irrelevant" existerar inte i min familj, och ja, jag vet att jag inte är bättre själv), anekdoter alla hört förut. Min pappa sa tre gånger på samma dag att han bara hade en jacka med sig, och sedan tyckte han att en ingift släkting som fått Alzheimer upprepade sig.

Far gräver.
Mor kväver.

Men pappa vinner ändå över mamma i den icke-existerande tävlingen, tyvärr har jag glömt alla bra exempel på varför. Så vi går över till kusin Lisa istället: fyller 17 i höst, har Harry Potter och Dorian Grays Porträtt som favoritböcker, tjatar på sina föräldrar att de ska köpa en bonjour och en säckpipa till henne. Hur många 16-åringar gör det? De flesta vill väl ha iPods och Replay-jeans?

Det blev iaf bara en nubbe, lite vin, medeltidsmarknad vid Läckö slott, midsommarfirande i Härlunda (sorry, det står inget på Wikipedia), en utläst bok (Je l'aimais av Anna Gavalda), långpromenader i omgivningarna och funderingar på ett lo fi-läger. Sorry, systrarna Syfilis, man kan inte vara på topp jämt. Nästa år ska jag fira med kompisar, sen får det bli hur pundigt som helst, om jag inte är kvar i Frankrike då och tentaläser, förstås.

Midsommar

Ja, vad ska folk göra då? Själv har jag än så länge två alterantiv: 1. Stillsamt firande med mor, far och antagligen min mosters familj på mina föräldrars nyinköpta sommarställe. 2. Fest på Kungsholmen med Emilie och hennes kompisar. Problemet är att jag vill hitta en gyllene medelväg; med kompisar men inte pundigt, jag försöker undvika förra årets fadäs: att dricka två liter Rebenschoppen och däcka på ett kökgolv i Lund.

Uppmaning

Härmed uppmanas alla att fika på Sardin, Skånegatan 79, mellan kl 10 och 17. Okej priser på kaffe och andra drycker, billiga och stora mackor. Och ja, det är min kompis som driver kaféverksamheten, men det är väl bara ett ännu större skäl att gå dit?

Sjukt dålig upplösning men iaf

Arianna till vänster i bild, Helena till höger. Nån som tycker att jag siktat för högt?

Landssorg är utlöst, alla är besvikna. Jag som egentligen är lika intresserad av sport som Hammerfall är av att förnya hårdrocken tycker naaturligtvis att det är lite trist varje gång Sverige inte vinner, men oväntade resultat är väl hela grejen med fotbolls-VM? För dem som är av annan åsikt finns ju sporter som basket, ishockey, cricket och innebandy.

Nigga woot?

I gårdagens City, under rubriken Gatumodet, intervjuas en tjej iförd Pumajacka, svarta monokroma Chuck Taylors, Leejeans och bolerokofta. Hon säger: "Jag känner mig stark i mina kläder. De symboliserar mitt engagemang i feminism, för en rättvisare världsordning." Ursäkta? Och värre blir det: "Jag tycker att [mode] är ett lite konstigt begrepp. Som om man skulle vilja ha på sig någonting som någon annan tycker är snyggt. Kläder ska väl uttrycka vem man är."
Jag gud, Lee-jeans och conversedojjor, kom du på den kombon själv? (Inget ont om Lee och Converse, men nån måtta får det vara på själbedrägeriet). Jag är fanimig originellare, och jag kämpar (lite oklart mot vad, dock) för att vara som alla andra. Skärpning!

Tvångssterilisering nästa?

På sistone har jag missförstått ett och annat: för det första ska jag inte jobba nio utan sex veckor. Jag har iofs tillräckligt med pengar för att överleva sommaren, eftersom jag jobbade tre veckor i april, men ska ändå försöka hitta ett jobb till, för jag slutar på posten 14 juli och ska kanske inte till Frankrike förrän två månader senare, och så lång tid utan tillräckligt med pengar att göra nåt kul för (farväl, Edwin-jeans) tror jag inte att jag fixar. Om det är nån som har nåt tips är jag väldigt tacksam.
Missförstånd nr 2: jag trodde jag var tvungen att skicka in blanketten med kursvalet till Frankrike senast den 15e, men det var bara pappren där det står typ vad jag heter som de behöver ha in så tidigt, sen ska de skicka mer information.

Med kroppen full av sömnbrist

Jag har sovit alldeles för lite i natt/förmiddag, och kommer att sova max 5,5 timmar innan jag ska till skolan imorgon och få hjälp av en fransman med att fylla i blanketten till Reims. Därför får ni nöja er med en länk idag.

Kärlek, systerskap och ett värdigt bemötande

Om ni hade frågat mig för en sisådär tre timmar sen vad jag skulle göra vid den här tiden, hade jag svarat att jag skulle stå på Årsta postterminal och sortera små brev. Så har det dock ej blivit: någon utan mycket till förståelse för datumens underbara värld hade skrivit fel på kallelsen, och vi börjar därför inte förrän imorgon midnatt. För att anpassa mig till nattarbetar-dygnsrytmen har jag sett färdigt Dancer in the Dark. Jag nöjer mig med att säga att Peter Stormares rollfigur gråter, och att jag hade tänkt lägga upp en bild på Björk och Sioban Fallon, men jag hittade ingen sån på Google. Rubriken får därmed tala för sig själv, utan illustration. (Och nej, mina känslor har inte hittat tillbaka till insidan av kroppen.)

Pest eller kolera

Är det inte en otrolig ironi att man växer upp med serier, tv-serier och filmer där människor har problem med sina fiender, som de hatar, när i alla fall jag har mest problem med dem jag tycker om? Just nu befinner jag mig i dilemmat huruvida jag ska sluta umgås med ni-vet-vem, eftersom vår relation inte är av den typ jag egentligen vill ha. Men därmed inte sagt att det inte är givande att umgås; jag kommer att känna mig frustrerad i vilket fall, som jag gör mest hela tiden.
Those were the days. Verweile doch, du bist so schön.

Under the influence

Jag är full. Skulle gå på konstskolors slututställningar med hon-den-där, men eftersom det är måndag (men det känns ju som typ fredag) var allt stängt, så det slutade med att vi hängde i Björns trädgård och beklagade oss över att det finns människor som har den dåliga smaken att ingå i par. Sedan mötte jag upp med fok från klassen. Efter vissa om och män gick vi till Kellys, där jag drack fyra öl (33-centiliters dock, annars skulle jag inte skriva det här nu) och iaf två av våra lärare fick sina slängar av sleven, som det så vackert heter. Sedan var det tal om Vampire Lounge, men p g a lång kö blev det i stället Carmen(jag sa ju det), där jag träffade på Jens, Emilie, Petrus och Markus, tappade bort alla i engelskgruppen utom Jimmy, tappade till slut bort även ovan nämnda och åkte hem. Och det är där jag sitter nu. Så kan det gå. Om det är bra eller dåligt att jag missar Kvarnen låter jag vara osagt.

Veckans jobb

Vad sägs om det här? Ett jobb med stora möjligheter att utvecklas och avancera, skulle jag säga.

Idag har jag även skrivit min sista tenta, fått ett argt mejl från fransmannen som undrade varför jag inte svarat honom tidigare och ja...inte så mycket mer. Snart väntar Kungl. konsthögskolans elevutställning och någon form av festlig aktivitet, antagligen Carmen, med engelskgruppen. Jag är förberedd på en massiv hatebombing av i princip samtliga lärare vi haft.

J'ai peur des francais

Gaaah...! Jag har fått svar på mejlet jag skickade till de två fransmän (eller rättare sagt en fransman och en fransyska) som varit/är utbytesstudenter på Södertörn och som pluggar i Reims. Och jag har inte vågat läsa mejlen än! Och jag har ingen aning om varför! Jag borde nog gå i terapi.

Igår såg jag Gökboet på Dansens Hus, gratis, sittandes på en kontorsstol på en plattfrom jag vet inte hur många meter över golvet, Oskar hade ordnat det åt mig. Till listan på saker jag motvilligt är väldigt förtjust i fogar jag nu Bounce, sedan tidigare återfinns Doktor Kosmos och Galenskaparna där.

På måndag har jag tenta i engelsk litteraturhistoria, sen är det jobb och ledighet som gäller, antagligen fram till mitten av september. Mer bloggning blir det när tentan är skriven, mina flitiga läsare (om såna finns) får hålla till godo med videon till Hefners I took her love for granted. Vågar man hoppas på nudesuits som årets sommarmode?

På sistone

I går gjorde jag ett stort misstag: jag åkte till skolan och gick på det sista engelskseminariet istället för att spela boule med franskgruppen. Seminariet var under all kritik och folk blev arga för att de inte fick tillbaka en inlämningsuppgift som jag tror vi mest gjorde för att läraren ville se till att vi gick på den postkoloniala konferensen. Plötsligt går inte skiljelinjen i gruppen mellan de dumma och arga å ena sidan och övriga å andra, utan mellan de dumma och de arga (misantrop netopp, elitist javisst). Därifrån åkte jag till mammas kompis' sons studentskiva, där jag mest kände mig missanpassad. Yttrade unefär tre saker på fyra timmar: 1. svenskar kan bete sig precis som fransmän mot dem som inte behärskar deras modersmål. 2. anekdoten om Hampus' tid som flygplatsbrandman. 3. att jag har lång tid kvar på mina studier (antagligen 2,5 år). En ganska fascinerande kvinna som var där berättade dock om renslakt och sa att hon inte gillade brännvin som inte smakade finkel (ja, hon var från Norrland). Om nån är en MILF i min värld så är det hon

Veckans citat: "Deras vänskap är lika muggig som yoghurt efter ett halvår i kylskåpet" (Assar i DN). Om jag inte aktar mig kan det gå så för mig.

Veckans rap/sexscen:

Dagens nyheter

Fifa-anställd ville fixa träff åt VM-spelare. Det är visserligen lätt för mig att säga, men är inte det här den största storm i ett vattenglas-nyheten sedan Elitgate?

Klart med mobilfria zoner i T-banan. En fråga till alla som "inte vill lyssna på allt struntprat": är allt som inte sägs in i en apparat mer vettigt och hörvärt än allt som gör det? Ska man inte förbjuda folk att prata "strunt" i t-banan också när man ändå håller på? Frågan är väl bara vem som ska avgöra vad som är strunt. Lars Leijonborg kanske, eller Sverker Olofsson?

När vi ändå pratar nyheter: var inte mediernas rapportering om enkäten om ungas sexvanor jätteintressant? Som om det är 17-åringarna som går på swingersklubbar. Oäktingar har väl avlats länge, i alla fall enligt vad jag förstått. Jag kan inte låta bli att tänka på Dn På Stans artikel om heroin för jättelänge sen, där en kriminolog sa att droger inte sågs som ett samhällsproblem förrän ungdomar började med det. Frågan är om det säger mest om synen på droger eller synen på ungdomar.

En teori

Vad gör alla de som tidigare skrev noveller och liknande i Fib-Aktuellt, Lektyr, Aktuell Rapport och liknande publikationer? En teori är att de numera skriver bostadsannonser åt mäklarbyråer. Pengar luktar ju som bekant inte.

Dagens MSN-samtal

Ett urval:

Olle säger:

tja. är du där eller äter du?

---

Martin säger:

jag åt, nu är jag här, tada!

Olle säger:

spedoinkel. käönde du nån som hade känt hej kom och hjälp mig-Nils?

Olle säger:

kände ska det stå

Martin säger:

ja

Martin säger:

kristina i min klass

Olle säger:

okej. rikard nämnde det, han sa att denne nils varit en rödvinsdjup teatersnubbe.

Martin säger:

stämmer bra!

Olle säger:

jag satt bredvid honom på Invasion på stadsteatern förra helgen

Olle säger:

så ränderna ar nog inte gått ur helt. han var där med nån som antagligen var hans pappa, och han pratade om konstfacks elevutställning

Martin säger:

haha, ja, en bra kombination med dampigheten

Olle säger:

ja, men han satt still duktigt hela föreställningen. hans pappa behövde inte skämmas för att ha tagit ut honom bland folk

Martin säger:

marvelous. nu ska jag gå till tvättstugan, s'later!

Olle säger:jupp. vi hörs