Ångest och förnekelse

I morse vaknade jag kraftigt bakfull: jag fick inte i mig nånting (som stannade i magen) förrän vid halv sex i eftermiddags, om man inte räknar två Alvedon. Dagen har jag tillbringat med att vandra runt planlöst i affärer där jag ändå inte kommer att köpa nåt innan jag åker, sedan tog jag bussen hem och insåg hur många blanketter jag har kvar att fylla i inför Frankrikeresan, och många av dem skulle varit ifyllda för länge sen. Som lök på laxen är det i skrivande stund väldigt osäkert var jag ska bo efter den 1 september (då Rikard flyttar in här); för att inte tala om boendet i Reims.
Nåja, vad är det man brukar säga? Det ordnar sig nog, förutsatt att jag slutar förneka att jag har saker att ordna med.